Beatrice Lesslie
Hildur Annie Beatrice Lesslie, född Kylander 10 augusti 1890 i Örgryte församling, död 25 februari 1967 i Göteborgs Johannebergs församling, var en svensk industriidkare.
| Beatrice Lesslie | |
 | |
| Född | 10 augusti 1890 Örgryte |
|---|---|
| Död | 25 februari 1967 (76 år) |
| År som aktiv | Göteborg |
| Känd för | VD Konfektions AB Lesslie (1936–1962) |
| Make | Carl Otto Vilhelm Lesslie (1917–1936; hans död) |
| Barn | Margareta Lesslie (1919– )
Carl Otto Lesslie (1921–1998) Aina Lesslie (1924– ) |
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Beatrice Lesslie föddes 1890 i Örgryte som enda barn till fångvårdstjänstemannen Axel Kylander och Hedvig Hansdotter[1]. Hon växte upp i Johanneberg och gick flickskola i Göteborg. Hon var först anställd inom detaljhandel samt arbetade som kassörska[2]. År 1917 gifte hon sig med Finlands konsul Otto Lesslie i Göteborg, som 1910 grundat företaget Konfektions AB Lesslie tillsammans med Alfred Heyman[1]. Efter giftermålet började Beatrice Lesslie som medhjälpare i företaget[2]. Beatrice Lesslie var för övrigt andra svenska kvinna att ta körkort vilket hon gjorde 1919[1][3].
Efter makens bortgång 1936 tog Beatrice Lesslie över som VD för Konfektionsaktiebolaget Lesslie. Vid övertagandet hade företaget 260 anställda och en omsättning på 1,8 miljoner[2][1]. Under hennes tid som VD utvidgades tillverkningen. I mitten av 1950-talet tillverkades årligen 70 000 plagg till ett värde av ca 8 miljoner och antalet anställda var som högst ca 350 stycken[1]. Senare hårdnande konkurrensen och företaget hade likt många andra i branschen problem med överkapacitet. Tillverkningen var under hennes tid som VD förlagd till Karl Johansgatan 60-62. Framförallt tillverkades damkappor, promenaddräkter och pälsar[1][2]. Beatrice Lesslie var VD för bolaget fram till 1962 då hennes son Carl Otto Lesslie tog över[2].
Beatrice Lesslie var ledamot av styrelsen för Svenska konfektionsfabrikantföreningen 1940–1958, för Konfektionsindustriföreningen 1952–1961 och ledamot av Köpmannaföreningarnas ackordscentral i Göteborg[1].
Beatrice Lesslie var gift med konsul Otto Lesslie[2] och de fick sonen Carl Otto Lesslie samt döttrarna Margareta och Aina Lesslie[1].
Ideellt arbete[redigera | redigera wikitext]
Beatrice Lesslie och hennes man var aktiva medlemmar i Föreningen Nordens västsvenska krets under det finska vinterkriget[1]. Under kriget gav hon finska flyktingar i Stockholm underhåll och donerade även betydande summor pengar till Finlandsinsamlingen[1]. Hon ansvarade för att ge uppehälle till finländska krigsskadade i Göteborg, samt för finska barn på Amundön[1]. Hon tog även in norska flyktingar under andra världskriget till sitt eget hem i Lorensberg[2].
Hon var även vice ordförande i Göteborgs stads yrkesskolor 1944, och utförde administrativt arbete för Göteborgs praktiska kommunala mellanskola[1].
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
För sina civila insatser under det Finska vinterkriget belönades Beatrice Lesslie med riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden och Finska vinterkrigets minnesmedalj i brons[1].
Gata uppkallad efter Beatrice Lesslie[redigera | redigera wikitext]
En gata i Göteborg har fått sitt namn efter henne[4]. Gatan ligger i Högsbo, Frölunda [1].
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Hundrade och en Göteborgskvinnor / Lisbeth Larsson (red). Arkiv i väst, 0283-4855 ; 22. Göteborg: Riksarkivet, Landsarkivet i Göteborg. 2018. sid. 141-142. Libris 22682935. ISBN 9789198465747
- Kjellander, Rune: Beatrice Lesslie i Svenskt biografiskt lexikon
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n] ”skbl.se - Hildur Annie Beatrice Lesslie”. https://www.skbl.se/sv/artikel/BeatriceLesslie. Läst 30 november 2018.
- ^ [a b c d e f g] ”H A Beatrice Lesslie”. sok.riksarkivet.se. https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Mobil/Artikel/11241?fbclid=IwAR135pZhjAutbMXWIJIvkhy8A-sKr1-wc5yHyH-XCuH89MgfGqFKc1w4xMU. Läst 30 november 2018.
- ^ ”Sju göteborgska kvinnor som gått till historien”. Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/sju-g%C3%B6teborgska-kvinnor-som-g%C3%A5tt-till-historien-1.11156262. Läst 30 november 2018.
- ^ Larsson, Lisbeth, Hundrade och en Göteborgskvinnor, Göteborg, 2018
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
|