Beatrice Wood

Från Wikipedia
Beatrice Wood
Född3 mars 1893[1][2][3]
San Francisco[4], USA
Död12 mars 1998[1][2][3] (105 år)
Ojai, USA
Medborgare iUSA[5][6]
Utbildad vidAcadémie Julian
Hollywood High School
Shipley School
SysselsättningMålare[7], författare, formgivare, keramiker, skulptör[7], konstnär[8]
Utmärkelser
Women's Caucus for Art Lifetime Achievement Award (1987)
Fellow of the American Craft Council (1987)[9]
Gold Medal for Consummate Craftsmanship (1992)[10]
Redigera Wikidata

Beatrice Wood, född 3 mars 1893 i San Francisco i Kalifornien, död 12 mars 1998 i Ojai i Kalifornien, var en amerikansk målare och keramiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Beatrice Wood föddes i en välbärgad familj av societetsfolk. Mot föräldrarnas vilja ägnade hon sig åt bildkonst. Hon utbildade sig i skådespeleri på Comédie-Française i och målning på Académie Julian i Paris. Hon återvände till USA vid första världskrigets utbrott 1914 och var skådespelare i ett franskt skådespelarkompani i New York. Där blev hon också bekant med Marcel Duchamp och Henri-Pierre Roché, och av dem introducerad i dadaismen 1916. De tre samarbetade om att lansera tidskriften The Blind Man, vilken var en av de första uttrycken för dadaism i USA.

Hon var mest engagerad i Roché, men alla tre levde i ett triangelförhållande, vilket biografer har liknat vid det som skildras i Rochés bok Jules och Jim från 1956 (och filmatiseringen av romanen 1962).

Beatrice Wood träffade i New York också konstsamlarna Walter och Louise Arensberg vilka blev livslånga vänner. Runt dem bildades en grupp konstnärer, romanförfattare och poeter, i vilka ingick bland andra Man Ray och Francis Picabia. Betrice Woods kontakter med dessa och andra avantgarde-artister gav henne smeknamnet "Mama of Dada."

I början av 1940-talet flyttade Beatrice Wood till Los Angeles i Kalifornien, där hon lärde sig dreja, bland andra för Gertrude och Otto Natzler. Hon utvecklade så småningom en egen glasyrmetodik.[11] Han arbetade också med skulptur under 1930- och 1940-talen.

År 1947 slog hon sig ned i Ojai i Kalifornien för att vistas nära den indiske gurun Jiddu Krishnamurti och tillhörde livet ut Teosofiska samfundet. Vid 90 års ålder debuterade hon som författare, uppmuntrad av sin vän Anaïs Nin. Hennes mest kända bok är självbiografin I Shock Myself från 1985. Hon dog vid 105 års ålder.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Beatrice Wood. I Shock Myself: The Autobiography of Beatrice Wood. Chronicle Books, San Francisco 1985 
  • Garth Clark. Gilded Vessel: The Lustrous Life and Art of Beatrice Wood. Guild Publishing 2001 
  • Marlene Wallace. Playing Chess With the Heart: Beatrice Wood at 100. Chronicle Books, San Francisco 1994 

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Denna artikel är baserad på artikeln Beatrice Wood på engelskspråkiga Wikipedia.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] RKDartists, läs online, läst: 24 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Benezit Dictionary of Artists, Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Beatrice Wood, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, Beatrice Wood, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 15 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ Museum of Modern Arts webbsamling, läs online, läst: 4 december 2019, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  6. ^ RKDartists, läst: 18 november 2021.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] Union List of Artist Names, 2 mars 2019, läs online, läst: 14 maj 2019.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.craftcouncil.org.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www.craftcouncil.org.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, www.craftcouncil.org, läst: 16 april 2021.[källa från Wikidata]
  11. ^ Gilded Vessel: The Lustrous Art and Life of Beatrice Wood, Garth Clark, Guild Publishing, 2001

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]