Bedřich Smetana

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bedřich Smetana
Bedřich Smetana
Bedřich Smetana
Levnad
Född2 mars 1824
Litomyšl, Böhmen, Kejsardömet Österrike Kejsardömet Österrike (i nuvarande Tjeckien Tjeckien)
Död12 maj 1884 (60 år)
Prag, Österrike-Ungern Österrike-Ungern
BegravdVyšehrad-kyrkogården
Tonsättare
InstrumentPiano
Smetanas grav på Vyšehrad-kyrkogården.

Bedřich Smetana (uttalas [ˈbɛdr̝ɪx ˈsmɛtana]), född 2 mars 1824 i Litomyšl, Böhmen (i dåvarande Kejsardömet Österrike, i nuvarande Tjeckien), död 12 maj 1884 i Prag, var en tjeckisk kompositör, pianist, dirigent, kapellmästare och tecknare. Han var en förgrundsgestalt för nationalromantiken. Framför allt förknippas hans namn med det symfoniska diktverket Má vlast (Mitt fosterland), och då i synnerhet ”Moldau” ur detta.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Såsom son till den välbärgade bryggmästaren Frantisek Smetana var det inte självklart att Smetana skulle ägna sig åt musiken, trots att han som litet barn visade sig besitta stor talang. Smetana var från en tysktalande minoritet, och tyska var hans modersmål, och han fick dessutom sin skolgång på tyska eftersom det var på det språket som undervisning gavs i kejsardömet Österrike. Av den orsaken skulle Smetana aldrig riktigt behärska tjeckiska i skrift.

Efter grundskolan bröt Smetana familjetraditionen och började sin musikaliska utbildning i Prag. Fadern stödde inte sonen i detta beslut och drog in sitt underhåll. Smetana tog därför tjänst som informator i ett högadligt hushåll, hos greve Thun som gav sin anställde tillräckligt med egen tid för att fortsätta utvecklas musikaliskt. 1847 gifte sig Smetana med pianisten Katatrina Ottilie Kolár (-1859) och paret fick flera barn. Han gifte om sig 1860 med Barbara Fernandi. Under dessa år blev Smetana lärjunge till sin landsman pianopedagogen Proksch och till Liszt i Weimar. Som färdig pedagog öppnade han 1848 en musikskola i Prag, till vilken han samlat medel som konsertpianist, men projektet med skolan blev ett misslyckande.

Stora Nygatan 11 i Göteborg, där Smetana bodde 1858–1860.

1850 anställdes han som hovpianist hos exkejsaren Ferdinand. Fem år senare drabbades Smetana av en stor sorg, när hans dotter plötsligt avled. Sorgen inspirerade honom till hans första stora verk, opus n:o 15, pianotrio i g-moll, ett av hans mest berömda stycken.

På Alexander Dreyschocks tillskyndan blev Smetana 1856 dirigent för harmoniska sällskapet i Göteborg, en tjänst han tacksamt tog emot efter förlusten av dottern. Där verkade han i sex år, blev samtidigt omtyckt pianolärare och gjorde mycket för höjande av musiklivet i staden, bland annat genom att låta uppföra Mendelssohns "Elias", uppföra Robert Schumanns verk samt ge kammarmusiksoaréer.

Efter en lyckad konsertturné i Sverige som pianist, 1862, återvände Smetana till Prag, där han året därpå grundade ett musikkonservatorium tillsammans med Ferdinand Hiller. Betagen av tidens nationalism fick han idén att skriva en nationell opera. Första försöket, Brandenburgarna i Böhmen, blev ingen framgång, men hans andra opera, Brudköpet (1866), räknas som en av hans framgångsrikaste, där han genomför sina nationalistiska strävanden.

1866 blev han kapellmästare vid tjeckiska nationalteatern, där han blev vän med Antonín Dvorák, och under anställningen skrev han sex operor, dock ingen så omtalad som Brudköpet. Sin plats var han dock 1874 tvungen att lämna till följd av tilltagande dövhet. Dövheten hindrade honom inte från att komponera, och från denna tid kommer Má vlast, stråkkvartetten i e-moll (Aus meinem Leben), pianoverket Böhmiska danser, och Aus der Heimat. Hans sista verk, operan Djävulens väg, fick så hårda omdömen att han slutade komponera och fick ett nervöst sammanbrott som han aldrig hämtade sig från.

Vid sidan av sitt musikaliska arbete sysslade han med teckning och har i Sverige lämnat efter sig några skissböcker med pennteckningar som otvivelaktigt har en viss Särö-prägel.

Smetana ligger begravd på Vyšehrad-kyrkogården i Prag. 1903 restes en minnesstod över honom i Hofitz.

Musikalisk gärning[redigera | redigera wikitext]

Smetana var till en början en tillskyndare av Richard Wagner, vilket kritiserades av hans landsmän som ogillade det tyska, men blev sedermera en äkta nationell-tjeckisk kompositör av betydande rang. Hans sätt att använda nationella element i sina kompositioner liknar Schubert.[1] Kännetecknande för Smetanas kompositioner är det sprudlande humöret och det hastiga tempot.

Som modern kolorist och frambringare av programmusik i Berlioz’ och Liszts anda ter han sig i de symfoniska dikterna Wallensteins lager, Richard III och Hakon Jarl (alla tre komponerade under Smetanas Göteborgstid) samt cykeln Má vlast (Mitt fosterland; däribland Moldau, Från Böhmens ängar och lunder och Tabor) med flera.

Smetana blev skapare av den nationella bömiska operan; han föregicks dock av Frantisek Skroups Dratenik (1826). Stor lycka gjorde hans komiska opera Prodaná nevesta (1866; Brudköpet) genom sin täcka, naturfriska och ganska originella musik med anklanger från inhemsk folkvisa och folkdans. Den gav honom ett internationellt genombrott och fick ett sådant genomslag att den kommit att betraktas som en nationalopera. Smetana omtolkar de nationella elementen och anpassar dem till sin egenart och till den klassiska musikens normer, varför hans verk också kunnat få många beundrare utanför de tjeckisk-nationalistiska åhörarskarorna.

Av hans övriga sju operor må nämnas Dalibor (1868), Hubicka (Kyssen; 1876), Tajemstwi (Hemligheten; 1872) och Libuše (1881). Han skrev vidare Pragkarneval, festmarsch vid Shakespeares 300-årsjubileum, 2 stråkkvartetter (den i e-moll, "Ur min lefnad", är särskilt framträdande ), pianotrio, nationaldanser och Stambokblad med mera för piano samt klangfulla sånger för manskör.

Verkförteckning[redigera | redigera wikitext]

Se även Verkförteckning för Bedřich Smetana.

  • Má vlast
    • I. Vyšehrad – "Slottet på höjden" (1874)
    • II. Vltava – "Moldau" (1874)
    • III. Šárka (1875)
    • IV. Z českých luhů a hájů – "Från Böhmens ängar och lunder" (1875)
    • V. Tábor (1875)
    • VI. Blaník (1879)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Einstein (1958), s. 143

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Bramzelius, Abbe W (1962). Smetanas sejour i Sverige. Göteborg: Värld och vetande. Libris länk 
  • Hemlin, Erik (1976). Bedřich Smetana i Göteborg. Skrifter / utgivna av Teaterhistoriska samfundet i Göteborg, 0492-4258 ; 10 ([Ny utg.]). Göteborg: Teaterhistoriska samf. Libris länk 
  • Honolka, Kurt; Bondestam, Torgny (1986). Bedřich Smetana. Borås: Norma. Libris länk. ISBN 91-85846-66-X 
  • Karlsson, Blanka (1994). Bedřich Smetana i Norrköping och det Valentinska arkivet. Norrköping: Fören. Gamla Norrköping. Libris länk. ISBN 91-85362-19-0 
  • Malý, Miloslav (1956). Bedřich Smetana. Praha: Orbis. Libris länk 
  • Rydholm, Claes (2015). Göteborgsadresser med betydelse - i stort och i smått: berättelser från dåtid till nutid. TNF-bok 186. [Stockholm]: Trafik-Nostalgiska Förlaget. sid. 82-83. Libris länk. ISBN 9789186853907 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]