Bialowiezaskogen

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Belavezja)
Hoppa till: navigering, sök
En liten bit av skogen på den polska sidan

Bialowiezaskogen (på vitryska: Белавежская пушча, Belavezjskaja pusjtja och på polska: Puszcza Białowieska) är en gammal urskog som är den enda återstående delen av den jättelika skog som en gång täckte hela europeiska låglandet. Den är hem för Europas största bestånd av visenter.[1] 1976 utnämnde UNESCOS biosfärprogram Man and the Biosphere det polska biosfärreservatet Białowieża, följt av det vitryska biosfärreservatet Belovezhskaya Puschcha 1993. Skogen är sedan 1979 utsedd till världsarv av UNESCO samt ingår i EU:s Natura 2000-område.

Skogen sträcker sig över ett vidsträckt område på båda sidor av gränsen till Polen (Podlasiens vojvodskap) och Vitryssland (Brests och Hrodnas voblast). Den ligger 70 kilometer norr om den vitryska staden Brest och 62 kilometer sydöst om polska Białystok. Världsarvet Białowieża upptar en yta på 141 885 hektar (1418.85 km²)[2].

Området har varit nationalpark i både Polen och Vitryssland sedan 1932. Dock är det endast 17% av skogen på den polska sidan som är skyddad som nationalpark[3]. Eftersom gränsen mellan de två länderna löper genom skogen finns det en gränsövergång avsedd för vandrare och cyklister.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Det vitryska namnet på området är Biełaviežskaja pušča (Белавежская пушча). Både de vitryska myndigheterna och UNESCO använder dock det ursprungliga ryska namnet Belovezhskaya pushcha (Беловежская пуща) som användes innan sovjetunionens upplösning.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Området markerat i rött

Hela nordöstra Europas landyta var tidigare täckt av skog liknande den i Białowieżaskogen. Innan 1300-talet var det endast möjligt att transportera sig igenom området vattenvägen. På 1300-talet började jakträttigheter delas ut i begränsad omfattning. Under 1400-talet tillföll skogen kung Władysław II Jagiełło. Den första bevarade lagstiftningen om ett skyddande av skogen är daterat till 1538 då Sigismund I skrev under en lag om dödsstraff för den som tjuvjagade en visent. Den nämnda kungen byggde också en jaktstuga i trä i byn Białowieża, vilket sedan blev namnet på hela anläggningen.

Białowieża betyder "det vita tornet" och Puszcza Białowieska kan översättas som "det vita tornets skog". Kamyenyetstornet på den belarusiska sidan är byggt i rött tegel men kallas ändå det vita tornet (Belaya Vezha) och tros därför ha fått sitt namn från polskans pushcha.

En 450 år gammal men död ek. Del av urskogen i Białowieżas nationalpark, Polen.

För att skydda visenten bildades ett jaktreservat år 1541. År 1639 utfärdade kung Vladislaus IV ett dekret (Ordynacja Puszczy J.K. Mości leśnictwa Białowieskiego) som frigav samtliga bönder som bodde i skogen som tack för att de tjänstgjorde i skogen som osocznicy, kungliga skogsvaktare. De slapp även betala skatt. Skogen delades in i tolv triangulära delar (straże) med Białowieża som centrum. Fram tills Johan II Kasimirs styre var skogen i stort sett obebodd. Ett flertal små byar grundades under sent 1600-tal där järnmalm och tjära utvanns. Människor från Mazovia och Podlaskie befolkade de nya byarna, som i mångt och mycket finns kvar än idag.

Efter delandet av polen gjorde tsar Paul I samtliga skogsvaktare livegna och lämnade över dem till ryska aristokrater och generaler, tillsammans med den del av skogen som de levde i. Ett stort antal jägare tilläts gå in i skogen eftersom skyddet upphävdes. Som följd av detta sjönk antalet visenter från drygt 500 till mindre än 200 på femton år.

1801 återinförde Alexander I reservatet och anställde en liten grupp bönder för att skydda djuren. På 1830-talet fanns därför 700 visenter i området. Men efter att 500 av 502 skogsvaktare förlorade sina poster som följd av att de deltagit i novemberupproret 1830-1831, försvagades skogsskyddet.

Alexander II besökte skogen 1860 och bestämde att skyddet för visenten skulle återinföras. Lokalbefolkningen dödade på tsarens order samtliga predatorer: varg, björn och lodjur. Mellan 1888 och 1917 ägde de ryska tsarerna hela urskogen, som därmed blev kungligt jaktreservat. Tsarerna skickade visenter som gåvor till flera europeiska städer för att samtidigt befolka skogen med rådjur, älg och andra djur som importerades från andra delar av det ryska imperiet. Tsarernas sista större jakt ägde rum 1912.

Visenter i Białowieżaskogen

Förstörelse under 1900-talets krig och restaurering[redigera | redigera wikitext]

Under första världskriget förstördes delar av skogen allvarligt. Den tyska armén beslagtog området under augusti 1915 och började därefter jaga djuren. Under tre års tysk ockupation anlades 200 kilometer järnväg i skogen och tre stycken sågverk byggdes i Hajnówka, Białowieża and Gródek. Fram tills den 25 september 1915 dödades minst 200 visenter och en order gavs om att förbjuda jakt i reservatet. Dock fortsatte tyska soldater slakten, ihop med tjuvjägare och sovjetiska plundrare. Inte förrän i februari 1919 fick jakten sitt slut, då området togs av den polska armén. Bara en månad tidigare hade den sista visenten dödats. Tusentals rådjur och brunbjörnar blev också skjutna.

Efter det polsk-sovjetiska kriget 1921 blev kärnan av skogen utsedd till nationalpark. År 1923 blev professor Józef Paczoski vetenskaplig huvudman för de skyddade områdena i Białowieżaskogen. Han studerade där skogens vegetation.

1923 blev det känt att endast 54 individer inom bisonsläktet, (där visenten ingår) levde i fångenskap i djurparker världen över. Inga av dessa fanns i polska djurparker. 1929 utplanterade den polska staten fyra individer från andra djurparker samt från västra kaukasus (där visenten skulle komma att utrotas bara inom några få år och var av en annan ras, Bison bonasus caucasius). Större delen av skogen blev nationalpark 1932.

Visenten lyckades återinföras: 1939 fanns 16 visenter i Białowieżas nationalpark. Två av dessa kom från djurparken i Pszczyna och härstammade från ett par från skogen som gavs bort till Hertigen av Pszczyna av Alexander II 1865.

1939 deporterades lokala polska invånare till avlägsna delar i Sovjetunionen och ersattes med sovjetiska skogsarbetare. 1941 ockuperade tyskarna skogen och då fördrevs även ryssarna. Hermann Göring planerade att upprätta världens största jaktreservat på platsen. Från och med juli 1941 blev skogen ett tillhåll för polska och sovjetiska partisaner. De tyska nazisterna organiserade massavrättningar. Ett fåtal gravar finns kvarbevarade i skogen efter dem som mördades av Gestapo. I juli 1944 befriades området av röda armén. När Wehrmacht-trupperna retirerade förstördes den historiska jaktstugan i Białowieża.

Efter kriget delades skogen mellan Polen och det vitryska SSR. Den vitryska, sovjetiska delen togs under statlig förvaltning medan Polen öppnade Białowieżas nationalpark 1947.

Skogen har gett namn åt Belavezjaavtalet, vilket är benämningen på beslutet att avveckla Sovjetunionen. Avtalet skrevs på av Ukrainas, Rysslands och Vitrysslands ledare, som möttes på den vitryska sidan av reservatet.

Avverkning[redigera | redigera wikitext]

Delar av skogen drabbades 2012 av ett angrepp av granbarkborre, vilket ledde till att minst 180 000 träd avverkades. Dels för att minska spridningen av insekten men även i syfte att motverka skogsbränder, enligt polska myndigheter. Aktivister och forskare pekar dock på att träden, även fast de är angripna, utgör en viktig biotop för otaliga växter, svampar, fåglar och däggdjur. Miljöorganisationer som Greenpeace menar att avverkningen är ett svepskäl för att gynna den inhemska skogsnäringen. EU har hotat att dra Polen inför EU-domstolen då de menar att landet bryter mot unionens miljöskyddslagar.

I juni 2017 uttalade den polska miljöministern Jan Szyszko sig om världsarvet och sa då att det hade kommit till på ett "illegalt" sätt eftersom "ingen hänsyn hade tagits till lokalbefolkningen". Därför, menar han, bör området förlora sin skyddsstatus.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ In Poland, Battle for the Fate of Europe’s Last Ancient Forest”. The New York Times. https://www.nytimes.com/2017/07/11/world/europe/poland-bialowieza-forest-logging.html. 
  2. ^ ”Bialowieza Forest - UNESCO”. http://whc.unesco.org/en/list/33. Läst 13 juli 2017. 
  3. ^ Christian Davies. ”My worst nightmares are coming true': last major primeval forest in Europe on 'brink of collapse”. The Guardian. https://www.theguardian.com/environment/2017/may/23/worst-nightmare-europes-last-primeval-forest-brink-collapse-logging. Läst 7 juni 2017. 
  4. ^ Primeval forest must lose UNESCO protection, says Poland”. The Guardian. https://www.theguardian.com/environment/2017/jun/22/primeval-forest-bialowieza-must-lose-unesco-protection-says-poland. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia