Belgarion

Från Wikipedia

Belgarion (även kallad Garion) är en litterär figur och huvudperson i David Eddings fantasyepos Sagan om Belgarion och Sagan om Mallorea. Han gifter sig senare med prinsessan Ce'Nedra av Tolnedra och blir kung av Riva.

I böckernas legender skapade sju gudar världen: Torak, Aldur, Issa, Belar, Mara, Nedra och Ul. Alla gudarna valde varsitt folk. Torak valde Angarakerna (Murgoerna, Nadrakerna, Malloreanerna, Thullerna och Grolimerna), Belar valde Alornerna (Rivanerna, Arenderna, Drasnierna, Sendarerna, Algarerna och Cherekerna), Issa valde Nyisserna, Mara valde Maragerna, Nedra valde Tolnedrerna och Ul valde Ulgoerna. Aldur valde inget folk, utan lärjungar i magi. En dag plockade Aldur upp en sten, och gjorde den magisk. Stenen blev stulen av Torak i vantro. Aldurs lärjunge Belgarath stal tillbaka den och satte den på Riva, Belars barn, svärd. I det stundande kriget förstördes Maragernas land och Mara grät för evigt över sina döda barn. Aldurs sten sattes sedan i händerna på Rivas (kommande) ättlingar. För att detta skulle bli möjligt gav Belgarath han en av sina döttrar, Beldaran. Årtusenden senare kastas bondpojken Garion in i ett virvlande äventyr med Belgarath, Polgara, Kheldar (även känd som Silke, Vägvisaren, Ambar av Kotu och Radek av Boktor), Hettar (Hästarnas Furste), Barak (Den rasande björnen), Lelldorin (bågskyttet), Relg (Den blinde), Taiba (Det döda folkets moder), Durnik (Mannen med två liv) och Mandorallen (Beskyddaren). Senare även Ce'Nedra, Världens drottning.