Belonogaster juncea
 |
Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program (en robot) för automatisk redigering. (2013-08) Artikeln kan innehålla fakta- eller språkfel, eller ett märkligt urval av fakta, källor eller bilder. Mallen kan avlägsnas efter en kontroll av innehållet (vidare information) |
| Belonogaster juncea | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Vespoidea |
| Familj | Getingar Vespidae |
| Släkte | Belonogaster |
| Art | Belonogaster juncea |
| Vetenskapligt namn | |
| § Belonogaster juncea | |
| Auktor | (Fabricius, 1781) |
| Synonymer | |
|
Vespa cinerea Fabricius, 1793 Vespa guineensis Fabricius, 1793 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Belonogaster juncea[1][2][3] eller Afrikansk ignavstekel är en getingart som först beskrevs av Fabricius 1781. Belonogaster juncea ingår i släktet Belonogaster och familjen getingar.[4][5] Utöver nominatformen finns också underarten B. j. colonialis.[4]
Arten är semisocial vilket innebär att den inte beror av en eller ett par drottningar utan alla ingående honor kan lägga ägg och para sig.
Stekeln tillverkar som många andra getingarter ett bo av papper där äggen läggs i celler som försluts med en rundtoppig pappershätta när larven är fullgången och redo att förpuppa sig. Intill dess har den matats av de vuxna getingarna.
De vuxna getingarna fördelar sig i väktare och jägare där jägarna förser boet med mat och väktarna skyddar boet mot eventuella inkräktare. Blir väktargetingarna av någon orsak störda reser de alla synkront på vingarna där de sitter fördelade över boet och får på så vis tillstånd en illusion av en mycket större rörelse som förhoppningsvis skrämmer angriparen på flykten. Om detta inte lyckas kan en eller flera av väktarna anfalla och stickas.
Arten är dock svårretad och ger ett lätt "dåsigt" intryck: den flyger och rör sig relativt långsamt och undviker i görligaste mån att använda sig av gadden. Stick är därför ovanliga även om den gärna bygger bo i människans närhet. Sticket beskrivs dock vanligtvis som mycket smärtsamt för människor.
Utbredningen är subsahara från Senegal i öster till Etiopien i väster ner till vidare Sydafrika. Arten uppträder också i Asien.
Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Antonio Giordani Soika (1961) South African animal life Hymenoptera (Aculaeata): Vespidae, Volume: 8 Pages: 441-451
- ^ Antonio Giordani Soika (1951) Rivista di Biologia Coloniale Missione biologica Sagan-Omo diretta dal Prof. Edoardo Zavattari. Hymenoptera Vespidae., Volume: 11 Pages: 73-89
- ^ Antonio Giordani Soika (1939) Mem. Soc. Ent. Italiana Raccolte entomologiche del Dr. Alfredo Andreini in Eritrea - Vespidae e Sphegidae, Volume: 18 (1) Pages: 95-105
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (10 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/belonogaster+juncea/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ZOBODAT: Zoological-Botanical Database (Vespoidea). Gusenleitner J., 2006-07-20
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Belonogaster juncea.
