Benskörhet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Osteoporos
Synonymer benskörhet, skeletturkalkning
OsteoCutout.png
Äldre kvinna med osteoporos som uppvisar kutryggighet till följd av kompressionsfrakturer i ryggraden.
Medicinsk specialitet Reumatologi
Symptom Ökad risk för benbrott[1]
Komplikationer Kronisk smärta[1]
Vanligt insättande Äldre[1]
Riskfaktorer Alkoholism, anorexi, hyperthyreoidism, gastrointestinala sjukdomar, bortopererade äggstockar, njursjukdom, rökning, vissa läkemedel[1]
Diagnostik Bentäthetsmätning i höftbenet[2]
Behandling God kosthållning, fysisk träning, fallprevention[1]
Läkemedel Bisfosfonater[3][4]
Prevalens 15% (50-åringar), 70% (över 80 års ålder)[5]

Osteoporos eller benskörhet (ibland skeletturkalkning) är en sjukdom som innebär minskad benstyrka, vilket ökar risken för benbrott. Osteoporos är den vanligaste orsaken till benbrott hos äldre.[1] Ben som vanligen bryts är bland annat ryggkotor, benen i underarmen, och höften.[6] Innan ett benbrott uppstår upplevs oftast inga symptom.[1] Ben kan försvagas på ett sådant sätt att de bryts vid låg belastning eller till och med spontant.[1] Kronism smärta och minskad förmåga att till normal aktivitet kan vara resultat av benbrott.[1]

Normalt sett är benmassan som högst vid 25 års ålder för att sedan minska.[7] Osteoporos kan bero på en lägre en normal maximal benmassa och högre än normal förlust av benmassa.[1] Förlust av benmassa ökar hos kvinnor efter klimakteriet till följd av lägre östrogen-nivåer.[1] Osteoporos kan även orsakas av andra sjukdomar eller behandlingar såsom alkoholism, anorexi, hypertyreoidism, bortopererade äggstockar, eller njursjukdom.[1] Vissa läkemedel kan öka graden av benförlust, såsom: vissa antiepileptika, cellgiftsbehandingar, protonpumpshämmare, SSRI-läkemedel och steroider. Otillräcklig fysisk aktivitet och rökning utgör också riskfaktorer.[1] Osteoporos definieras som en bentäthet som är 2,5 eller fler standarddeviationer lägre än den hos en ung vuxen. Tätheten mäts typiskt sett med särskilda röntgentekniker i höftbenet.[2]

Osteoporosprevention innefattar en näringsriktig kost under barndomen och undvikande av läkemedel som bidrar till benskörhet.[1] Insatser för att förhindra brutna ben i dem med osteoporos är god kosthållning, regelbunden motion och förbyggande av fall.[1] Livsstilsförändringar som att sluta röka och att inte dricka alkohol kan också vara av hjälp.[1] Medicinering med bisfosfonater bland de som tidigare brutit ben som följd av sin osteoporos.[3][4] Hos de med osteoporos, men utan tidigare benbrott är dessa läkemedel inte lika effektiva.[3][4][8] Ett antal andra läkemedel kan också vara till nytta.[1][9]

Osteoporos ökar med stigande ålder.[1] Cirka 15 procent av ljushyade i västvälden i 50-årsåldern och 70 procent av de över 80 år är drabbade.[5] Det är vanligare hos kvinnor.[1] I den utvecklade världen, beroende på metoden är  mellan 2 och 8 procent av männen och mellan 9 och 38 procent av kvinnorna är drabbade.[10] Prevalensen av sjukdomen i utvecklingsländer är inte känd.[11] Kring 22 miljoner kvinnor och 5,5 miljoner män i Europeiska Unionen hade osteoporos år 2010.[12] I USA hade år 2010 cirka åtta miljoner kvinnor och en till två miljoner män osteoporos.[10][13] De med europeiska eller asiatisk härkomst löper större risk att drabbas av osteoporos.[1] Ordet osteoporos är från den grekiska sammansättningen för "porösa ben".[14]

Definition[redigera | redigera wikitext]

WHO:s definition av osteoporos är ett bentäthetsvärde som ligger mer än 2,5 standardavvikelser under värdet för unga vuxna i samma population, detta kallas för T-värdet (T-Score). En jämförels med medelbentäthetsvärdet för en person i samma ålder kallas Z-värde (Z-score).

Orsaker[redigera | redigera wikitext]

Minskad benmängd är den huvudsakliga orsaken till benskörhet. Skelettet är som starkast i 20–25-årsåldern och försvagas därefter hela tiden. Äldre kvinnor får svagare skelett i och med att de inte längre producerar östrogen. Benmängden regleras av en mängd olika faktorer såsom kost, rökning och motion.

Osteoporos kan även vara ett resultat av en bakomliggande sjukdomsprocess, exempelvis cancer och giftstruma[15]. Även njursvikt orsakad av exempelvis en tungmetallförgiftning (t.ex. kadmium) kan i slutändan ge upphov till osteoporos, eftersom minskad njurfunktion stör omsättningen av fosfat och kalcium samt D-vitamin-metabolismen.

Fysisk inaktivitet är en av de största kända orsakerna till benskörhet. Dock kan kvinnliga atleter drabbas av det till följd av östrogenbrist, och då samman med menstruationsstörningar och ätstörningar ("de kvinnliga atleternas triad").[16]

Även vitamin A kan vara en källa till benskörhet, dock inte betakaroten - ett provitamin som hittas i grönsaker, utan endast retinol som hittas i bl a lever och mjölkprodukter.[17]

Undersökning[redigera | redigera wikitext]

Man ska utesluta andra orsaker såsom primär aldosteronism, myelom och tyreotoxikos. Könshormoner ska mätas för att det inte ska bero på en sådan brist.[källa behövs] Bentätheten bör definitivt bli mätt.[källa behövs]

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Läkemedel såsom bisfosfonater, östrogen (ej långverkande tabletter utan istället dagvis intag), kalcium, aktivt eller inaktivt Vitamin D eller östrogenreceptormodulerare (SERM) kan användas.[källa behövs] Ökad fysisk aktivitet och belastning av skelettet, t.ex. genom dagliga utepromenader, har visat sig vara effektivt för att stoppa förloppet av ökad benskörhet.[källa behövs] Tillräckligt intag av D-vitamin genom utevistelse och genom kosten, till exempel feta fiskar, är också viktigt i behandlingen.[källa behövs]

Bemötande och delaktighet[redigera | redigera wikitext]

SBU har systematiskt granskat och sammanställt forskningen (1990–2016) om hur patienter med osteoporos (benskörhet) upplever delaktighet och bemötande i kontakten med hälso- och sjukvården.[18] Den systematiska översikten visar att patienter med benskörhet upplever i sitt möte med vården att de får otillräcklig, felaktig och motstridig information, och att detta försvårar deras beslut om hur de ska hantera sin behandling och hälsa.[18] Idag upplever många patienter med benskörhet att de på bristfälliga grunder lämnas att själva ta ansvar för sin hälsa.[18]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t] ”Handout on Health: Osteoporosis”. 1 augusti 2014. http://www.niams.nih.gov/health_info/Osteoporosis/default.asp. Läst 16 maj 2015. 
  2. ^ [a b] WHO Scientific Group on the Prevention and Management of Osteoporosis (2000 : Geneva, Switzerland) (2003). ”Prevention and management of osteoporosis : report of a WHO scientific group” (PDF). sid. 7, 31. http://whqlibdoc.who.int/trs/WHO_TRS_921.pdf. 
  3. ^ [a b c] Wells, GA; Cranney, A; Peterson, J; Boucher, M; Shea, B; Robinson, V; Coyle, D; Tugwell, P (23 January 2008). ”Alendronate for the primary and secondary prevention of osteoporotic fractures in postmenopausal women.”. The Cochrane database of systematic reviews (1): sid. CD001155. PMID 18253985. 
  4. ^ [a b c] Wells, G; Cranney, A; Peterson, J; Boucher, M; Shea, B; Robinson, V; Coyle, D; Tugwell, P (23 January 2008). ”Risedronate for the primary and secondary prevention of osteoporotic fractures in postmenopausal women.”. The Cochrane database of systematic reviews (1): sid. CD004523. PMID 18254053. 
  5. ^ [a b] ”Chronic rheumatic conditions”. http://www.who.int/chp/topics/rheumatic/en/. Läst 18 maj 2015. 
  6. ^ Golob, AL; Laya, MB (May 2015). ”Osteoporosis: Screening, Prevention, and Management.”. The Medical clinics of North America 99 (3): sid. 587-606. PMID 25841602. 
  7. ^ ”OpenStax CNX” (på en-US). cnx.org. https://cnx.org/contents/FPtK1zmh@8.108:g-vsB2Y2@4/Exercise-Nutrition-Hormones-an. Läst 16 oktober 2017. 
  8. ^ ”Etidronate for the primary and secondary prevention of osteoporotic fractures in postmenopausal women”. Cochrane Database of Systematic Reviews (1): sid. CD003376. Jan 23, 2008. doi:10.1002/14651858.CD003376.pub3. PMID 18254018. 
  9. ^ Nelson HD, Haney EM, Chou R, Dana T, Fu R, Bougatsos C (2010). ”Screening for Osteoporosis: Systematic Review to Update the 2002 U.S. Preventive Services Task Force Recommendation [Internet].”. Agency for Healthcare Research and Quality. PMID 20722176. 
  10. ^ [a b] Wade, SW; Strader, C; Fitzpatrick, LA; Anthony, MS; O'Malley, CD (2014). ”Estimating prevalence of osteoporosis: examples from industrialized countries.”. Archives of osteoporosis 9 (1): sid. 182. PMID 24847682. 
  11. ^ Handa, R; Ali Kalla, A; Maalouf, G (August 2008). ”Osteoporosis in developing countries.”. Best practice & research. Clinical rheumatology 22 (4): sid. 693-708. PMID 18783745. 
  12. ^ Svedbom, A; Hernlund, E; Ivergård, M; Compston, J; Cooper, C; Stenmark, J; McCloskey, EV; Jönsson, B; et al. (2013). ”Osteoporosis in the European Union: a compendium of country-specific reports.”. Archives of osteoporosis 8 (1-2): sid. 137. PMID 24113838. 
  13. ^ Willson, T; Nelson, SD; Newbold, J; Nelson, RE; LaFleur, J (2015). ”The clinical epidemiology of male osteoporosis: a review of the recent literature.”. Clinical epidemiology 7: sid. 65–76. PMID 25657593. 
  14. ^ King, Tekoa L.; Brucker, Mary C. (2011). Pharmacology for women's healt. Sudbury, Mass.: Jones and Bartlett Publishers. sid. 1004. ISBN 9780763753290. https://books.google.ca/books?id=u1wq63x4VsYC&pg=PA1004 
  15. ^ Inaba, Masaaki. "Secondary osteoporosis: thyrotoxicosis, rheumatoid arthritis, and diabetes mellitus." Journal of bone and mineral metabolism 22.4 (2004): 287–292.
  16. ^ Stafford, Diane EJ. "Altered hypothalamic-pituitary-ovarian axis function in young female athletes." Treatments in endocrinology 4.3 (2005): 147–154.
  17. ^ Mycket A-vitamin ger benskörhet”. Dagens Nyheter. 22 januari 2003. http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/mycket-a-vitamin-ger-benskorhet. 
  18. ^ [a b c] ”Behandling av armfraktur hos äldre” (på sv). www.sbu.se. http://www.sbu.se/262. Läst 16 oktober 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]