Bergsviscachor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bergsviscachor
Bolivian vizcacha.jpg
troligen Lagidium viscacia
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Gnagare
Rodentia
Underordning Marsvinsartade gnagare
Caviomorpha
Familj Harmöss
Chinchillidae
Släkte Bergsviscachor
Lagidium
Vetenskapligt namn
§ Lagidium
Auktor Meyen, 1833
Arter
Se text
Hitta fler artiklar om djur med

Bergsviscachor (Lagidium) är ett släkte i familjen harmöss med fyra arter.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Dessa djur påminner i sitt yttre om kaniner med lång svans. De når en kroppslängd mellan 30 och 45 centimeter och sedan tillkommer svansen som är 20 till 40 centimeter lång. Lagidium peruanum är med en vikt mellan 0,9 och 1,6 kilogram den minsta arten i släktet, de två andra arterna väger upp till 3 kilogram. Pälsen är tät och mjuk med undantag av svansens ovansida, där den är grov. Färgen varierar beroende på levnadsområde mellan mörkbrun och chokladbrun, ofta finns en svart strimma längs ryggen. Svansens spets har en rödbrun till svart färg. De långa öronen bär hår. Hos alla fyra fötter finns fyra tår.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Som alla harmöss lever släktets arter i Sydamerika. Utbredningsområdet sträcker sig från södra Ecuador och centrala Peru över västra Bolivia till södra Chile och sydvästra Argentina. Habitatet utgörs av torra och klippiga bergsregioner med gles fördelat vegetation upp till 5 000 meter över havet.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Dessa gnagare är huvudsakligen aktiva på dagen samt bor i naturliga grottor och bergssprickor. Deras förmåga att gräva är mindre bra utvecklade och de skapar sällan bon under jorden. De rör sig snabba och skickliga men vistas aldrig mycket mer än 70 meter från gömstället. De är som växtätare opportunistiska och har även lavar, mossa och gräs som föda. Ibland iakttas de när de solbadar eller vårdar pälsen.

Individerna lever i familjegrupper som består av två till fem individer. Ibland samlas flera grupper till större förband med upp till hundra individer. I dessa fall har varje familj ett eget favoritställe. De håller ingen vinterdvala.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Parningstiden är beroende på utbredningsområde. I Peru ligger den mellan oktober och december och i Patagonien i maj och juni. Efter dräktigheten som varar i 120 till 140 dagar föder honan ett enda ungdjur. Ungdjuret har redan hår, öppna ögonen och kan redan på första dagen äta fast föda. Efter ungefär åtta månader sluter honan att ge di och efter cirka ett år är ungarna könsmogna. I naturen är livslängden bara upp till tre år men i fångenskap blev vissa individer 19 år gamla.

Hot[redigera | redigera wikitext]

Dessa djur jagas för pälsens och köttets skull. I vissa regioner minskade population tydlig men i andra (exempelvis i norra Chile) är de ganska talrika. IUCN listar två arter som livskraftiga och Lagidium wolffsohni med kunskapsbrist.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Arterna är trots släktets svenska namn närmare släkt med chinchillor som likaså lever i bergstrakter än med arten viscacha som förekommer i låglänta gräsmarker.

  • Peruansk bergsviscacha (Lagidium peruanum), lever från mellersta och södra Peru till norra Chile, är den minsta arten.
  • Lagidium viscacia, finns i södra Peru, sydvästra Bolivia, norra till mellersta Chile och västra Argentina.
  • Lagidium wolffsohni, förekommer i Patagonien, södra Chile och sydvästra Argentina.
  • Lagidium ahuacaense, upptäcktets 2005 av den tyske zoologen vid Cerro El Ahuaca i provinsen Loja i Ecuador och beskrevs 2009 på vetenskaplig sätt, hittills hittades bara ett fåtal individer och arten är troligen akut hotad.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 6 juni 2009.
  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899
  • D. E. Wilson und D. M. Reeder: Mammal Species of the World. Johns Hopkins University Press, 2005. ISBN 0801882214
  • F. A. Werner et al.: A new species of Mountain Viscacha (Chinchillidae: Lagidium Meyen) from the Ecuadorean Andes Zootaxa 2126: 41–57 (2009)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]