Berlinmurens fall

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Väst- och östtyskar stående på Berlinmuren vid Brandenburger Tor några dagar före rivningen av muren.

Berlinmurens fall (tyska: Mauerfall) syftar på när den 28 år gamla Berlinmuren mellan Öst- och Västberlin plötsligt öppnades den 9 november 1989 och började rivas. Det följde på en tids snabbt eskalerande protester och ökad flykt från Östtyskland, och har kommit att symbolisera en viktig del av järnridåns fall och det kalla krigets slut. Det blev en snabbstart av processen som ledde till Östtysklands upplösning och Tysklands återförening den 3 oktober 1990.[1]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Under 1989 hade många östtyskar flytt från Östtyskland, antingen genom Västtysklands ambassader i olika östeuropeiska stater, eller genom Ungern, som avskaffat utresekontrollerna. Det interna trycket på politiska förändringar ökade kraftigt, med allt större demonstrationer. En politisk kursändring, Wende, var till slut oundviklig. Den 18 oktober 1989 avgick Erich Honecker som Östtysklands ledare. Han ersattes av Egon Krenz, som dock kom att bli kortvarig i den positionen.

Öppnandet[redigera | redigera wikitext]

Den 9 november samma år meddelade en talesperson för politbyrån att nya reseregler skulle ge alla östtyskar möjlighet att resa utomlands, i stort sett med direkt utresetillstånd, även via gränspassager till Västberlin. På en direkt fråga om när, tvekade han och svarade sedan att det skulle vara från och med nu. Det var egentligen ett missförstånd, men människor började omedelbart strömma mot gränspassagerna, där vakterna inte fått någon information om ändrade regler. När trycket bara fortsatte öka från folkmassorna, insåg man att gränsen inte längre kunde hållas stängd, och gränsen öppnades för gott, och muren började rivas.[2][3]

Firande och jubiléer[redigera | redigera wikitext]

10-årsjubiléet[redigera | redigera wikitext]

Den 9 november 1999 firades 10-årsjubiléet med konsert och fyrverkerier vid Brandenburger Tor. Ryske cellisten Mstislav Rostropovitj spelade musik av Johann Sebastian Bach, medan tyska rockbandet Scorpions framförde sin sång Wind of Change. Kransar placerades ut till minne av de som blev skjutna vid flyktförsök till väst, och politiker höll tal.[4][5][6]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 25 år sedan Berlinmurens fall” (på svenska). Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=5996517. 
  2. ^ Udo Sponberg (6 november 1989). ”Så togs Berlinmuren 1989” (på svenska). Göteborgsposten. https://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4rlden/s%C3%A5-togs-berlinmuren-1989-1.1088526. Läst 31 mars 2020. 
  3. ^ Folke Schimanski (6 november 2019). ”Berlinmurens historia” (på svenska). Populär historia. https://popularhistoria.se/krig/kalla-kriget/berlinmurens-historia. Läst 1 april 2020. 
  4. ^ Göran Stenberg (6 november 2006). ”Den 8 november 1999” (på svenska). Helsingborgs dagblad. https://www.hd.se/2006-11-06/den-8-november-1999. Läst 1 april 2020. 
  5. ^ Berlin anniversary ends with a bang” (på engelska). BBC. 10 november 1999. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/513968.stm. Läst 1 april 2020. 
  6. ^ William Drozdiak (10 november 1999). ”Ten Years After the Fall” (på engelska). Washington Post. https://www.washingtonpost.com/archive/politics/1999/11/10/ten-years-after-the-fall/430b42f4-89f7-4015-911d-3ea8e2c4bee4/. Läst 1 april 2020. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]