Bernhard Baunsgaard

Från Wikipedia
Bernhard Baunsgaard

Född Slagelse
Död 3 januari 1996 (77 år)
Politiskt parti Det Radikale Venstre
Föräldrar Carl Christian Baunsgaard (1890-1953) och Elisabeth Nielsen (1896-1964)

Bernhard Severin Baunsgaard, född 26 januari 1918 i Slagelse, död 3 januari 1996, var en dansk politiker för Det Radikale Venstre. Han var bror Hilmar Baunsgaard, som var Danmarks statsminister 1968-1971.

Bernhard Baunsgaard var son till lagerförvaltaren Carl Christian Baunsgaard (1890-1953) och Elisabeth Nielsen (1896-1964).[1] Han tog studentexamen från Slagelse højere almenskole 1937 och blev cand. mag. i historia, geografi och gymnastik från Köpenhamns universitet 1947 samt en masterexamen i pedagogik från University of Chicago 1962.[2] Han gjorde sin värnplikt som lärare på den danska brigadens skola i Jever (1947-1948) och var därefter aspirerande adjunkt på Fredericia Gymnasium 1948, adjunkt (1950-1964) och därefter rektor för Marselisborg Gymnasium (1964-1972).[1] Han var vice ordförande (1958) och ordförande av Gymnasieskolernes Lærerforening (1959-1964) samt vice ordförande för Magistrenes Arbejdsløshedskasse (1961-1965).[2]

Under sina studier var Baunsgaard styrelseledamot i Studenterforeningen (1945-1947) samt ordförande av Radikale Studenter och redaktör för deras tidning, Liberté.[1] Han var sedan vice ordförande i Radikal Ungdom (1951-1953), ordförande för den radikala nomineringsgruppen i Fredericias valkrets (1946-1960) och ledamot i Det Radikales Venstres partistyrelse (1955-1961).[2] Baunsgaard kandiderade till Folketinget för Fredericias valkrets 1953, men blev inte vald.[1] Han fortsatte att kandidera för denna valkrets till 1964, då han bytte till Århus valkrets.[1] Han blev vald 1966 och var partiets gruppordförande (1968-1970), representant i Radiorådet (1968-1974) samt statsrevisor (1976-1982 & 1986-1990).[2] Han var dessutom partiets ordförande i kultur-, skatte- och justitiepolitiska ordförande.[3] Han blev avsatt som gruppordförande 1970 till förmån för Svend Haugaard, som var mer vänstersinnad och antimilitarist. Det var en markering mot brodern Hilmar Baunsgaards mer borgerliga linje.[3] Baunsgaard var folketingsledamot till 1988. Han var suppleant i Europarådet (1979-1988).[4]

Styrelseuppdrag[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]