Bernhard Cederholm

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bernhard Cederholm, född 1678, död 1750, var en svensk ämbetsman; justitiekansler 1739-1741.

Cederholm tjänstgjorde under Karl XII en tid i fältkansliet och sändes 1712 enligt kungens önskan ut till Bender, varvid han av rådet fick i uppdrag att framföra dess berättelse om rikets inre tillstånd. Efter många äventyr framkommen, blev Cederholm fången under kalabaliken men snart åter fri och återvände 1714 till Stralsund. Han blev 1718 Lagman i Värmlands lagsaga. Efter att ha adlats 1714 deltog han flitigt i riksdagarna och insattes i en mängd utskott. Vitt hattpartiets bildade slöt sig Cederholm till detta och blev 1739 justitiekanlser. 1741 blev han president i Göta hovrätt. Cederholm invaldes 1740 i Kungliga Vetenskapsakademien som ledamot nummer 39.

Bernhard Cederholm adlades 1714 och introducerades 1718 på nummer 1485. Han dog ogift och slöt därmed själv sin ätt.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Cederholm nr 1485 på Adelsvapen-Wiki. Bygger på Gustaf Elgenstierna: Den intorducerade svenska adelns ättartavlor (1925–1936).