Besksöta

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Besksöta
Solanum dulcamara (2005 07 07).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningPotatisordningen
Solanales
FamiljPotatisväxter
Solanaceae
SläktePotatissläktet
Solanum
ArtBesksöta
S. dulcamara
Vetenskapligt namn
§ Solanum dulcamara
AuktorLinné, 1753
Hitta fler artiklar om växter med

Besksöta, bittersöta (Solanum dulcamara) är en halvbuske med slingrande växtsätt.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Ibland kan grenarna vara förlängda till ett par meter, och då vanligen slingrande några få varv i en mycket utdragen spiral kring buskar eller ungträd. Växten luktar illa.[1]

Den blommar under juli och augusti. Blommorna är violetta med tydliga gula ståndare och de efterföljande bären är ovala och klarröda.

Ibland odlas en vitblommande sort.

Mogna bär

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Besksötans växtlokaler är skuggrika och fuktiga ställen, helst bland snår vid sjö- och bäckstränder, vegetationsrika platser.

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Besksöta förekommer från södra Sverige upp till mellersta Norrland, i Norge upp till Trondheim samt i södra och mellersta Finland.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Dulcamara kommer av latin dulcis = söt och amaris = bitter, på grund av att kvistarna när de tuggas först smakar bittert men sedan sött.[1]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Kvistar av besksöta är användbara som läkemedel och bör insamlas den årstid då de inte bär blad.

Besksöta kommer till användning inom folkmedicinen och Extractum dulcamaræ är urindrivande och har använts som medel mot till exempel gikt, reumatism, utslag och sårnader samt som medel mot astma.[2]

Biverkningar[redigera | redigera wikitext]

Besksöta innehåller giftet solanin som är en glykoalkaloid. Hela växten är giftig med störst koncentration i stam och blad. [3] [4] Större doser (mer än tre tekoppar dagligen) av te på blad och årsskott kan leda till biverkningar som illamående, sväljsvårigheter och kramper.[2]

Dialekt|Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Ref. Kommentar
Bittersöta [5]
Bosört Blekinge, Bohuslän [6]
Galenbär Skåne [7]
Galnebär [8]
Giktris Skåne [7] Huskur för behandling av gikt
Hällbär [8]
Kvesved [5]
Matledskvistar [5]
Ormbär [8]
Pukaris [5] Djävulsris
Pukeris Halland [6] Puken = Hin onde, djävulen, d.v.s. djävulsris
Trollbär [8]
Villbär [8]

Vid början av 1800-talet var det svenska huvudnamnet Sötbesk Solan.[9]

Synonymer[redigera | redigera wikitext]

[10][11]

subsp. dulcamara

  • Dulcamara flexuosa Moench.
  • Dulcamara lignosa Gilib.
  • Lycopersicon dulcamara (L.) Medik.
  • Solanum assimile Friv.
  • Solanum dulcamara f. albiflorum Farw.
  • Solanum dulcamara f. albiflorum House nom. illeg.
  • Solanum dulcamara f. lucidum Mathe.
  • Solanum dulcamara lus. atroviolaceum Mathe.
  • Solanum dulcamara subsp. pusztarum (Soó) Soó.
  • Solanum dulcamara var. canescens Farwell.
  • Solanum dulcamara var. hirsutum Dunal.
  • Solanum dulcamara var. indivisum Boiss.
  • Solanum dulcamara var. ovatum Dunal.
  • Solanum dulcamara var. palustre Dunal.
  • Solanum dulcamara var. pubescens N.H.F.Desp.
  • Solanum dulcamara var. pusztarum Soó.
  • Solanum dulcamara var. rupestre Dunal.
  • Solanum dulcamara var. tomentosum W.D.J.Koch.
  • Solanum dulcamara var. villosissimum Desv.
  • Solanum laxum Royle.
  • Solanum lyratum Thunberg.
  • Solanum lyratum f. purpuratum Konta & Katsuy.
  • Solanum lyratum var. filamentaceum Hayashi.
  • Solanum pseudopersicum Pojark.
  • Solanum ruderale Salisb. nom. illeg.
  • Solanum rupestre F.W.Schmidt.
  • Solanum scandens Lam. nom. illeg.
  • Solanum scandens Neck. nom. illeg.
  • Solanum serpentini Borbás & Waisb.

var. marinum Bab.

  • Solanum dulcamara f. littorale Raab.
  • Solanum littorale Raab.
  • Solanum marinum. (Bab.) Pojark.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Den virtuella floran”. http://linnaeus.nrm.se/flora/di/solana/solan/soladul.html. Läst 11 december 2020. 
  2. ^ [a b] Raimo Heino, Våra läkande växter – En naturlig väg till ett friskare liv, PRISMA 2001.
  3. ^ R. F. Alexander, G. B. Forbes, and E. S. Hawkins (11 september 1948). ”A Fatal Case of Solanine Poisoning”. Br Med J. "2" (4575): ss. 518. doi:10.1136/bmj.2.4575.518. 
  4. ^ Göthberg, Gunnar; Sandberg, Finn (1998). Örtmedicin och växtmagi. Det bästa (Reader's Digest). sid. 303. ISBN 91-7030-298-7 
  5. ^ [a b c d] Nordisk Familjebok (Uggleupplagan), band 26, spalt 293 {runeberg.org/nfcf|0169.html]
  6. ^ [a b] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 512 [1] C.W.K. Gleerup, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  7. ^ [a b] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 535 [2] lC.W.K. Gleerup, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  8. ^ [a b c d e] Johan Wilhelm Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org
  9. ^ ”Svensk botanik, utgifven af J.W. Palmstruch / Band 1 - Plansch 1-72”. http://runeberg.org/svebotan/1/0090.html. Läst 11 december 2020. 
  10. ^ ”Tela Botanica - Flore Électronique”. Arkiverad från originalet den 24 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100724201719/http://www.tela-botanica.org/page:eflore. Läst 27 januari 2009. 
  11. ^ International Plant Names Index

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]