Besksöta

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Besksöta
Solanum dulcamara (2005 07 07).jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Potatisordningen
Solanales
Familj Potatisväxter
Solanaceae
Släkte Potatissläktet
Solanum
Art Besksöta
S. dulcamara
Vetenskapligt namn
§ Solanum dulcamara
Auktor L., 1753
Hitta fler artiklar om växter med

Besksöta, bittersöta (Solanum dulcamara) är en låg buske.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Ibland kan grenarna vara förlängda till ett par meter, och då vanligen slingrande några få varv i en mycket utdragen spiral kring buskar eller ungträd.

Den blommar under juli och augusti med violetta, väldoftande blommor.

Ibland odlas en vitblommande sort.

Mogna bär

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Besksötans växtlokaler är skuggrika och fuktiga ställen, helst bland snår vid sjö- och bäckstränder, vegetationsrika platser.

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Besksöta förekommer från södra Sverige upp till mellersta Norrland, i Norge upp till Trondheim samt i södra och mellersta Finland.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Dulcamara kommer av latin dulcis = söt och amaris = bitter på grund av att kvistarna när de tuggas först smakar sött, men sedan ger en bitter eftersmak.[1]

Namnen "besksöta" och "dulcamara" härleder sig av smaken hos unga grenar.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Kvistar av besksöta är användbara som läkemedel och bör insamlas den årstid då de inte bär blad.

Besksöta kommer till användning inom folkmedicinen och Extractum dulcamaræ är urindrivande och har använts som medel mot till exempel gikt, reumatism, utslag och sårnader samt som medel mot astma.[2]

Biverkningar[redigera | redigera wikitext]

Besksöta innehåller solanin, som är en giftig tropanalkaloid.[3],[4] De gröna bären är mycket giftiga medan de mogna (röda) bären är mindre giftiga. Större doser (mer än tre tekoppar dagligen) av te på blad och årsskott kan leda till biverkningar som illamående, sväljsvårigheter och kramper.[2]

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Förklaring Referens

Bittersöta [5]
Kvesved
Matledskvistar
Pukaris Djävulsris

Bosört Blekinge, Bohuslän [6]
Pukeris Halland Puken = Hin onde, djävulen,
d v s djävulsris

Galenbär Skåne [7]
Giktris Huskur för behandling av gikt

Galnebär [8]
Hällbär
Ormbär
Trollbär
Villbär

Vid början av 1800-talet var det svenska huvudnamnet Sötbesk Solan

Synonymer[redigera | redigera wikitext]

[9][10]

subsp. dulcamara

  • Dulcamara flexuosa Moench.
  • Dulcamara lignosa Gilib.
  • Lycopersicon dulcamara (L.) Medik.
  • Solanum assimile Friv.
  • Solanum dulcamara f. albiflorum Farw.
  • Solanum dulcamara f. albiflorum House nom. illeg.
  • Solanum dulcamara f. lucidum Mathe.
  • Solanum dulcamara lus. atroviolaceum Mathe.
  • Solanum dulcamara subsp. pusztarum (Soó) Soó.
  • Solanum dulcamara var. canescens Farwell.
  • Solanum dulcamara var. hirsutum Dunal.
  • Solanum dulcamara var. indivisum Boiss.
  • Solanum dulcamara var. ovatum Dunal.
  • Solanum dulcamara var. palustre Dunal.
  • Solanum dulcamara var. pubescens N.H.F.Desp.
  • Solanum dulcamara var. pusztarum Soó.
  • Solanum dulcamara var. rupestre Dunal.
  • Solanum dulcamara var. tomentosum W.D.J.Koch.
  • Solanum dulcamara var. villosissimum Desv.
  • Solanum laxum Royle.
  • Solanum lyratum Thunberg.
  • Solanum lyratum f. purpuratum Konta & Katsuy.
  • Solanum lyratum var. filamentaceum Hayashi.
  • Solanum pseudopersicum Pojark.
  • Solanum ruderale Salisb. nom. illeg.
  • Solanum rupestre F.W.Schmidt.
  • Solanum scandens Lam. nom. illeg.
  • Solanum scandens Neck. nom. illeg.
  • Solanum serpentini Borbás & Waisb.

var. marinum Bab.

  • Solanum dulcamara f. littorale Raab.
  • Solanum littorale Raab.
  • Solanum marinum. (Bab.) Pojark.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Corneliuson, Jens (1997). Växternas namn. Wahlström & Widstrand. ISBN 91-46-17102-9 
  2. ^ [a b] Raimo Heino, Våra läkande växter – En naturlig väg till ett friskare liv, PRISMA 2001.
  3. ^ R. F. Alexander, G. B. Forbes, and E. S. Hawkins (1948-09-11). ”A Fatal Case of Solanine Poisoning”. Br Med J. "2" (4575): ss. 518. doi:10.1136/bmj.2.4575.518. 
  4. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. Sid. 85. ISBN 91-20-04445-3 
  5. ^ Nordisk Familjebok (Uggleupplagan), band 26, spalt 293 {runeberg.org/nfcf|0169.html]
  6. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 512 [1] C.W.K. Gleerup, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  7. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 535 [2]lC.W.K. Gleerup, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  8. ^ Johan Wilhelm Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org
  9. ^ Tela Botanica - Flore Électronique
  10. ^ International Plant Names Index

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]