Beta Librae

Från Wikipedia
Beta Librae
Zubeneschamali
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildVågen
Rektascension15t 17m 00,41382s[1]
Deklination-09° 22′ 58,4919″[2]
Skenbar magnitud ()+2,60-2,63 (V)[3]
Stjärntyp
SpektraltypB8 Vn[2]
U–B-0,359[4]
B–V-0,071±0,004[5]
VariabeltypPulserande cepheidvariabel av BL Herculis-typ (CWB)[3]
Astrometri
Radialhastighet ()-35,20 ± 1,8[6] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -98,10 ± 0,18[1] mas/år
Dek.: -19,65 ± 0,15[1] mas/år
Parallax ()17,62 ± 0,16[1]
Avstånd185 ± 2  (56,8 ± 0,5 pc)
Absolut magnitud ()-1,16[7]
Detaljer
Massa3,5 ± 0,3[8] M
Radie4,9[9] R
Luminositet390,03[10] L
Temperatur12 300[11] K
Metallicitet0,33[8]
Vinkelhastighet250[12] km/s
Ålder80+50-40[8] år
Andra beteckningar
27 Librae, Lanx Borealis, GSC 05585-01014, 2MASS J15170043-0922584, SKY# 27682, HD 135742, N30 3439, TD1 18099, HIC 74785, NSV 7009, TYC 5585-1014-1, AKARI-IRC-V1 J1517003-092258, HIP 74785, PLX 3450, UBV 13171, BD-08 3935, HR 5685, PLX 3450.00, UBV M 20667, FK5 564, IRAS F15143-0912, PMC 90-93 399, uvby98 100135742, GC 20539, IRAS 15142-0911, PPM 198424, WISE J151700.43-092258.9, GCRV 8838, IRC -10315, ROT 2165, HFE83 1088, GEN# +1.00135742, JP11 2586, SAO 140430[2]

Zubeneschamali eller Beta Librae (β Librae förkortat Beta Lib, β Lib), som är stjärnans Bayerbeteckning, är en misstänkt variabel[3] i norra delen av stjärnbilden Vågen. Baserat på parallaxmätningar i Hipparcos-uppdraget på 17,6[7] mas beräknas den befinna sig på ca 185 ljusårs (57 parsek) avstånd från solen.

Stjärnan varierar mellan visuell magnitud +2,60 och 2,63 med små och snabba variationer.[3][13] Den är numera klassificerad som pulserande variabel av Cepheid-typ av underkategorin BL Herculis-typ (CWB)[3].

På 300-talet f. Kr var Beta Librae, enligt Eratosthenes, ljusstarkare än Antares, en stjärna av den första magnituden. 350 år senare skattade Ptolemaios den ungefär lika ljusstark som Antares. Skillnaden kan bero på att Antares har blivit ljusstarkare sedan den tiden, men härom råder osäkerhet. Det kan också ha berott på att ljusvariationer hos Beta Librae. I nutid visar den små variationer på 0,03 av en magnitud.[14]

Stjärnans färg[redigera | redigera wikitext]

Beta Librae har en omtvistad färg. Av spektralklassen att döma, B8 V[2], ska den kallas blåvit. Emellertid har åtskilliga observatörer rapporterat att den verkar grön eller blekt smaragdfärgad. Den har bland annat beskrivits som ”den enda grönfärgade stjärnan som är synlig för blotta ögat”.[15]

Den amerikanske astronomen Robert Burnham skriver följande om Beta Librae i sin berömda guidebok till stjärnhimlen, Burnham's celestial handbook: an observer's guide to the universe beyond the solar system:

Ett annat mysterium är att denna vita stjärna så ofta beskrivits som ”grönaktig” eller ”svagt smaragdfärgad”. Olcott beskriver den som ”den enda stjärna som är synlig för blotta ögat, som är grönfärgad”, medan T. W Webb talar om dess ”vackert ljusgröna nyans”. Stjärnornas färger är märkligt undflyende och det finns därför många avvikelser i guideböckerna, men moderna observatörer är vanligtvis överens om att de enda stjärnor som verkar gröna är följeslagare till röda stjärnor, som har en omloppsbana som ligger nära, till exempel Antares följeslagare.[16][en 1][17]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Beta Librae, 23 mars 2019.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] van Leeuwen, F. (November 2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c d] ”Basic data: V* Bet Lib – Variable Star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Bet+Lib&submit=SIMBAD+search. Läst 11 september 2017. 
  3. ^ [a b c d e] ”NSV 7009” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=146633. Läst 11 september 2017. 
  4. ^ Gutierrez-Moreno, Adelina; Moreno, Hugo (June 1968), "A photometric investigation of the Scorpio-Centaurus association", Astrophysical Journal Supplement, 15: 459, Bibcode:1968ApJS...15..459G, doi:10.1086/190168
  5. ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=74785. Läst 11 september 2017. 
  6. ^ Wielen, R.; et al. (1999), "Sixth Catalogue of Fundamental Stars (FK6). Part I. Basic fundamental stars with direct solutions", Veröff. Astron. Rechen-Inst. Heidelb, Astronomisches Rechen-Institut Heidelberg, 35 (35): 1, Bibcode:1999VeARI..35....1W.
  7. ^ [a b] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
  8. ^ [a b c] Janson, Markus; et al. (August 2011), "High-contrast Imaging Search for Planets and Brown Dwarfs around the Most Massive Stars in the Solar Neighborhood", The Astrophysical Journal, 736 (2): 89, arXiv:1105.2577, Bibcode:2011ApJ...736...89J, doi:10.1088/0004-637X/736/2/89
  9. ^ Lang, Kenneth R. (2006), Astrophysical formulae, Astronomy and astrophysics library, 1 (3 ed.), Birkhäuser, ISBN 3540296921. The radius (R*) is given by::
  10. ^ https://www.universeguide.com/star/Zubeneschamali. Hämtad 2019-03-23.
  11. ^ Zorec, J.; et al. (July 2009), "Fundamental parameters of B supergiants from the BCD system. I. Calibration of the (λ_1, D) parameters into Teff", Astronomy and Astrophysics, 501 (1): 297–320, arXiv:0903.5134, Bibcode:2009A&A...501..297Z, doi:10.1051/0004-6361/200811147
  12. ^ Abt, Helmut A.; Levato, Hugo; Grosso, Monica (July 2002), "Rotational Velocities of B Stars", The Astrophysical Journal, 573 (1): 359–365, Bibcode:2002ApJ...573..359A, doi:10.1086/340590
  13. ^ Wielen, R.; Schwan, H.; Dettbarn, C.; Lenhardt, H.; Jahreiß, H.; Jährling, R. (1999). ”Sixth Catalogue of Fundamental Stars (FK6). Part I. Basic fundamental stars with direct solutions”. Veröff. Astron. Rechen-Inst. Heidelb (Astronomisches Rechen-Institut Heidelberg) 35 (35): sid. 1. 
  14. ^ AAS (2006). LIBRA – A Balanced View (page 7 of PDF). Arkiverad från originalet den 12 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120212212303/http://www.astronomy.org.nz/Documents/Journal/journal_200606.pdf. Läst 25 januari 2009. 
  15. ^ James B. Kaler (2006). ”Zubeneschamali” (på engelska). Stars. University of Illinois. Arkiverad från originalet den 14 juli 2006. https://web.archive.org/web/20060714121424/http://www.astro.uiuc.edu/~kaler/sow/zubenes.html. Läst 26 augusti 2017. 
  16. ^ Elias Loomis (1870) (på engelska). A Treatise on Astronomy. Harper and Brothers, New York. https://archive.org/details/atreatiseonastr01loomgoog 
  17. ^ Burnham, Robert (1978) (på engelska). Burnham's celestial handbook: an observer's guide to the universe beyond the solar system. "2". Dover, New York. sid. 1105. ISBN 9780486235684. https://books.google.com/books?id=wB9uZ9lH5bgC&dq=burnham+celestial+handbook&printsec=frontcover&source=bn&hl=en&ei=fYTtSvXzMtKrlAenpMH_BA&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=4&ved=0CBwQ6AEwAw#v=onepage&q=&f=false. Läst 26 augusti 2017 

Engelska originalcitat[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [ A]nother mystery concerns the fact that this white star has so often been described as "greenish" or "pale emerald". Olcott refers to it as "the only naked-eye star that is green in color" while T.W.Webb refers to its "beautiful pale green hue". Star colors are strangely elusive, of course, and there are many such discrepancies in the guidebooks, but modern observers generally agree that the only stars which definitely appear green are the close companions to red stars such as Antares itself.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]