Beta Trianguli

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Beta Trianguli
Triangulum IAU.svg
Observationsdata
EpokJ2000.0
StjärnbildTriangeln
Rektascension02t 09m 32,62712s[1]
Deklination+34° 59′ 14,2694″[1]
Skenbar magnitud ()3,00[1]
Stjärntyp
SpektraltypA5 IV[2]
U–B+0,11[3]
B–V0,140 ± 0,002[4]
Astrometri
Radialhastighet ()9,9 ± [5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: 149,16 ± 0,35[6] mas/år
Dek.: -39,10 ± 0,35[6] mas/år
Parallax ()25,71 ± 0,34[6]
Avstånd127 ± 2  (38,9 ± 0,5 pc)
Absolut magnitud ()+0,05[7]
Detaljer
Massa3,5[8] M
Radie4,57[9] R
Luminositet74 (sammanlagd)[8] L
Temperatur8 186[2] K
Vinkelhastighet70[10] km/s
Ålder0,73[11] miljarder år
Andra beteckningar
4 Trianguli, HD 13161, N30 439, SRS 30075, HIC 10064, PLX 439, TD1 1243, AG+34 207, HIP 10064, PLX 439.00, TYC 2317-1647-1, ASCC 555210, HR 622, PMC 90-93 53, UBV 2162, BD+34 381, IRAS 02065+3445, PPM 67012, UBV M 8719, CEL 212, IRAS F02065+3445, ROT 299, USNO-B1.0 1249-00029921, FK5 75, IRC +30034, SAO 55306, uvby98 100013161, GC 2572, JP11 596, SBC7 77, HFE83 125, GCRV 1171, LSPM J0209+3459, SBC9 111, GEN# +1.00013161, 2MASS J02093261+3459143, SKY# 3166[1]

Beta Trianguli (β Trianguli, förkortat Beta Tri, β Tri), som är stjärnans Bayer-beteckning, är en dubbelstjärna[12] i den norra delen av stjärnbilden Triangeln. Den har en kombinerad genomsnittlig skenbar magnitud av 3,00[3], är den ljusaste stjärnan i stjärnbilden och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätningar i Hipparcos-uppdraget på 25,7[6] mas beräknas den befinna sig på ca 127 ljusårs (39 parsek) avstånd från solen.

Nomenklatur[redigera | redigera wikitext]

I kombination med Alfa Trianguli kallades dessa stjärnor Al Mīzān, som är arabiska för "Vågbalken".[13] Även om den är den starkast lysande stjärnan i stjärnbilden har Beta Trianguli inte fått något eget riktigt namn.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Primärstjärnan Beta Trianguli A är en gul till vit underjättestjärna av spektralklass A5 IV.[2] Den har en massa som är ca 3,5[8] gånger solens massa, en radie som är ca 4,6[9] gånger större än solens och utsänder ca 74[8] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 8 200 K.[2]

Beta Trianguli är en dubbelsidig spektroskopisk dubbelstjärna med en omloppsperiod på 31,39 dygn och en excentricitet på 0,53.[14] Stjärnorna är separerade med ett avstånd på mindre än 5 AE.[15] Klassificeringen är osäker och överensstämmer inte med den massa som kan härledas från omloppet.[8] Den tillhör de minsta variabla stjärnor som observerats av Hipparcosteleskopet, med en variation i magnitud av endast 0,0005 enheter.[16]

Baserat på observationer med Spitzer rymdteleskop, rapporterade 2005, visar stjärnan ett överskott av infraröd strålning, som kan förklaras av en omgivande stoftskiva. Denna avger infraröd strålning vid en svartkroppstemperatur på 100 K[15] och antas sträcka sig mellan 50 och 400 AE från stjärnorna.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 14 juni 2019.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ”Basic data: * bet Tri – Spectroscopic Binary” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Beta+Trianguli&submit=SIMBAD+search. Läst 22 juli 2015. 
  2. ^ [a b c d] Gray, R. O.; Corbally, C. J.; Garrison, R. F.; McFadden, M. T.; Robinson, P. E. (2003). "Contributions to the Nearby Stars (NStars) Project: Spectroscopy of Stars Earlier than M0 within 40 Parsecs: The Northern Sample. I". The Astronomical Journal. 126 (4): 2048. arXiv:astro-ph/0308182. Bibcode:2003AJ....126.2048G. doi:10.1086/378365.
  3. ^ [a b] Johnson, H. L.; et al. (1966), "UBVRIJKL photometry of the bright stars", Communications of the Lunar and Planetary Laboratory, 4 (99): 99, Bibcode:1966CoLPL...4...99J
  4. ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=10064. Läst 22 juli 2015. 
  5. ^ Wilson, Ralph Elmer (1953), "General catalogue of stellar radial velocities", Washington, Carnegie Institution of Washington, Bibcode:1953GCRV..C......0W
  6. ^ [a b c d] van Leeuwen, F. (November 2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  7. ^ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
  8. ^ [a b c d e f] Kennedy, G. M.; Wyatt, M. C.; Sibthorpe, B.; Phillips, N. M.; Matthews, B.; Greaves, J. S. (2012). "Coplanar Circumbinary Debris Disks". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 426 (3): 2115–28. arXiv:1208.1759. Bibcode:2012MNRAS.426.2115K. doi:10.1111/j.1365-2966.2012.21865.x.
  9. ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/betatrianguli. Hämtad 2019-06-14.
  10. ^ Royer, F.; et al. (October 2002), "Rotational velocities of A-type stars in the northern hemisphere. II. Measurement of v sin i", Astronomy and Astrophysics, 393 (3): 897–911, arXiv:astro-ph/0205255, Bibcode:2002A&A...393..897R, doi:10.1051/0004-6361:20020943
  11. ^ Booth, M.; Kennedy, G.; Sibthorpe, B.; Matthews, B. C.; Wyatt, M. C.; Duchene, G.; Kavelaars, J. J.; Rodriguez, D.; Greaves, J. S.; Koning, A.; Vican, L.; Rieke, G. H.; Su, K. Y. L.; Moro-Martin, A.; Kalas, P. (2012). "Resolved debris discs around a stars in the Herschel DEBRIS survey". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 428 (2): 1263. arXiv:1210.0547. Bibcode:2013MNRAS.428.1263B. doi:10.1093/mnras/sts117.
  12. ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878, Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x
  13. ^ Garfinkle, Robert A. (1997), Star-Hopping: Your Visa to Viewing the Universe, Cambridge University Press, p. 238, ISBN 0-521-59889-3
  14. ^ Pourbaix, D.; et al. (2004), "SB9: The Ninth Catalogue of Spectroscopic Binary Orbits", Astronomy & Astrophysics, 424: 727–732, arXiv:astro-ph/0406573, Bibcode:2009yCat....102020P, doi:10.1051/0004-6361:20041213.
  15. ^ [a b] Stansberry, J. A.; et al. (2005). "A Spitzer Survey for Debris Disks in Binary Star Systems". Protostars and Planets V, Proceedings of the Conference held October 24-28, 2005, in Hilton Waikoloa Village, Hawai'i. Protostars and Planets V. p. 8613. Bibcode:2005prpl.conf.8613S.
  16. ^ Adelman, S. J. (February 2001), "Research Note Hipparcos photometry: The least variable stars", Astronomy and Astrophysics, 367: 297–298, Bibcode:2001A&A...367..297A, doi:10.1051/0004-6361:20000567

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]