Beteendeterapi

Beteendeterapi är en inriktning inom psykologisk behandling/psykoterapi som har sitt ursprung i inlärningsteori/behaviorism. Beteendeterapin har genom åren även inkluderat andra vetenskapliga fält, allra tydligast på senare år det som vanligtvis kallas kognition. Den terapeutiska modell som ursprungligen gick under namnet kognitiv terapi har sammanfogats med mer ursprunglig beteendeterapi till begreppet kognitiv beteendeterapi (KBT). En central del av i stort sett all beteendeterapi är exponering, det vill säga att den som går i behandling får hjälp att närma sig det som väcker ångest eller annan negativ affekt för att öva nya förhållningssätt.

Beteendeterapin har i dag en bred inriktning. Några olika sentida behandlingsmodeller som alla definierar sig som en del av beteendeterapin är acceptance and commitment therapy, dialektisk beteendeterapi och beteendeaktivering. Inom beteendeterapin har man alltid varit noga med att grunda sina interventioner på vetenskap och man betonar vikten av att vara evidensbaserad. De principer som ligger till grund för beteendeterapi går att tillämpa inom en rad livsområden, såsom exempelvis sjuk- och hälsovård, organisationsutveckling, rehabilitering och pedagogik.

Klinisk tillämpning

Beteendeterapi där de viktigaste åtgärderna baseras på funktionell analys. Här är bara några av de många problem som beteendeterapi har analyserat funktionellt: intimitet i parförhållanden, förlåtelse i par, kronisk smärta, stressrelaterade beteendeproblem hos vuxna barn till personer med alkoholproblem, anorexi, kronisk ångest, substansmissbruk, depression, ångest, sömnlöshet och fetma. Tekniken används i arbetet med patienter med ADHD. Terapi, särskilt kognitiv beteendeterapi (KBT), kan hjälpa till att lära människor hur de kan reglera sina känslor mer effektivt. Social färdighetsträning har visst empiriskt stöd, särskilt för schizofreni. Inom schizofreni har dock beteendeprogram i allmänhet förlorat i popularitet.

Funktionell analys har även tillämpats på problem som terapeuter ofta stöter på, t.ex. klientmotstånd, delvis engagerade klienter och ofrivilliga klienter.

Avslappningsträning innebär att klienterna lär sig att minska upphetsningen för att minska stress genom att spänna och slappna av specifika muskelgrupper i hela kroppen. Systematisk desensibilisering är en behandling där klienten långsamt ersätter ett missanpassat svar med ett nyinlärt svar och flyttar upp i hierarkin av rädslorelaterade situationer. Systematisk desensibilisering baseras delvis på kontrollerad betingning. Kontrollbetingning är att lära sig nya sätt att ändra ett svar till ett annat, och när det gäller desensibilisering är det att ersätta maladaptivt beteende med ett mer avslappnande beteende. Exponerings- och responsundvikande tekniker (även kända som flooding och responsundvikande) är en vanlig teknik där terapeuten utsätter en person för ångestframkallande stimuli samtidigt som de hindrar dem från att ha några undvikande reaktioner.