Bibliothèque nationale de France

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bibliothèque nationale de France
Typ Statligt bolag
Huvudkontor Frankrike Paris, Frankrike
Huvudman Frankrikes kulturministerium
Övrigt
Webbplats www.bnf.fr

Bibliothèque nationale de France (BnF) i Paris är ett av världens största bibliotek och Frankrikes nationalbibliotek.[1] Det har sitt ursprung i den bibliotekssamling som Karl V grundade cirka 1365. Dagens bibliotek har sitt centralbibliotek i 13:e arrondissemanget och filialer på ytterligare fem platser runt staden.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Äldre tid[redigera | redigera wikitext]

Grunden utgörs av den biblioteksamling (Bibliothèque du Roi[1]) som Karl V grundade omkring 1365 och vilken hans kammartjänare Gilles Mallet 1373 upprättade ett inventarium över som fortfarande finns bevarat.[1] Samlingen skingrades dock i början av 1400-talet, under det pågående hundraårskriget.

En ny boksamling skapades under Ludvig XI:s regering (1461–83),[1] vilken omkring 1490 byggdes vidare på av Karl VIII. Ludvig XII sammanslog det med det vid erövringen av Pavia tagna Sforzabiblioteket samt ätten Orléans bibliotek i Blois. Frans I utökade biblioteket betydligt och gjorde det till ett av samtidens mest betydande, och stadgade även 1537 att ett exemplar av varje bok som trycktes i Frankrike skulle lämnas till hans bibliotek (pliktexemplar).[2]

Biblioteksbyggnaden vid site Richelieu, byggd 1635.

Biblioteket flyttades av Karl IX från Fontainebleu till Paris, där det under de följande regenterna stadigt växte. En katalog från 1622 upptar omkring 6 000 band.[1] Först under Ludvig XIV och Ludvig XV inföll dock bibliotekets storhetstid,[1] främst genom Jean-Baptiste Colberts stora bokintresse. Vid dennes död uppgick bokbeståndet till omkring 40 000 band. Hans medarbetare Clément utarbetade 1684 en katalog med en systematisk indelning i 23 avdelningar, vardera utmärkta med en bokstav.

År 1692 öppnade biblioteket för första gången för allmänheten, och mängden böcker angavs då till 43 000 volymer.[1]

Efter flera flyttningar fördes biblioteket 1720 till Hôtel Nevers vid Rue de Richelieu.[3]

1700- och 1800-talet[redigera | redigera wikitext]

I samband med franska revolutionen tillfördes biblioteket omfattande samlingar beslagtagna från kloster och emigrerade adelsmäns bibliotek.[4] Revolutionsåret 1795 fick biblioteket också sitt nuvarande namn – Bibliothèque Nationale.[1]

Biblioteket har sedan 1720-talet haft sitt centralbibliotek vid Rue de Richelieu (Site Richelieu-Louvois) i kardinal Mazarins palats Hôtel Nevers.[1] Där genomfördes åren 1854-1882 genomfördes omfattande om- och tillbyggnader,[4] och 1868 uppfördes också nya byggnader på platsen.[5]) vilka ritades av Henri Labrouste. Det ovala tidskriftsrummet tillfördes under 1870-talet av Jean-Louis Pascal.

Modern tid[redigera | redigera wikitext]

1998 invigdes dock en ny huvudbyggnad ritad av Dominiqu Perrault (född 1953) vid Quai François Mauriac, längs med Seine. Centralbyggnaden, med över 4 000 läsplatser och omskriven som världens största biblioteksbyggnad, omges av fyra bokformade höghus vid den så kallade Site François-Mitterand.

Den nuvarande huvudbyggnaden är låg och nedsänkt, omgiven av fyra bokformade höghus . Den uppfördes under president François Mitterrand vid Tolbiac på Seines vänstra strand i trettonde arrondissementet och ritades av Dominique Perrault[6].

Utöver dessa två komplex ingår ytterligare fem byggnader på olika platser i Paris i BnF.[7]

Idag har BnF 14 miljoner tryckta skrifter samt drygt en halv miljon handskrifter och cirka 15 000 inkunabler.[1] och sammanlagt 40 miljoner referenser i sitt bibliotekssystem. Dessutom härbärgerar man 4 miljoner auktoritetsreferenser.[8] Logotypen består numera av en klammerparentes (inte helt olik en uppslagen bok i profil) plus de tre initialerna.

Den nya huvudbyggnaden och den gamla ingår sedan 1994 i en och samma institution – Bibliothèque nationale de France. Denna bildades genom en sammanslagning av Bibliothèque Nationale (Site Richelieu-Louvois) och Bibliothèque de France (sedan 1998 vid Site François Mitterrand). Vid Richelieu-byggnaden finns numera manuskript, kartor, historiska planscher och liknande, medan tryckt material, ljud, bild och elektroniska medier främst flyttats till Mitterand-byggnaden.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k] Bibliothèque nationale de France i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 18 februari 2015.
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 21. Malmö: Svensk uppslagsbok AB. Sid. 998 
  3. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 21. Malmö: Svensk uppslagsbok AB. Sid. 998-999 
  4. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 21. Malmö: Svensk uppslagsbok AB. Sid. 999 
  5. ^ "Site Richelieu-Louvois". Bnf.fr.
  6. ^ "Site François-Mitterrand". Bnf.fr.
  7. ^ "Sites". Bnf.fr.
  8. ^ "General catalogue of the Bibliothèque nationale de France". Theeuropeanlibrary.org. Läst 18 februari 2015. (engelska)
  • Melvin Jeremy "...ismer: Att förstå arkitektur",2010, Tukan förlag, isbn: 978-91-7401-112-8, sid. 79

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]