Bielkenstierna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bielkenstierna
Bielkenstiernska gravkoret, Österhaninge kyrka, Haninge kommun, Stockholms län
Ursprung Livland
Stamfar Hans Wijnman (ca 1490)
Sverige Sveriges Riddarhus
Introducerad 1625 (svenneklassen), 1652 (riddareklassen)
Grad Friherrlig ätt nr: 28
† Utslocknad
Utslocknad 1 juni 1676
Svärdssidan Axel Hansson Bielkenstierna
Spinnsidan Charlotta Fleming af Liebelitz

Bielkenstierna (Bjelkenstjerna, även kallad Årstasläkten) var en svensk friherrlig ätt (nummer 28), vars äldsta kända stamfader är Hans Wijnman (nämnd 1490) som tillhörde en adlig ätt från Livland.

Av ättens medlemmar ägnade sig flera generationer åt sjövapnet och nådde den högsta officersgraden. Av dessa må nämnas ovannämnda Hans Wijnmans sonsons sonson Hans Claesson (1574–1620). Han var en skicklig och tapper sjöofficer och var mycket nära förtrogen med hertig Karl (sedermera Karl IX) och användes till en början av denne att rensa Östersjön från kapare 1599. För dessa insatser utnämndes han 1600 till underamiral och amiral. Därefter klädde han en rad civila ämbeten innan han åter gick till sjöss 1611, samma år som han utnämndes till "överste amiral". Under de följande striderna mot danskarna utmärkte han sig vid flera tillfällen innan han utnämndes till holmamiral (befälhavande amiral i Stockholm) 1615. En bror till denne var Nils Claesson (Bielkenstierna) (omkring 1582–1622) som blev amiral 1609, underamiral i broderns flotta 1611, holmamiral 1611-1615, samt fast holmamiral 1619.

Hans Claessons son, Claes Hansson (1615–1662), blev 1626 introducerad på riddarhuset i svenneklassen under nr. 13 och 1649 uppflyttad i riddarklasseh under nr. 27 samt upphöjd till friherre 1652 och antog då namnet Bielkenstierna. Han valde likt fadern sjövapnet. Såsom skeppmajor 1641 deltog han med stor utmärkelse i sjöslaget vid Femern 1644 och utnämndes därför till amirallöjtnant. Han utnämndes till guvernör hos arvsfursten Carl Gustaf (sedermera Karl X Gustav) 1650, riksråd 1653 och amiral 1654 och deltog som sådan i kriget mot den förenade dansk-holländska flottan, under vars drabbningar han skades 1659 och vars sår ledde till hans död tre år senare. Han var högt skattad av Karl X Gustav som personligen avtackade honom på sin dödsbädd. Ätten utslocknade på svärdssidan med en son till sistnämnde, överstelöjtnanten Axel Bielkenstierna (född 1648), som stupade i sjöslaget utanför Ölands södra udde 1 juni 1676.

Källor[redigera | redigera wikitext]