Birgitta Valberg

Från Wikipedia
Birgitta Valberg
Birgitta Valberg, 1966.
Birgitta Valberg, 1966.
Född16 december 1916
Adolf Fredriks församling, Stockholm
Död29 mars 2014 (97 år)
Lidingö
Andra namnBritta Valberg
Birgitta Valberg Hansson
MakeHans Hansson
(1939–1976; hans död)
Betydande roller
Katha Wik i Paradistorg
IMDb SFDb

Birgitta Valberg Hansson, född 16 december 1916 i Adolf Fredriks församling, Stockholm, död 29 mars 2014[1]Lidingö, var en svensk skådespelare.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Valberg studerade vid Dramatens elevskola 1940–1943 och var sedan engagerad vid Dramaten under 56 år, mellan 1940 och 1996.[3] Hon gjorde 137 roller under sina aktiva år vid Dramaten.[2] Valberg filmdebuterade 1934 i Per-Axel Branners Unga hjärtan. Hon tilldelades 1977 en Guldbagge i kategorin bästa skådespelerska för sin medverkan i Paradistorg. Hon gjorde även rösterna till "Rumpnissarna" i Tage Danielssons filmatisering av Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter 1984. Med början 1943 medverkade hon även vid uppsättningar i Radioteatern.

Valberg var dotter till lektor Paul Valberg och dennes hustru Gunborg Ahlin. Hon var från 1939 gift med kanslichefen Hans Hansson (1907–1976)[4] med vilken hon fick barnen Bodel Redin (1942–2000),[4] Per Hansson (född 1945) och Maria Bandobranski (född 1947), den sistnämnda även hon skådespelare. Valberg är begravd på Lidingö kyrkogård.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Filmografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

TV-produktioner[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1938 Señora Carrars gevär
Bertolt Brecht
Herman Greid Odeonteatern[5]
1940 Elise Parsons Tony ritar en häst
Lesley Storm
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[6]
1941 Ellen Det evigt manliga
James Thurber och Elliott Nugent
Stig Torsslow Vasateatern[7]
1942 Fanny Leeming Gudarna le
A.J. Cronin
Carlo Keil-Möller Dramaten
1943 Cilla Tervander, journalist Den stora skuggan
Carlo Keil-Möller
Carlo Keil-Möller Dramaten
Suzette Bourdier Kungen
Robert de Flers, Emmanuel Arène och Gaston Arman de Caillavet
Rune Carlsten Dramaten
1944 Esther Innanför murarna
Henri Nathansen
Carlo Keil-Möller Dramaten
1945 Henriette Löwenflycht Av hjärtans lust
Karl Ragnar Gierow
Rune Carlsten Dramaten
1948 Syster Teresia,
nunna i Guds moders orden
De vises sten
Pär Lagerkvist
Alf Sjöberg Dramaten
1949 Kvinnan En handelsresandes död
Arthur Miller
Alf Sjöberg Dramaten
1950 Katarina Stenbock,
Gustav Vasas änka
Erik XIV
August Strindberg
Alf Sjöberg Dramaten
1951 Elin Det lyser i kåken
Björn-Erik Höijer
Ingmar Bergman Dramaten[8]
Rut Simon trollkarlen
Tore Zetterholm
Arne Ragneborn Dramaten
1952 Älskarinnan Furierna
Enrique Suáres de Deza
Arne Ragneborn Dramaten
1954 Margery Fadershjärtat (The Bread-Winner)
W. Somerset Maugham
Stig Torsslow Dramaten
1960 Modern Till Damaskus, del I
August Strindberg
Olof Molander Dramaten
1964 Första fältkonkubinen Tre knivar från Wei
Harry Martinson
Ingmar Bergman Dramaten[9]
1996 Dellen Hökentärna Fint folk
Kent Andersson
Thommy Berggren Dramaten

Radioteater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi
1947 Fröken Roberts, guvernant Mollusken
Hubert Henry Davies
Gunnar Skoglund[10]
1953 Hustrun Midsommar
August Strindberg
Palle Brunius[11]
Aina Bergström Hillman och de tre ingenjörerna
Folke Mellvig
Carl-Otto Sandgren[12]
1954 Helena Andersson, lärarinna vid en folkskola Vår ofödde son
Vilhelm Moberg
Mimi Pollak[13]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1990: Valberg Hansson, Birgitta
  2. ^ [a b] ”Skådespelaren Birgitta Valberg död”. Dramaten. http://news.cision.com/se/dramaten/r/skadespelaren-birgitta-valberg-dod,c9560905. Läst 31 mars 2014. 
  3. ^ Birgitta Valberg i Dramatens rollbok
  4. ^ [a b] Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  5. ^ Calle Pauli (20 juli 2009). ”Älskade gudmor” (på svenska). Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/scen/alskade-gudmor/. Läst 2 juni 2015. 
  6. ^ ”Tony ritar en häst”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22081&pos=105. Läst 21 april 2016. 
  7. ^ ”'Det evigt manliga' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 10. 28 juni 1941. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1941-06-28/172/10. Läst 25 augusti 2015. 
  8. ^ ”Det lyser i kåken”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/det-lyser-i-k%C3%A5ken. Läst 17 oktober 2015. 
  9. ^ ”Tre knivar från Wei”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/tre-knivar-från-wei. Läst 21 oktober 2015. 
  10. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 23. 23 maj 1947. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1948-05-23/136/20. Läst 10 februari 2016. 
  11. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 19 juni 1953. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1953-06-19/163/22. Läst 31 januari 2016. 
  12. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 16. 24 december 1955. https://arkivet.dn.se/tidning/1955-12-24/349/16. Läst 19 december 2021. 
  13. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 4 februari 1954. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-02-04/33/26. Läst 31 januari 2016. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]