Björn Forsberg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För liknande namn, se Björn Forsberg (olika betydelser).
Björn Forsberg
FöddBjörn Reinhold Forsberg
24 september 1942 (76 år)
Örebro
IMDb SFDb

Björn Reinhold Forsberg, född 24 september 1942 i Örebro, är en svensk sångare, skådespelare och regissör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Inspirerad av Lasse Lönndahl bestämde sig Forsberg för att bli sångare. Han utbildade sig vid Calle Flygare Teaterskola i Stockholm och debuterade i musikalen En kul grej hände på vägen till Forum på Cabaréteatern Liseberg i Göteborg 1965[1]. Sedan följde tio års turnerande med Riksteatern där han medverkade i operetter och musikaler som Blåjackor, Call Me Madam[2], Teaterbåten och Min syster och jag.

1973 kom han till Malmö Stadsteater där han sedan var anställd i 23 år[3][4]. Bland rollerna på stadsteatern kan nämnas Boni i Csardasfurstinnan, Forestier i Can Can, General Nelson i Animalen, Vittorio Vitale i Sweet Charity och Sky Masterson i Guys and Dolls.

Under tre somrar spelade han operett hos Nils PoppeFredriksdalsteatern i Helsingborg[4], Blomman från Hawaii 1982 och 1991, samt Lilla Helgonet 1984.

Efter pensioneringen från Malmö Stadsteater har Forsberg producerat och spelat musikteater i egen regi på Kristianstads teater, bland annat Sound of Music, My Fair Lady[5], Glada änkan, Csardasfurstinnan[6] och Vita Hästen.

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1979 Spelman på taket
Jerry Bock, Sheldon Harnick och Joseph Stein
Edith Roger Helsingborgs stadsteater[7]
1980 Michael I nöd och lust
Harvey Schmidt och Tom Jones
Gordon Marsh Helsingborgs stadsteater[8]
2012 Kejsar Frans Josef II Vita Hästen
Ralph Benatzky, Eric Charell och Hans Müller
Anders Aldgård Nöjesteatern[9]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”En kul grej hände på väg till Forum, musikal, 1965”. Povel Ramel-sällskapet. Arkiverad från originalet den 13 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180113150504/http://www.povelramelsallskapet.se/index.php?action=m2&id=1&tema1=OmSallskapet&tema2=KnappuppEnKulGrej. Läst 13 januari 2018. 
  2. ^ Göran Sellgren (29 januari 1967). ”Brita Borg slår igenom igen - Riksteatern ger Call me Madam”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/1967-01-29/13. Läst 13 januari 2018. 
  3. ^ Mattias Pehrsson (18 december 2001). ”Nyårskonsert med Björn Forsberg”. Trelleborgs Allehanda. http://www.trelleborgsallehanda.se/kultur-och-nojen/nyarskonsert-med-bjorn-forsberg/. Läst 13 januari 2018. 
  4. ^ [a b] Sydsvenskan - Familj - Födelsedag - Björn Forsberg 65 år”. Sydsvenskan. 23 september 2007. https://www.sydsvenskan.se/2007-09-23/de-har-fyller-ar-den-24-september. Läst 13 januari 2018. 
  5. ^ Eje Johansson (1 oktober 2001). ”En Lady”. Kristianstadsbladet. http://www.kristianstadsbladet.se/noje/en-lady/. Läst 13 januari 2018. 
  6. ^ Christer Nilsson (3 oktober 2004). ”Fortsatt livskraftig efter 100 år”. Kristianstadsbladet. http://www.kristianstadsbladet.se/noje/fortsatt-livskraftig-efter-100-ar/. Läst 13 januari 2018. 
  7. ^ Ruth Halldén (2 december 1979). ”Poppe blek och älskvärd”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1979-12-02/327/14. Läst 16 juni 2018. 
  8. ^ Ruth Halldén (14 maj 1980). ”Usel personinstruktion”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1980-05-14/131/20. Läst 16 juni 2018. 
  9. ^ ”Vita Hästen” (pdf). Nöjesteatern. http://www.juliusab.se/pdf/vita_hasten_program.pdf. Läst 21 april 2018.