Björnkänguru

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Björnkänguru
Status i världen: Sårbar[1]
Dendrolagus ursinus Gould.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassPungdjur
Marsupialia
OrdningFåframtandade pungdjur
Diprotodontia
FamiljKängurudjur
Macropodidae
SläkteTrädkänguruer
Dendrolagus
ArtBjörnkänguru
D. ursinus
Vetenskapligt namn
§ Dendrolagus ursinus
Auktor(Temminck, 1836)
Utbredning
Ursine Tree Kangaroo area.png
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Björnkänguru eller svart trädkänguru[2] (Dendrolagus ursinus[3][4][5][6]) är en pungdjursart som först beskrevs av Coenraad Jacob Temminck 1836. Dendrolagus ursinus ingår i släktet trädkänguruer, och familjen kängurudjur.[7][8] IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar.[1] Inga underarter finns listade.[7]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arten blir 50 till 82 cm lång (huvud och bål), har en 41 till 94 cm lång svans och väger cirka 8 kg. Som enda medlem i släktet trädkänguruer har Dendrolagus ursinus tofsar på de stora öronen. På ryggen och kroppens sidor förekommer svartaktig päls och undersidans päls har samma färg som kafé. Fram mot ansiktet blir pälsen mer brunaktig. Ett vitaktigt skägg sträcker sig över kinderna och strupen. Nära öronen kan skägget ha en röd skugga. På djurets nacke är pälsen tjockare med hår som växer i en spiral. Den annars mörka svansen har en vit spets. Med hjälp av svansen håller björnkängurun balansen.[9]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Björnkänguru lever på västra Nya Guinea (främst Fågelhuvudhalvön) i bergstrakter som är 1 000 till 2 500 meter höga. Regionen är huvudsakligen täckt av tropiska regnskogar.[1] Tidigare fanns arten även i låglandet men där blev den utrotad.[9]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Liksom andra släktmedlemmar är björnkängurun aktiv på natten. Antagligen lever vuxna exemplar ensam när honan inte är brunstig. Enligt lokalbefolkningens berättelser äter djuret främst frukter som kompletteras med några blad. Andra trädgänguruer föredrar däremot blad som föda. Björnkängurun klättrar främst i träd och den har mindre bra förmåga att hoppa på marken. Fortplantningssättet antas vara lika som hos andra släktmedlemmar.[9]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] 2008 Dendrolagus ursinus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Kommissionens förordning (EU) 2017/160 om skyddet av vilda djur (PDF), Europeiska unionen, sid.19, läst 2018-09-01.
  3. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  4. ^ (1998) , website Dendrolagus ursinus, Mammal Species of the World
  5. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2
  6. ^ Nowak, Ronald M. (1991) , Walker's Mammals of the World, vol. 1, 5th ed.
  7. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (11 januari 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  8. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  9. ^ [a b c] R. Edwards (2010). ”Black tree kangaroo”. ARKive. Arkiverad från originalet den 5 september 2018. https://web.archive.org/web/20180905223423/http://www.arkive.org/black-tree-kangaroo/dendrolagus-ursinus/. Läst 5 september 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]