Hoppa till innehållet

Björnkött

Från Wikipedia
Björnkött från Japan

Björnkött är en sorts viltkött från björnar.[1] Bland de arter som jagas för sitt kött hör brunbjörn (Ursus arctus), svartbjörn (Ursus americanus), samt mer regionalt kragbjörn (Ursus thibetanus) och isbjörn (Ursus maritimus). Många björnarter jagas även för sin päls och för skyddsjakt.[2]

Björnkött från Finland (burken längst ner till vänster)
En konservburk med kokt björnkött

Smaken hos björnkött beskrivs ofta som god till mycket god, såvida djuret inte huvudsakligen har livnärt sig på fisk. Kännare har rekommenderat att björnkött bör frysas in, konserveras eller konsumeras inom en vecka efter fällningen, eftersom en kraftig viltsmak kan tillta vid lagring.[3] Den franske kocken Charles Ranhofer verksam som kökschef vid Delmonico's Restaurant i New York, rekommenderade björnstek och angav att kött från unga djur kan grillas samt, efter tillagning, har en smak som påminner om nötkött.[4]

Hälsoaspekter

[redigera | redigera wikitext]

Björnar kan vara bärare av parasiter, och köttet bör därför alltid vara genomstekt vid förtäring för att minska risken för trikinos.[1] Av denna anledning avstår många jägare från att äta björnkött. Isbjörnkött tillagas vanligen genom kokning eller bakning och konsumeras inte rått. Isbjörnslever är oätlig på grund av mycket höga halter vitamin A, vilket är giftigt för människor.[5]

Björntassar

[redigera | redigera wikitext]

Traditionellt har björntassar räknats till björnens mest eftertraktade styckningsdetaljer. I Kina ingår dessa bland de så kallade ”åtta läckerheterna” inom det traditionella kinesiska köket.[6]

Björntassar ansågs en gång i tiden vara en delikatess även i Europa. Ett gammalt recept säger:

Mest eftertraktade bland finsmakare är tassarna, men man måste först vänja sig vid deras utseende, eftersom de, befriade från sitt hår och färdiggjorda för tillagning, på ett motbjudande sätt påminner om en påfallande stor människofot.[7]

Björntassar, köpta omkring 1912 på en marknad i Peking. Dessa användes i Kina för att avvärja förkylning.

Näringsvärde

[redigera | redigera wikitext]
Art Protein (%) Fett (%) Kolesterol (mg/100 g) Energi (kcal/100 g) Källa
Svartbjörn 20,1 8,3 163 [1]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Bärenfleisch, 19 februari 2024.
  1. ^ [a b c] ”Nutritional Value of Alaskan Big Game, Alaska Department of Fish and Game” (på engelska). https://www.adfg.alaska.gov/index.cfm?adfg=hunting.eating. Läst 2 februari 2026. 
  2. ^ IFIS Dictionary of Food Science and Technology. John Wiley & Sons. 2009. sid. 42, 184. ISBN 978-1-4051-8740-4. Läst 24 augusti 2020 
  3. ^ ”NJ Division of Fish & Wildlife – 2014 Black Bear Recipe Guide” (på engelska). State of New Jersey. https://www.state.nj.us/dep/fgw/pdf/bear_recipeguide.pdf. Läst 25 augusti 2020. 
  4. ^ Andrew F. Smith. The Oxford companion to American food and drink. sid. 492. ISBN 978-0-19-530796-2 
  5. ^ ”Polar bear (Nanuq)”. Inuit Tapiriit Kanatami. Arkiverad från originalet den 26 september 2007. https://web.archive.org/web/20070926220804/http://www.itk.ca/environment/wildlife-polar-bear.php. Läst 6 januari 2008. 
  6. ^ New Larousse Gastronomique. 2018-08-02. ISBN 978-0-600-63587-1. https://books.google.de/books?id=YI5XDwAAQBAJ&pg=PT252&dq=Larousse+Gastronomique+paws&hl=de&sa=X&ved=2ahUKEwjqg6nf0LTrAhVC6aQKHS6sBRUQ6AEwAHoECAYQAg#v=onepage&q=Larousse%20Gastronomique%20paws&f=true. Läst 24 augusti 2020 
  7. ^ Kathan, Bernhard (1992). Verschwundene und seltene Gäste der Speisekarte. Ein Kochbuch. ISBN 978-3-900568-10-8