Blåstjärtad bandvinge

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Blåstjärtad bandvinge
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Blue-winged Minla (35648262442).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFnittertrastar
Leiothrichidae
SläkteActinodura
ArtBlåstjärtad bandvinge
A. cyanouroptera
Vetenskapligt namn
§ Actinodura cyanouroptera
Auktor(Hodgson, 1838)
Synonymer
  • Blåstjärtad minla
  • Blåstjärtad siva
  • Minla cyanouroptera
  • Siva cyanouroptera
Hitta fler artiklar om fåglar med

Blåstjärtad bandvinge[2] (Actinodura cyanouroptera) är en asiatisk tätting i familjen fnittertrastar med omdiskuterad släktestillhörighet.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Blåstjärtad bandvinge är en rätt liten (14-15,5 cm), slank och brun fnittertrast med blått på hjässa, vingar och stjärt. På huvudet syns djupblå streck och längsgående band på den blågrå hjässan, ett långt och vitt ögonbrynsstreck, gråvitt ansikte och blek näbb. Undersidan är malvafärgad, ovansidan brun på manteln och blå på vingarna med gråblå vingpanel. Den tvärt avskurna stjärten har vanligtvis blå sidor.[4]

Blue-winged Siva.jpg

De olika underarterna (se nedan) skiljer sig i streckningen på hjässan samt färgen på hjässa och övre delen av vingarna. Underarten orientalis skiljer sig mist, med gråblå vingar och gråsvart stjärt. Ögat är mörkt hos nominatformen och underarten aglae, ljus hos övriga.[5]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Sången är en rätt snabbt upprepad, tunn och ljus ramsa: "psii sii-suuu" eller "see-si-syaou". Bland lätena hörs "chip" och "chik".[5][4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Blåstjärtad bandvinge har en vid utbredning i Syd- och Sydostasien. Den delas in i åtta underarter med följande utbredning:[3]

  • Actinodura cyanouroptera cyanouropteraHimalaya (från Uttar Pradesh till Nepal, Sikkim, Bhutan, östra Assam)
  • Actinodura cyanouroptera aglae – bergsskogar i sydöstra Assam och västra Myanmar
  • Actinodura cyanouroptera sordida – östra och södra Myanmar till nordvästra Thailand
  • Actinodura cyanouroptera wingatei – nordöstra Myanmar till norra Thailand, södra Kina och norra Indokina, Hainan
  • Actinodura cyanouroptera croizati – sydvästra Kina (sydöstra Sichuan i Yibin-området)
  • Actinodura cyanouroptera rufodorsalis – berg i sydöstra Thailand och sydvästra Kambodja
  • Actinodura cyanouroptera orientalis – södra Vietnam (Da Lat-platån)
  • Actinodura cyanouroptera sordidior – berg i södra Thailand och norra Västmalaysia

Vissa behandlar croizati som synonym till wingatei och urskiljer samtidigt underarten wirthi med utbredning i södra Laos.[6]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Arten har tidigare placerats i släktet Minla under det svenska namnet blåstjärtad minla. DNA-studier[7] visar dock att den inte är nära släkt med typarten för släktet rödstjärtad minla (Minla ignotincta) utan är istället en del av bandvingarna i Actinodura. Olika taxonomiska auktoriteter har behandlat resultatet på olika sätt, antingen som här inkludera fågeln i Actinodura,[3] eller dela upp släktet i två, Actinodura och Sibia, och placera strigula i det egna släktet Siva.[8]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Blåstjärtad bandvinge förekommer i öppen städsegrön lövskog, tallskog och blandskog. Den ses även i skogsbryn, ungskog, bambu och skogsnära odlingsbygd, mellan 250 och 3000 meters höjd. Födan består av insekter, bär och frön. Den ses vanligen i flockar med fem till 20 individer, ofta tillsammans med andra fnittertrastar och timalior. Arten är huvudsakligen stannfågel men rör sig vintertid till lägre liggande områden i Himalaya.[5]

Blue-winged Siva (18633864706).jpg

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar mellan mars och augusti. Kooperativ häckning har noterats, där andra individer än det häckande paret hjälper till. Det skålformade boet av bambu och andra löv placeras i en buske ungefär två meter ovan mark, där den lägger två till fem djublå eller blåvita ägg.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförstörelse och fragmentering, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig.[9]

Namn[redigera | redigera wikitext]

I takt med nya rön som visar på fågelns släktskap har arten blivit tilldelad nytt svenskt trivialnamn från blåstjärtad minla via blåstjärtad siva till dagens blåstjärtad bandvinge.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Siva cyanouroptera Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ [a b] Grewal, B.; Harvey, B.; Pfister, O. 2002. A photographic guide to the birds of India. Christopher Helm, London.
  5. ^ [a b c d] Collar, N. & Robson, C. (2019). Blue-winged Minla (Siva cyanouroptera). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59655 9 januari 2019).
  6. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.
  7. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  8. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  9. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]