Blåstrupig skarv

Från Wikipedia
Blåstrupig skarv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Blåstrupig skarv i häckningsdräkt då den gör skäl för sitt namn.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningSulfåglar
Suliformes
FamiljSkarvar
Phalacrocoracidae
SläkteUrile
ArtBlåstrupig skarv
U. penicillatus
Vetenskapligt namn
§ Urile penicillatus
Auktor(Brandt, 1837)
Utbredning
Utbredningsområde

Blåstrupig skarv[2] (Urile penicillatus) är en fågel i familjen skarvar inom ordningen sulfåglar.[3] Arten förekommer utmed Nordamerikas västkust vidare söderut till Baja California.

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Blåstrupig skarv är en kortstjärtad och ganska stor (84–89 cm) skarv utan tofs. Jämfört med pelagskarven är den större med tjockare hals, kraftigare näbb, kortare stjärt och mer flocklevande beteende. I flykten syns förutom den korta stjärten även avsaknad av vit lårfläck. Ungfågeln är brunaktig på bröstet, ej svartaktig, och har en ljus strupfläck. Även hos den adulta fågeln är strupfläcken ljus utanför häckningstid. Under häckningen är den blåfärgad, därav fågelns namn. Som de flesta skarvar är den tystlåten utom under häckningstid då olika knarrande och morrande ljud hörs vid häckplats.[4]

Flygande individ.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Blåstrupig skarv förekommer i kustnära vatten från södra Alaska till Baja California.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Fågeln placeras liksom de allra flesta skarvar traditionellt i släktet Phalacrocorax. Efter genetiska studier[5] som visar på att Phalacrocorax består av relativt gamla utvecklingslinjer har det delats upp i flera mindre, varvid blåstrupig skarv förs tillsammans med sina nära släktingar beringskarven, pelagskarven och den utdöda glasögonskarven till släktet Urile.[3][6]

Skarvarnas släktskap[redigera | redigera wikitext]

Skarvarnas taxonomi har varit omdiskuterad. Traditionellt har de placerats gruppen i ordningen pelikanfåglar (Pelecaniformes) men de har även placerats i ordningen storkfåglar (Ciconiiformes). Molekulära och morfologiska studier har dock visat att ordningen pelikanfåglar är parafyletisk.[7] Därför har skarvarna flyttats till den nya ordningen sulfåglar (Suliformes) tillsammans med fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar.[3]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Blåstrupig skarv är vanlig i kustnära vatten. Den dyker efter relativt stora fiskar, vanligen precis utanför vågbrotten. Den ses ofta rastande i grupper på låga klippor eller flygande i linje lågt över vattenytan.[4]

Fågeln häckar i kolonier på kustklippor och öar, där den lägger ägg mars–juli.[8]

Under parningstiden blir huden vid näbben blåaktig.
Koloni.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2018 Urile penicillatus . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 1 februari 2019.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c d] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  4. ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 51. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ Kennedy, M., and H.G. Spencer (2014), Classification of the Cormorants of the World, Mol. Phylogenet. Evol. 79, 249-257.
  6. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.11.2.
  7. ^ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning
  8. ^ Harrison, Peter. Seabirds of the World: A Photographic Guide. Princeton University Press, Princeton, New Jersey, 1987, ISBN 0-691-01551-1

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]