Blackbirding
Blackbirding (efter blackbird, öknamnet för ursprungsinvånare), var en slavhandel som pågick i Stillahavsområdet från 1840-talet till 1930-talet. Fenomenet bestod i värvande av arbetare ur ursprungsbefolkningen kring Stilla havet genom bedrägeri eller direkt kidnappning. Arbetarna tvingades därefter till slavarbete.
Historik[redigera | redigera wikitext]
Blackbirding syftade ursprungligen på hur Australiens ursprungsbefolkning, aboriginerna, tillfångatogs och tvingades till arbete under kolonisatörerna i närliggande områden. Detta skedde från början av kolonin 1788.
Mellan 1842 och 1904 pågick en omfattande verksamhet av slavskepp i Söderhavet, när människor från Queensland och öar i närheten kidnappades till sockerindustrin i Queensland. Under 1860-talet bedrevs en slavhandel kopplad till guanogruvorna på Chinchaöarna i Peru, och under 1870-talet en dito relaterad till sockerplantagerna på Fiji och Queensland.
Slavskeppen gjorde normalt strandhugg på mindre och mer sparsamt befolkade öar. Ett känt exempel på detta var Påskön, som råkade ut för en katastrofal slavräd 1862-63. Lokala makthavare på söderhavsöarna motarbetade den genom att förflytta befolkningen till större och mer befolkade öar, där de kunde undvika slavskeppen.
Denna slavhandel förbjöds 1868 av Storbritannien, som bekämpade den med en flotta i Söderhavet. 1901 utvisades samtliga offer för blackbirding från Australien genom Pacific Island Labourers Act 1901. Blackbirding upphörde på de flesta håll under 1910-talet, men fortsatte så sent som på 1930-talet från främst Nya Hebriderna till Nya Kaledonien.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Emma Christopher, Cassandra Pybus and Marcus Buford Rediker (2007). Many Middle Passages: Forced Migration and the Making of the Modern World, University of California Press, pp 188–190. ISBN 0-520-25206-3.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.