Bladman

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bladman är en skulptur eller relief av ett ansikte, omgivet av eller komponerat av växtblad. Ingen vet säkert meningen med bladmannen, men när man ser skulpturerna förstår man att han har haft en stor betydelse[1]. En kyrka kan ha flera bladmän. De är troligen en rest från förkristen tid och de förekommer i romersk och keltisk konst.

Ett par bladkvinnor har påträffats. En i kyrka på Gotland och i kyrka i Bergen [2]. Vid närmare påseende har flera bladmän attribut som inte är härledda.

Enligt Harding finns det olika huvudtyper av bladman:

  1. Foliathuvud där ansiktet blir till löv (Tyskland Bamberg, Paris Notre Dame, Varnhem)
  2. Spottande eller utstötande huvud där löv eller stjälkar kommer ur munnen (Skara länsmuseum (dopfunt), Linköpings domkyrka (slutsten), Gudhems museum, Beverley Minster). I något fall tungan ut med stjälkar ur öron. I Ölme socken utanför Kristinehamn har två olika treflikiga spännen med bladmän (spottande växter) påträffats. Sahlin daterar dessa till 900 tal (eventuellt 800 tal).
  3. Blodsugarhuvud (bloodsucker) där stjälkar och löv kommer ur ögon och öron liksom munnen (Linköpings domkyrka (slutsten), Varnhem 1)
  4. Vanligt huvud (Jack in the Green) i bladverk (Uppsala domkyrka (kapitäl i kor), Linköpings domkyrka (predikstol 3 st), Varnhem 2, Norwich, Lunds domkyrka, Skara domkyrka1). Se nedan Kilpeck church.
  5. Vanligt huvud i bladverk. Hornförsedd. Gökhem (överstycke till absidfönster)[3]. Enligt Harding (2008) skall bladmannen skydda mot "elaka andar".
  6. I flera fall finns blandningar av de fyra typerna (Canterbury boss)
  7. Burlesk variant (Varnhem)

Det finns ingen känd fullständig sammanställning på bladmän i Sverige. Antalet växer med nya källor som tillkommer, och besök på olika platser. Bladman påträffas i andra miljöer man tidigare inte sökt som kapell i kyrkor. Det gäller även våra domkyrkor och klosterkyrkor. I Sverige har man snävare definition på bladman än exempelvis Storbritannien.

Statens Historiska Museum har över 1000 dopfuntar från 1100- och 1200-talet i sitt register. Några har bladman på dopfuntens centrala del, omgiven av rankor.

"Ett gemensamt tema för alla huvudtyperna är kommunionen (communion) eller fusionen mellan människan och den vegetabila världen. Kanske bättre än någon annan bild illustrerar principen död, övergång, återuppståndelse och återfödande" [4]. I Storbritannien användes beteckningen Green Man i stället för Bladman.

Bladman kan även påträffas som utsmyckningen på nyare fastigheter i olika länder.

Fibula från Lister och Mandal Amt i Norge av silver har bladman avbildad. Bevis på att bladmannen är en förkristen företeelse [5].

Dopfuntar med bladman (exempel)[redigera | redigera wikitext]

Dopfunten som ursprungligen fanns i Friggeråkers kyrka (idag i Skara museum) har en bladman typ 2 (blad växande ur munnen).

Dopfunten i Utvängstorps kyrka har en bladman typ 2 (blad växande ur munnen) på dess framsida.

Dopfunten i Bro kyrka, Uppland [6] har 8 medaljonger med en "grotesk figur" vid varje medaljong (alla går inte att se på bild). Minst en är upp och ner. Medaljongen "växer" ur munnen på groteska figurer. Se typ 2 ovan. Två andra djur "biter" i medaljonger utförande "interplay" mellan symboler [7].

Dopfunten i Bro utgör att annat intressant tema på bladmannen. Det finns flera objekt med serier av huvuden länkade tillsammans som foliata stjälkar, bildande en bakgrund, eller omfattande och sammanbindande med andra objekt (interplay).

Finns också bland annat på följande kända objekt

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Mike Harding (1998) Green Man
  • Mike Harding (2008) devils and demons
  • Jan Svanberg (2011) (professor) Västergötlands medeltida skulptur
  • Petra Gröminger (1992) uppsats, myntade ordet bladman
  • Petra Gröminger (2017) Bladmannens ansikten
  • Wikipedia engelska
  • Sven-Axel Hallbäck (1971) Medeltida dopfuntar i Skaraborg - Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift 1971-1972 s.39-357
  • Sven-Axel Hallbäck (1966) Medeltida dopfuntar i Sjuhäradsbygden - Från Borås och de sju häraderna 1966 s.6-192
  • Bernhard Meehan (2012) the Book of Kells, interplay of symbols (från 700-talet)
  • EP Evans (1896) animal symbolism in ecclesiastical architecture
  • Arthur Collins (New York 1913) symbolismen of animals and birds in English church architecture
  • Tina Negus (2017) bilder på bladmän i andra länder
  • Bernhard Salin (1904) die Altgermanische Tierornamentik, 400-900-tal / https://archive.org/stream/diealtgermanisch00sali#page/206/mode/2up
  • Bernhard Salin (1890) ur Djur- och Växtmotivens utvecklingshistoria. Studier i ornamentik. /file:///C:/1/desk%2009%20vicus/Salin%20urdjurochvxtmoti00sali.pdf
  • Sven Tengström, Bengt Norström (2010) Kragstenarnas hemlighet, medeltid i Uppsala domkyrka
  • Sten Tesch (2014) Skilda gravar, skilda världar - tidigkristna gravar, kyrkor, stadsgårdar och storgårdar i Sigtuna och Mälarområdet (s. 101-) - Medeltida storgårdar.
  • Adele Schreiber (2013) den gröne mannen
  • Kilpeck church från 1140 (2019) guidens vägledning (8:50) https://kilpeckchurch.org.uk (och klicka fram till guidens presentation) fyra bladmän på korets slutsten i tak, där vattenkällor flödar ur deras munnar. Bladman på höger dörrpost. Jack in the Green eller regnbågsmannen då de lyfta armarna skall symbolisera regnbågen. Är placerad mellan det goda (över) och kaos (under). Enligt guiden är liknande företeelse påträffad i Spanien daterad till 5000 f.Kr.
  • Värmland förr och nu, Värmlands museum (1954) sid 86 bild på treflikigt spänne med bladman på respektive flik spottande växt ur munnen, 900 tal efter Sahlin (eventuellt 800 tal), funnet i Östra Sunnäs, Ölme socken senare förvarat vid Gustavsvik, Kristinehamn, Numera försvunnet.
  • Statens Historiska Museum SHM 7878, treflikigt spänne, på varje flik identiska bladmän (med öron; spottande växt ur munnen.) 900 tal efter Sahlin (eventuellt 800 tal), funnet i Lunnäs, Ölme socken. På en flik har bladmannen lossnat. Den bör vara identisk med de andra befintliga. Platsen är belägen cirka 3 km från ovanstående fyndplats i Östra Sunnäs Ölme. De är inte gjutna i samma gjutform.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mike Harding
  2. ^ Schreiber 2013
  3. ^ Svanberg 2011 s.77
  4. ^ Harding 1998 direktcitat
  5. ^ Sahlin 1904 Figur 490
  6. ^ SHM 940831F2
  7. ^ Meehan 2012