Hoppa till innehållet

Blek noddy

Från Wikipedia
Blek noddy
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljMåsfåglar
Laridae
SläkteAnous
ArtBlek noddy
A. albivitta
Vetenskapligt namn
§ Anous albivitta
AuktorBonaparte, 1856
Synonymer
Procelsterna albivitta

Blek noddy[2] (Anous albivitta) är en fågel i familjen måsfåglar inom ordningen vadarfåglar som förekommer i Stilla havet.[3]

Utseende och läten

[redigera | redigera wikitext]

Blek noddy är en 28–31 centimeter lång fågel med en vingbredd på 46–60 centimeter.[4] Stjärten är relativt lång och kluven. Fjäderdräkten är blekgrå, nästan vit på huvudet och undersidan men mörkare på rygg, stjärt och vingar. Vingarna har mörka spetsar, vita bakkanter och vit undersida. Ögat är svart och verkar stora på grund av en svart fläck precis framför. Den tunna och spetsiga näbben är svart, liksom ben och fötter förutom den blekgula simhuden mellan tårna.

Ungfåglar är brunare än adulta individer och har mörkare och mer konstrasterande vingpennor.

Blek noddy är oftast tyst men har ett mjukt, purrande läte.

I flykten i Nya Zeeland.

Utbredning och underarter

[redigera | redigera wikitext]

Blek noddy förekommer i subtropiska och varma tempererade delar av södra Stilla havet. Den delas in i tre underarter med följande häckningsområden:[3]

Tidigare har den behandlats som en morf av grå noddy (Anous cerulea).

Släktestillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades den i släktet Procelsterna, men DNA-studier visar att arten är inbäddad i Anous.[5]

Fägeln häckar i kolonier på klippöar. Den lägger ett vitaktigt ägg med mörka fläckar läggs på en skyddad klippyta eller under ett klippblock. Ägget ruvas av båda föräldrarna i 32 dagar och ungarna är flygga 35 dagar efter kläckning.

Blek noddy födosöker på grunt vatten, inte långt ifrån häckningskolonierna. Den ses i stora flockar med tusentals individer på jakt efter plankton och småfisk.

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling som inte tros vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen av blek noddy och grå noddy uppskattas sammanlagt till 27.000-120.000 individer, men totala antalet för blek noddy är okänt.[1]

Notera att blek noddy kallas grey noddy på engelska, medan grå noddy kallas blue noddy.

  • Delar av artikeln är översatt från engelska Wikipedias artikel: Grey noddy
  • Heather, Barrie D. & Robertson, Hugh (1996) The Field Guide to the Birds of New Zealand, Viking.
  • Jaramillo, Alvaro; Burke, Peter & Beadle, David (2003) Field Guide to the Birds of Chile, Christopher Helm, London.
  • Pizzey, Graham & Knight, Frank (1997) The Graham Pizzey & Frank Knight Field Guide to the Birds of Australia, HarperCollins, London.
  • Watling, Dick (2001) A Guide to the Birds of Fiji & Western Polynesia, Environmental Consultants (Fiji), Suva.
  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2014 Anous albivitta Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 4 januari 2015.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Gochfeld, M.; Burger, J.; Garcia, E.F.J.; Boesman, P.. ”Grey Noddy (Procelsterna albivitta)”. i del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. m.fl.. Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions. Läst 17 april 2017. 
  5. ^ Cibois, A., J,-C, Thibault, G, Rocamora, and E. Pasquet (2016), Molecular phylogeny and systematics of Blue and Grey Noddies (Procelsterna), Ibis 158, 433-438.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]