Blekinge bataljon

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Blekinge bataljon
(№ 30)
Blekinge flygflottilj vapen, pre 1994.svg
Vapensköld för Blekinge bataljon
Officiellt namnKungl. Blekinge bataljon
Datum1887–1901
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollUtbildningsförband
StorlekBataljon
FöregångareMarinregementet
EfterföljareKarlskrona grenadjärregemente
Del av2. arméfördelningen [a]
HögkvarterRonneby
FörläggningsortBredåkra
Marsch"Donaugruss" (Král) [b]
SegernamnHogland (1788)
Svensksund (1789)
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Förbandsfana m/1867AM.016439.jpg

Blekinge bataljon (№ 30) (I 30) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade åren 1887–1901. Förbandsledningen var förlagd i Ronneby.[2][3][4]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Blekinge bataljon uppsattes den 1 januari 1887, för att tjäna såsom stam för Blekinge läns beväring. Dess befäl togs huvudsakligen från det indragna Marinregementet, och stammanskapets styrka bestämdes till 300 man, vilken till förmån för Hallands bataljon något minskades enligt 1892 års urtima riksdags beslut. Bataljonen, vars chefstation var Ronneby och mötesplats Bredåkra, vid nuvarande Ronneby flygplats.

Genom försvarsreformen 1901 kom bataljonen den 31 december 1901 att upphöra som självständigt förband. Istället kom den tillsammans med Smålands grenadjärkår (I 7) den 1 januari 1902 att bilda Karlskrona grenadjärregemente (I 7).[3]

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

När bataljonen bildades 1887 förlades den till Vämö slätt och hade sin förbands expedition i Karlskrona. År 1888 kom bataljonen att omlokaliseras till Bredåkra, och den 1 oktober 1891 kom förbands expeditionen förläggas till Ronneby. Den 1 maj 1890 förlades bataljonens volontärsskola till Bredåkra. Efter att bataljonen avvecklades kom bataljonens läger på Bredåkra tas i anspråk av Flygvapnet, då Blekinge flygflottilj bildades 1944 och förlades till Bredåkra. Blekinge bataljon i Ronneby kom bland annat att husera Ågårdens vårdhem för sinnessjuka. År 1968 revs byggnaden.[3]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

  • 1889–???: Major James Douglas Haasum [5]

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl. Blekinge bataljon 1887-01-01 1901-12-31
Beteckning(ar)
№ 30 1887-01-01 1901-12-31
Förläggningsort(er) och övningsplats(er)
Vämö (F) 1887-??-?? 1888-??-??
Ronneby (F) 1891-10-01 1901-12-31
Bredåkra (F) 1888-??-?? 1901-12-31

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 1887–1893 var regementet underställt chefen för 2. militärdistriktet, åren 1893–1901 chefen för 2. arméfördelningen.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs i slutet av 1800-talet, och delades med Värmlands fältjägarkår. Marschen används sedan 1998 av Försvarsmedicincentrum.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 44
  2. ^ Braunstein (2003), s. 45-46
  3. ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 17
  4. ^ Kjellander (2003), s. 276
  5. ^ Bataljon i Norges statskalender 1890}

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris länk. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris länk. ISBN 91-972209-0-6 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris länk. ISBN 91-87184-74-5 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Danielsson, Peter, red (2002). Blekinge bataljon 1886-1902: ett beväringsförbands historia. [Karlshamn]: Kamratfören. Blekinge bataljon. Libris länk. ISBN 91-631-2838-1 (inb.)