Blyglans

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Blyglans
GalèneJoplinII.jpg
Kategori Mineral
Grupp Sulfidmineral
Kemisk formel PbS
Färg ljusgrå metallisk, vittrad - matt
Kristallsystem Kubiskt
Spaltning Perfekt, kubisk
Brott halvmussligt
Hårdhet (Mohs) 2,5-2,75
Glans metallisk
Streckfärg blygrå
Densitet 7,6
Referenser [1]

Blyglans (PbS) kallas även galenit[2] och är ett blygrått sulfidmineral som förutom bly ofta innehåller en del silver. Silverhalten är ofta så hög att den kan bilda silvermalm.[3]

Blyglans har kubiska genomgångar och sönderfaller lätt i små tärningar. Den förekommer i synnerhet i äldre formationer tillsammans med andra sulfidmineral av koppar, silver, antimon, arsenik och zink. I Sverige förekommer den dels i glimmerskiffer och hälleflinta vid Östra och Västra Silvberg i Dalarna, Guldsmedshyttan i Närke, dels i urkalksten vid Sala, samt i kambrisk sandsten i Skåne dels i Simrishamnstrakten dels vid Hardeberga.[4] Andra betydande svenska fyndigheter är Vassbo i Dalarna, Dorotea utmed gränsen mellan Lappland och Ångermanland samt Laisvall i mellersta Lappland.[3]

Utomlands förekommer betydande fyndigheter i Oberschlesien och Mississippidalen. Vid vittring omvandlas blyglans till anglesit eller cerussit.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 96(7). ISBN 91-0-010458-2  Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
  2. ^ ”blyglans”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/blyglans. Läst 5 december 2013. 
  3. ^ [a b] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Blyglans)
  4. ^ Carlquist, Gunnar, red (1938 (nyutgåva av 1930 års utgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 4. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 256 
  5. ^ Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]