Blythbrokvireo

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Blythbrokvireo
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Pteruthius aeralatus, Namdapha NP, Arunachal Pradesh.jpg
Underarten validirostris
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljVireor
Vireonidae
SläktePteruthius
ArtBlythbrokvireo
P. aeralatus
Vetenskapligt namn
§ Pteruthius aeralatus
AuktorBlyth, 1855
Utbredning
Pteruthius map.svg
Utbredningskarta med underarter, inklusive rhododendronbrokvireo (ripleyi), dalatbrokvireo (annamensis) och gulvingad brokvireo (flaviscapis) som numera oftast behandlas som egna arter.
Synonymer
Blyths brokvireo
Underarten aeralatus
Underarten aeralatus
Hitta fler artiklar om fåglar med

Blythbrokvireo[2] (Pteruthius aeralatus) är en asiatisk fågel i familjen vireor inom ordningen tättingar med omdiskuterade artgränser.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Blythbrokvireon är en 16 cm lång, karakteristisk fågel med tydlig skillnad mellan könen. Hanen har svart hjässa med vitt ögonbrynsstreck, grå ovansida, vita spetsar på svarta vingar, rostfärgade tertialer och vitaktig undersida (grå hos underarten ricketti) med skär undergump. Honan har grå hjässa, olivgrön mantel och huvudsakligen olivgula vingar och stjärt. Större storlek och rostfärgade tertialer skiljer den från hona grön brokvireo, medan otecknad mantel, enhetligt beigevit undersida, vita handpennespetsar och gulaktig stjärtspets skiljer den från hona svarthuvad brokvireo.[4]

Hona.

Arten är mycket lik rhododendronbrokvireon (P. ripleyi), men denna har tydligt orangebruna snarare än mörkt kastanjebruna tertialer hos angränsande underarten validirostris. Den är vidare ljusare grå ovan, och både hane och hona är generellt blekare.[5]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Sången består av en högljudd, rytmisk serie med några få toner, varierande geografiskt från "ip ch-chu-chu" i västra Myanmar och nordvästra Thailand till "cha-cha-chip, cha-cha-chip" på Borneo. Bland lätena hörs skärande varningsläten och korta "pink".[6]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Underarter och deras utbredning[redigera | redigera wikitext]

Blythbrokvieon förekommer i bergstrakter i södra och sydöstra Asien och delas upp i sex underarter med följande utbredning:[3]

  • Pteruthius aeralatus validirostrisHimalaya (norra Pakistan till södra Kina, Assam och nordvästra Myanmar)
  • Pteruthius aeralatus ricketti (inklusive lingshuinensis[7]) – nordöstra Myanmar till södra Kina (inklusive Hainan), norra Thailand och norra Vietnam
  • aeralatus-gruppen
    • Pteruthius aeralatus aeralatus – östra Myanmar till nordvästra Thailand och eventuellt västra Kambodja
    • Pteruthius aeralatus schauenseei – södra Thailand och södra Myanmar till Kranäset
    • Pteruthius aeralatus cameranoiMalackahalvön (södra Perak till södra Selangor) samt västra Sumatra
    • Pteruthius aeralatus robinsoni – norra Borneo

Artgränser[redigera | redigera wikitext]

Tidigare betraktades den som en del av P. flaviscapis tillsammans med rhododendronbrokvireo (P. ripleyi) och dalatbrokvireo (P. annamensis). Vissa inkluderar dock de två senare i aeralatus.[1] De flesta taxonomiska auktoriteter urskiljer dock alla tre som egna arter efter studier.[5]

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Brokvireorna i Pteruthius kallades tidigare broktimalior och placerades just helt okontroversiellt i familjen timalior. DNA-studier visade dock mycket förvånande att dessa asiatiska fåglar i själva verket är närbesläktade med de amerikanska vireorna (Vireonidae) och inkluderas därför numera i den familjen.[8]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Blythbrokvireon förekommer i bergsbelägen skog upp till 3100 meters höjd på Borneo. Den ses enstaka, i par eller i små grupper med sex till 15 individer och ofta i blandade artflockar, födosökande långsamt och metodiskt i trädtaket utmed större grenar på jakt efter bär och insekter.[6]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar mellan april och juni i Myanmar och Kina, januari till april i Thailand och maj till juni på Malackahalvön. Det rätt lösa men starka boet placeras mellan knappt fem och 13 meter ovan mark i en vågrät trädklyka. Den lägger två till fem vitaktiga lilaprickiga ägg. Ungarna matas av båda föräldrarna.[6]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig på basis av stort utbredningsområde och stor population.[1] Den beskrivs som den vanligaste brokvireon,[6] men minskar i antal till följd av habitatförstörelse och fragmentering.[1] Notera dock att IUCN även inkluderar annamensis och ripleyi i bedömningen.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns svenska artnamn hedrar den engelske zoologen Edward Blyth som beskrev arten 1855.[9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Pteruthius aeralatus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp, C.; Inskipp, T. 2000. Birds of Nepal. Christopher Helm, London.
  5. ^ [a b] Reddy, Sushma (2008). ”Systematics and biogeography of the shrike-babblers (Pteruthius): Species limits, molecular phylogenetics, and diversification patterns across southern Asia.”. Molecular Phylogenetics and Evolution 47: sid. 54–72. 
  6. ^ [a b c d] del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  7. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  8. ^ Reddy, S. and J. Cracraft (2007), Old World Shrike-babblers (Pteruthius) belong with New World Vireos (Vireonidae), Mol. Phylogenet. Evol. 44, 1352-1367.
  9. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]