Bibliothèque nationale de France
| Bibliothèque nationale de France | |
| Typ | Statligt bolag |
|---|---|
| Huvudkontor |  Paris, Frankrike |
| Huvudman | Frankrikes kulturministerium |
| Övrigt | |
| Webbplats | www.bnf.fr |
Bibliothèque nationale de France (BnF) i Paris är ett av världens största bibliotek och Frankrikes nationalbibliotek.[1] Det har sitt ursprung i den bibliotekssamling som Karl V grundade cirka 1365. Dagens bibliotek har sitt centralbibliotek i 13:e arrondissementet och filialer på ytterligare fem platser runt staden.
Historik[redigera | redigera wikitext]
Äldre tid[redigera | redigera wikitext]
Grunden utgörs av den biblioteksamling (Bibliothèque du Roi[1]) som Karl V grundade omkring 1365 och vilken hans kammartjänare Gilles Mallet 1373 upprättade ett inventarium över som fortfarande finns bevarat.[1] Samlingen skingrades dock i början av 1400-talet, under det pågående hundraårskriget.
En ny boksamling skapades under Ludvig XI:s regering (1461–83),[1] vilken omkring 1490 byggdes vidare på av Karl VIII. Ludvig XII sammanslog det med det vid erövringen av Pavia tagna Sforzabiblioteket samt ätten Orléans bibliotek i Blois. Frans I utökade biblioteket betydligt och gjorde det till ett av samtidens mest betydande, och stadgade även 1537 att ett exemplar av varje bok som trycktes i Frankrike skulle lämnas till hans bibliotek (pliktexemplar).[2]
Biblioteket flyttades av Karl IX från Fontainebleau till Paris, där det under de följande regenterna stadigt växte. En katalog från 1622 upptar omkring 6 000 band.[1] Först under Ludvig XIV och Ludvig XV inföll dock bibliotekets storhetstid,[1] främst genom Jean-Baptiste Colberts stora bokintresse. Vid dennes död uppgick bokbeståndet till omkring 40 000 band. Hans medarbetare Clément utarbetade 1684 en katalog med en systematisk indelning i 23 avdelningar, vardera utmärkta med en bokstav.
År 1692 öppnade biblioteket för första gången för allmänheten, och mängden böcker angavs då till 43 000 volymer.[1]
Efter flera flyttningar fördes biblioteket 1720 till Hôtel Nevers vid Rue de Richelieu.[3]
1700- och 1800-talet[redigera | redigera wikitext]
I samband med franska revolutionen tillfördes biblioteket omfattande samlingar beslagtagna från kloster och emigrerade adelsmäns bibliotek.[4] Revolutionsåret 1795 fick biblioteket också sitt nuvarande namn – Bibliothèque Nationale.[1]
Biblioteket har sedan 1720-talet haft sitt centralbibliotek vid Rue de Richelieu (Site Richelieu-Louvois) i kardinal Mazarins palats Hôtel Nevers.[1] Där genomfördes åren 1854–1882 omfattande om- och tillbyggnader,[4] och 1868 uppfördes också nya byggnader på platsen.[5]) vilka ritades av Henri Labrouste. Det ovala tidskriftsrummet tillfördes under 1870-talet av Jean-Louis Pascal.
Modern tid[redigera | redigera wikitext]
År 1998 invigdes dock en ny huvudbyggnad ritad av Dominique Perrault vid Quai François-Mauriac längs med Seine. Centralbyggnaden, med över 4 000 läsplatser och omskriven som världens största biblioteksbyggnad, omges av fyra bokformade höghus vid den så kallade Site François-Mitterand. Den nuvarande huvudbyggnaden är låg och nedsänkt, omgiven av fyra bokformade höghus. Den uppfördes under president François Mitterrand vid Tolbiac på Seines vänstra strand i Paris trettonde arrondissement.[6]
Utöver dessa två komplex ingår ytterligare fem byggnader på olika platser i Paris i BnF.[7]
Idag har BnF 14 miljoner tryckta skrifter samt drygt en halv miljon handskrifter och cirka 15 000 inkunabler[1] och sammanlagt 40 miljoner referenser i sitt bibliotekssystem. Dessutom härbärgerar man 4 miljoner auktoritetsreferenser.[8] Logotypen består numera av en klammerparentes (inte helt olik en uppslagen bok i profil) plus de tre initialerna.
Den nya huvudbyggnaden och den gamla ingår sedan 1994 i en och samma institution – Bibliothèque nationale de France. Denna bildades genom en sammanslagning av Bibliothèque Nationale (Site Richelieu-Louvois) och Bibliothèque de France (sedan 1998 vid Site François Mitterrand). Vid Richelieu-byggnaden finns numera manuskript, kartor, historiska planscher och liknande, medan tryckt material, ljud, bild och elektroniska medier främst flyttats till Bibliothèque François-Mitterrand.[1]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f g h i j k] Bibliothèque nationale de France i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 18 februari 2015.
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 21. Malmö: Svensk uppslagsbok AB. sid. 998
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 21. Malmö: Svensk uppslagsbok AB. sid. 998-999
- ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 21. Malmö: Svensk uppslagsbok AB. sid. 999
- ^ "Site Richelieu-Louvois". Arkiverad 3 januari 2015 hämtat från the Wayback Machine. Bnf.fr.
- ^ "Site François-Mitterrand". Arkiverad 31 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine. Bnf.fr.
- ^ "Sites". Arkiverad 17 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine. Bnf.fr.
- ^ "General catalogue of the Bibliothèque nationale de France". Theeuropeanlibrary.org. Läst 18 februari 2015. (engelska)
- Melvin Jeremy "...ismer: Att förstå arkitektur", 2010, Tukan förlag, ISBN 978-91-7401-112-8, sid. 79
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Bibliothèque nationale de France - på engelska
- Gallica, digitaliserade böcker
Wikimedia Commons har media som rör Bibliothèque nationale de France.
| |||||||||||||||||
|