Norrbottens försvarsområde

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Bodens försvarsområde)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Norrbottens försvarsområde
(Fo 63)
Norrbottensgruppen vapen.svg
Vapensköld för Norrbottens försvarsområde tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnNorrbottens försvarsområde
Datum1942–2000
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypFörsvarsområde
RollFörsvarsområdesregemente
StorlekRegemente
Del avNorra militärområdet [a]
HögkvarterBodens garnison
FörläggningsortBoden
FärgerBlått och vitt          
Marsch"Under Bodens kanoner" (Sundgren)
DekorationerBodensfoSM [b]
Befälhavare
FörsvarsområdesbefälhavareUlf Nordlander [c]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Förbandstecken m/60-94AM.090978aa.jpg
Tilläggstecken m/82MILI.009807.jpg
Bodens försvarsområdes hedersmedalj i silver, 9:e storleken

Norrbottens försvarsområde (Fo 63) var ett försvarsområde inom svenska armén som verkade i olika former åren 1942–2000. Försvarsområdesstaben var förlagd i Bodens garnison i Boden.[1][2]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Norrbottens försvarsområde bildades den 1 oktober 1942 som Bodens försvarsområde och var direkt underställd militärbefälhavaren för VI. militärområdet. Den 1 januari 1947 upplöstes och uppgick Luleå försvarsområde (Fo 64) i försvarsområdet. Den 1 juli 1975 tillkom även Jokkmokks försvarsområde (Fo 65), vilken sedan den 1 juli 1961 hade haft gemensam stab med Bodens försvarsområde.[2]

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, bildades A-förband samt B-förband. A-förbanden var regementen som tillfördes ansvaret för ett försvarsområde, och vilka betecknades som försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementena tillfördes samtidigt mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Detta medförde att de övriga arméförbanden inom ett försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente). I Skåne, på Västkusten och i Norrbotten gjordes vissa avsteg från den principiella organisation, det vill säga att ett försvarsområdesregemente tilldelades det samlade mobiliseringsansvaret inom försvarsområdet. I Norrbotten gjordes avsteget inom Bodens försvarsområde (Fo 63), förutom försvarsområdesförbandet Bodens artilleriregemente (A 8/Fo 63) gavs även Norrbottens regemente (I 19) mobiliseringsansvar. Norrbottens regemente blev ett utbildningsförband, men av operativa skäl tilldelades mobiliseringsansvar. [3] Den 1 juli 1975 uppgick försvarsområdesstaben i Bodens artilleriregemente (A 8), som fick nya benämningen A 8/Fo 63, och samtidigt bildade ett försvarsområdesregemente.[4]

Den 30 juni 1994 avskildes försvarsområdet från regementet, och blev från den 1 juli samma år ett självständigt förband inom Norra militärområdet (Milo N).[1]

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslogs en ny försvarsområdesindelningen, vilket innebar att tre försvarsområdesstaber inom Norra militärområdet (Milo N) skulle avvecklas senast den 31 december 1997. De tre staberna som föreslogs för avveckling återfanns i Kalix, Kiruna och Östersund. Gällande staberna i Kalix och Kiruna föreslogs de tillsammans med staben i Boden att bilda ett gemensamt försvarsområde.[5] Den 31 december 1997 upplösts och avvecklades Kalix försvarsområde och Kiruna försvarsområde och uppgick den 1 januari 1998 i Bodens försvarsområde (Fo 63) som samtidigt antog namnet Norrbottens försvarsområde (Fo 63), det i syfte för att tydliggöra att det nu geografiskt omfattade Norrbottens län.[6]

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen, att den taktiska nivån bör reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med operationsledningen. Förslaget innebar att samtliga försvarsområdesstaber skulle avvecklas, vilket inkluderade Norrbottens försvarsområde.[7] Norrbottens försvarsområde kom därmed att avvecklas den 30 juni 2000.[1] Dess uppgifter kom delvis att övertas av de nybildade militärdistriktsgrupperna Norrbottensgruppen, Norrbottens gränsjägargrupp och Lapplandsjägargruppen.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Försvarsområdesstaben hade till sina uppgifter att planera och ansvara för försvaret av Norrbotten i fred, kris och krig. Försvarsområdesbefälhavaren samverkade med i huvudsak med länsstyrelsen, landstinget, polismyndigheten i Norrbottens län, men även andra myndigheter och bolag inom länet. Då försvarsområdesbefälhavaren även var garnisonschef, hade staben ett samordningsansvar över garnisonen. Vilket innebar att staben hade ett förvaltningsansvar över lokaler, skjut- och övningsfält och utbildningsanordningar. Även hälso- och sjukvård, matlagning, värnpliktsresor samt administration ansvarade staben för.[8]

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

I samband med att försvarsområdet organiserades 1942, flyttades Kommendantstaben till Sundströmska gården på Drottninggatan 47 i Boden. Åren 1953–1966 var försvarsområdesstaben lokaliserade till Kommendantsbyggnaden på Norrbottensvägen 4-6. Åren 1966–1975 var staben för Bodens försvarsområde lokaliserade till kanslihuset vid Norrlands signalbataljon (  3) på Sveavägen 2. År 1975 lokaliserades försvarsområdesstaben till Bodens artilleriregementes kaserner vid Åbergsleden, där den blev förlagd fram till den upplöstes och avvecklades.[2]

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Bodens försvarsområde var det enda förband i Sverige som benämndes försvarsområde. Övriga försvarsområdesstaber bar i regel ett namn från ett historiskt regemente, till exempel Västmanlands regemente (Fo 48). Efter att försvarsområdesstaben avskiljdes och blev ett självständigt förband, mottog den sin första förbandsfana den 30 april 1996. Vilken överlämnades av general Owe Wiktorin på Artillerigården i Stockholm. År 1994 instiftades Bodens försvarsområdes hedersmedalj i silver.[1]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Försvarsområdesbefälhavare åren 1942–2000. Åren 1975–1994 var försvarsområdesstaben integrerad i Bodens artilleriregemente och dess chef var regementschef, försvarsområdesbefälhavare samt Kommendant över Bodens garnison. Från den 1 juli 1994 var försvarsområdesbefälhavaren chef Kommendant över Bodens garnison. Efter att försvarsområdet upplöstes och avvecklades, övergick tjänstetiteln Kommendant för Bodens garnison till chefen för Norrbottens regemente.[9][1]

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Bodens försvarsområde 1942-10-01 1997-12-31
Norrbottens försvarsområde 1998-01-01 2000-06-30
Beteckning
Fo 63 1942-10-01 2000-06-30
Förläggningsorter
Bodens garnison (F) 1942-10-01 2000-06-30

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 1942–1966 var staben underställd chefen för VI. militärområdet, åren 1966–1975 chefen för Övre Norrlands militärområde, åren 1975–1994 chefen för Bodens artilleriregemente, åren 1994–2000 Norra militärområdet.
  2. ^ Hedersmedalj silver instiftad 1994.
  3. ^ Ulf Nordlander blev sista försvarsområdesbefälhavare för försvarsområdet.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Braunstein (2005), s. 341-342
  2. ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 77
  3. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1974:135”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FX03135. Läst 26 februari 2017. 
  4. ^ Braunstein (2005), s. 211–213
  5. ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. Riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 15 juli 2019. 
  6. ^ Braunstein (2005), s. 343
  7. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 26 februari 2017. 
  8. ^ ”Norrbottens försvarsområde”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 4 oktober 1999. https://web.archive.org/web/19991004202726/http://www.fo63.mil.se/uppgifter.html. Läst 26 februari 2017. 
  9. ^ Kjellander (2003), s. 250-251

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. sid. 237-238. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]