Bofors 40 mm automatkanon
| Bofors 40 mm automatkanon | |
|---|---|
 Kanadensiska soldater med en Bofors 40 mm automatkanon. | |
| Typ | Automatkanon |
| Ursprungsplats | Sverige |
| Tjänstehistoria | |
| I tjänst | 1934-idag |
| Använts av | Se användare |
| Krig | Andra världskriget, Indo-pakistanska krig och konflikter, Mellanösternkonflikten, Koreakriget, Indonesiska-malaysiska konfrontationen, Vietnamkriget, Sydafrikanska gränskriget, Falklandskriget, Gulfkriget, Irakkriget |
| Produktionshistoria | |
| Konstruerad | 1930 |
| Konstruktör | Bofors |
| Producerad | 1932–idag |
| Tillverkare | Bofors (1932–2006) BAE Systems AB (2006-) |
| Varianter | Se 40 mm lvakan m/48 |
| Specifikationer | |
| Vikt | 1 981 kg |
| Patron/Laddning | 40 × 311R |
| Kaliber | 40 mm m/48 (kaliber varierar mellan 56-70, beroende på modell) |
| Eldhastighet | 120 skott/min |
| Utgångshastighet | 881 m/s |
| Effektiv räckvidd | 4650 m (med spårljus[1]) |
Bofors 40 mm är en svensk automatkanon utvecklad och tillverkad av Bofors, samt tillverkad på licens världen över.
40 mm lvakan m/36
Under mellankrigstiden ledde flygets utveckling, främst störtbombtekniken till ökade möjligheter att träffa små punktmål, till exempel fartyg. För att möta detta uppstod behovet av väl fungerande snabbskjutande luftvärnskanoner. Utländska typer hade visat sig mindre väl lyckade, varför marinförvaltningen år 1928 gav ett uppdrag till AB Bofors att utveckla en prototyp till en luftvärnsautomatkanon av 40 mm kaliber. Efter att först ha studerat en halvautomatisk pjäs, lyckades företaget ta fram en helautomatisk kanon som vid provskjutningar uppnådde eldhastigheten 130 skott per minut. Utvecklingen var klar i oktober 1933 och kom att benämnas 40 mm lvakan m/36. Kanonen kom att bli Bofors största framgång någonsin. Den kom att licenstillverkas av flera andra länder, och under andra världskriget kom den även att piratkopieras i tusentals exemplar och deltog på alla fronter under beteckningen "The Bofors Gun".[2] Kanonen fanns också i dubbellavettage.
40 mm lvakan m/48
| Bofors 40 mm lvakan m/48 | |
|---|---|
 | |
| Typ | Automatkanon |
| Ursprungsplats | Sverige |
| Tjänstehistoria | |
| I tjänst | 1951- |
| Använts av | Se användare |
| Produktionshistoria | |
| Producerad | 1947-? |
| Tillverkare | Bofors |
| Specifikationer | |
| Vikt | 5150 kg |
| Patron/Laddning | 40 × 364R |
| Kaliber | 40 mm |
| Eldhastighet | 240 skott/min, senare 300 skott/min |
| Utgångshastighet | 1005 - 1025 m/s beroende på ammunitionstyp |
| Effektiv räckvidd | 12 500 m |
Användning i Sverige
40 mm Lvakan m/48 Kanonen har bland annat ingått i arméförband såsom Lvakan-kompanier och i Lvbataljon 48. Fortfarande finns kanonen på flottans fartyg. 14 st pjäser har under 00-talet renoverats och modifierats med elektrisk drift och med en kupol med låg radarmålyta. Dessa pjäser benämns 40 mm Mk2 och återfinns bl a på HMS Carlskrona, korvetterna av Gävleklass samt minjaktfartygen av Kosterklass. Även de nya finska minjaktfartygen av Katanpääklass har fått denna pjäs, men det är oklart om dessa härrör från de ursprungliga 14 ombyggda pjäserna eller om det är fråga om en separat beställning. Eldhastigheten är 240 skott/min.
Med en eldhastighet om fyra granater per sekund, användes i armén vanligtvis spårljusspränggranater. Med ett så kallat ögonblickligt högkänsligt spetsanslagsrör, kan kanonen också användas mot mark- och sjömål.
Lvakankompaniernas uppgift var vanligtvis att bekämpa luftlandsättning medan kompanierna i Lvbataljon 48 oftast fick uppgiften att understödja flygvapnets basbataljoner även om uppgiften att skydda viktiga transportvägar (broar etc) också har förekommit.
Användare
Se även
Tantolundens luftvärnsställning
Referenser
- ^ Per Insulander och Curt S Ohlsson (2001). Pansarskepp. Borås: CB Marinlitteratur. ISBN 91-973187-2-8
- ^ Folke Wedin: Amiralitetskollegiets historia Band V, 1920-1968 (Arlöv 1983) ISBN 91-38-07656-X
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Bofors 40 mm automatkanon.
