Bohdan Kentrschynskyj

Bohdan Kentrschynskyj
Bohdan Kentrschynskyj 1963.
Född	22 februari 1919 ​eller ​1919 Rivne
Död	23 maj 1969 ​eller ​1969 Stockholm
Begravd	Skogskyrkogården
Sysselsättning	Journalist, historiker, översättare
Föräldrar	Anton Kentrzynsky
Redigera Wikidata

Gravstenen på Skogskyrkogården.

Bohdan Kentrschynskyj (ukrainska: Богда́н Кентржи́нський), född 22 februari 1919 i Rivne, död 23 maj 1969 i Stockholm, var forskare i Ukrainas historia under 1600- och 1700-talet, politiker, journalist och översättare. Han var medlem av det vetenskapliga Sjevtjenko-sällskapet samt korresponderande medlem av ukrainska vetenskapsakademin.

Biografi

Bakgrund och familj

Bohdan Kentrschynskyj föddes 1919 i staden Rivne, i en lärarfamilj av adligt ursprung. Rivne hade tillhört Ryssland sedan 1793 och var en kort tid 1919 säte för regeringen i Ukrainska folkrepubliken, men tillföll 1921 Polen. Fadern Anton (född 1892), var på 1920-talet kooperatör och en offentlig person i Rivne och modern Olena (född 19 juni 1896, död 27 oktober 1977 i Stockholm) hade genomgått gymnasiet och pedagogiska kurser. Bohdan hade en bror, Taras. Under andra världskriget fördes fadern bort av ryska styrkor och hördes inte av mera. Modern och brodern deporterades till Sibirien, skiljdes åt, men återförenades senare i Polen, varifrån de 1957 kunde ta sig till Sverige.

Studier och tidig karriär

Från 1936 till 1939 genomgick Bohdan Kentrschynskyj Pekarsky-gymnasiet i Rivne och började studera vid humanistiska institutionen vid Universitetet i Warszawa, och från 1937 deltog han även i föreläsningar vid journalisthögskolan i Warszawa. 1938–1941 studerade han germanska språk vid universiteten i Frankfurt am Main, Oslo och Berlin och arbetade för Ukrainska nationalförbundet (UNO) i Tyskland. Åren 1940–1941 var han organisationens representant i Berlin.

Inom organisationen gick han under pseudonymerna Doktor, Kent, Orlovskyj (moderns flicknamn), V. Siverskyj och Sjapara. Efter organisationens splittring, anslöt han sig till överste Andrij Melnyk. I juli 1941 utsågs han till ledare för Ukrainas nationella parti (PUN), OUN:s representant i Finland (på förslag av Volodymyr Pantjenko-Jurevytj) och från januari 1942 var han bosatt i Helsingfors. Han var då 22 år gammal.

1943 och 1944

I sina memoarer beskrev Kentrschynskyj att Melnyk hade förelagt honom tre uppgifter: a) nationell och social fostran av ukrainska krigsfångar, b) skapandet av en nationell legion av dem, och c) grundandet av en ukrainsk informations- och propagandatjänst. I april 1942 grundade han den Ukrainska informationsbyrån för Finland och Skandinavien (UIFS), som utgav en bulletin på finska, tyska och svenska och sammanställde material för ukrainsk press. Kentrschynskyj föreläste om Ukraina vid Finlands geografiska sällskap (i februari 1942) och vid en konferens av tre historiska sällskap. Sommaren samma år påbörjade han utgivandet av tidskriften Ukrainare i Finland, som kom i tryck 15 februari 1943. I tillägg utgav UIFS gratis småskrifter och en "Ukrainsk krönika" (redigerad av Kentrschynskyj) för krigsfångar. UIFS organiserade en kommitté för stöd åt ukrainska fångar i Finland. Genom UIFS:s verksamhet kunde cirka 800 artiklar om Ukraina och ukrainska ämnen publiceras i finländsk press under 1942–1944. Den 22 januari 1943 publicerades 80 artiklar om 25-årsdagen av Ukrainas självständighetsförklaring i finländsk press, 40 av dem som ledarartiklar. Kentrschynskyj föreslog för Finlands försvarsministerium upprättandet av ett militärt träningsläger för ukrainska krigsfångar. Han utrustade vandringsbibliotek för ukrainska krigsfångar. 1943 vädjade han om att ukrainska krigsfångar skulle frisläppas för civilt arbete.

Under en del av 1943 arbetade Kentrschynskyj för det tyska inrikesministeriet på avdelningen för statistik för östeuropeiska länder, samt statistik för ukrainare i det tidigare Polen. Senare återvände han till Finland, där han deltog i föreläsningar vid Helsingfors universitet.

År 1943 publicerades i Helsingfors hans bok "Sanningen om Ukraina", där han analyserar den aggressiva politik som Moskvas ockupationsmyndigheter förde i Ukraina. I januari 1944 arresterade tyskarna massivt medlemmar av OUN och Kentrschynskyj förlorade kontakten med styrelsen, och i september 1944 när den sovjetiska regeringen ställde ett ultimatum till den finska regeringen med krav på kapitulation, var Kentrschynskyj tvungen att fly till Sverige för att undvika att bli tillfångatagen av NKVD-agenter.

I Sverige

Under sina första år i Sverige, ägnade han sig åt handel. I ett av sina brev skrev han om detta: "Hösten 1944 tvangs jag fara till Stockholm och det var inte utan betänkligheter, för min bok "Sanningen om Ukraina" hade fått skarpa reaktioner från Kollontaj och svenskarna darrade i knävecken även inför milda hot. Därför var det i början svårt för mig, man ville släppa in mig bara om jag "undanhöll mig från politik", jag kunde inte bedriva öppen journalistik utan skulle sitta tyst... Jag genomled en smärtsam materiell och moralisk kris, för jag tvingades ge upp mitt yrke." Emellertid kunde han bidra till Dagens Nyheter till slutet av kriget och 1948 anlitades han som korrespondent vid Daily Telegraph.

År 1947 var Kentrschynskyj en av grundarna av den ukrainska gemenskapen i Sverige. År 1949 grundade han den Ukrainska informationsbyrån för Skandinavien (UIB) i Stockholm, skapade och ledde den Ukrainska akademiska klubben i Stockholm (november 1949), där han ordnade föreläsningar av ukrainska historiker. Det var i Sverige som Bohdan Kentrschynskyj fick journalistackreditering. Sedan 1949 var han representant för UNRadas verkställande organ i Skandinavien. Samma år blev han medlem i OUN:s ledning. År 1954 skapade han, tillsammans med Roman Rudnyk, Petr Horvat, Ivan Budko, Jurij Borys och Bohdan Zaluga, en kommitté med syftet att organisera offentliga föreläsningar och presskonferenser för att belysa sanningen om Ukraina.

1950-talet

Åren 1949–1950 deltog Kentrschynskyj i föreläsningar vid Stockholms universitet, och 1951 disputerade han vid Ukrainska fria universitetet i München på ämnet "Karl XII:s allians med Mazepa i ljuset av den senaste svenska historieskrivningen". Hans avhandling handleddes av professor Borys Krupnytsky. Åren 1955–1956 studerade han arkivkällor från 1600- och 1700-talen i Uppsala. Han samarbetade även med Karolinska förbundet, i vars årsbok han publicerade sina vetenskapliga arbeten ägnade åt relationerna mellan Sverige och Ukraina under Bohdan Chmelnytskyjs tid.

År 1957 försvarade Kentrschynskyj sin habiliteringsavhandling vid Ukrainska fria universitetet i München på ämnet "Karl X Gustav och den östeuropeiska krisen 1654-1655". För sina bidrag till utvecklingen av ukrainsk historisk vetenskap valdes han till medlem av det vetenskapliga Sjevtjenko-sällskapet och till korresponderande medlem av Ukrainas vetenskapsakademi. Bohdan Kentrschynskyj var korrespondent för många publikationer: den finska tidskriften "Itsenäinen Suomi" (1942), Stockholmstidningen Svenska Morgonbladet, Köpenhamnstidningen Politiken. År 1950 var han anställd vid Associated Press’ redaktion i Stockholm. Han samarbetade även med ukrainska tidskrifter: "Український вісник" (utgiven av UNO i Berlin), "Краківські вісті" (1942-1943), ukrainska publikationer i USA och Kanada, och var medredaktör för tidningen "Українське слово" (Paris).

Sista åren och övrigt

I Stockholm arbetade han som lektor vid Whitlockska samskolan. Han gifte sig 1 juli 1959 med Jacqueline Genty och de hade barn och barnbarn.

Kentrschynskyj hade dålig hälsa sedan barndomen. Medan han bodde i Sverige blev han inlagd på sjukhus flera gånger, bland annat för magsår (1947) och hjärtproblem. Den 21 maj 1969 genomgick han en stor hjärtoperation och avled på sjukhus två dagar senare. Han begravdes i Stockholm på Skogskyrkogården.

Bohdan Kentrschynskyj talade ukrainska, ryska, polska, tyska, franska, finska och svenska. Hans bok Mazepa har 2013 översatts till ukrainska av Oleh Korol.

Verk

Böcker och monografier

• "Zwischen Gestern und Morgen" (1942) — en bok om Ukrainas historia, kultur och nationella ekonomi, maskinskriven på tyska; över 200 sidor
• "Sanningen om Ukraina" (1943) Söderström & Co., Helsingfors, 214 sidor
• "Mazepa" (1962), Wahlström & Widstrand, 539 sidor
• "Союз Карла XII з Мазепою в освітленні найновішої шведської історіографії" (1961, Karl XII:s allians med Mazepa i ljuset av nyare svensk historieskrivning, doktorsavhandling, UVU, München), 62 sidor
• "Карл Х Ґустав і східньоевропейська криза 1654—1655 рр." (1957, Carl X Gustav och den östeuropeiska krisen 1654-1655, München, habiliteringsavhandling)

Journalistik, vetenskapliga och populärvetenskapliga artiklar

• "Kampen för Ukrainas självständighet" (1942) Helsingfors
• "Ukrainan vapaustaistelu" (1942) Helsingfors
• "Ukraina och Norden" (1942), Finsk Tidskrift
• "Ukraina ja sen 'vapauttajat'" (1943) i tidskriften Itsenäinen Suomi, nr 12, sid. 33–35
• "Katajaisena kasvaa vapautemine" (1944), Helsingfors, 228 sidor
• "Скандинавські делюзії" (1950), artiklar ur ukrainska tidskrifter
• "Mazepa och ukrainsk historieskrivning" (1951-02-25), Dagens Nyheter
• "Скандинавські розчарування" (1951) "Мета" Toronto, nr. 7, 8 (67, 68)
• "На скандинавському секторі ОУН в II світовій війні" (1955) "ОУН 1929—1954, на чужині", s. 301-329.
• "Політична пропаганда в Україні напередодні полтавської битви" (1955) Kalendern "Українського слова" Paris
• ”На скандінавському секторі ОУН у другій світовій війні” (1955), Організація Українських Націоналістів 1929–1954, на чужині, s. 301–329
• "The Political Struggle of Mazepa and Charles XII for Ukrainian independance" (1959), The Ukrainian Quarterly, v. XII, nr 3, September 1959, s. 241–261
• Bidrag i Karolinska förbundets årsbok
  • Karl X Gustav inför krisen i öster 1654–1655 (1956), 140 sidor
  • Propagandakriget i Ukraina 1708–1709. Några anteckningar och synpunkter (1958), s. 81–124
  • Till den karolinska Ukraina-politikens förhistoria (1959)
  • Peter I och upproret vid Don 1707–1708 (1963)
  • Östeuropeiska statssystemet under Karl X Gustavs tronföljartid (1964)
  • Rebelldiplomati och vasallaktivism i Östeuropa vid 1600-talets mitt (1965)
  • Ukrainska revolutionen och Rysslands angrepp mot Sverige 1656 (1966)

Föreläsningar

• "Die Ukraine. Land und Volk" (föreläsning, hållen den 25 februari 1942 inför medlemmar av Geografiska sällskapet i Helsingfors, maskinskriven text, 48 sid.)
• "Die Jüngste politische Geschichte der Ukraine" (föreläsning, hållen den 12 mars 1942 vid Helsingfors universitet inför medlemmar i tre historiska sällskap, maskinskriven på tyska, med handskrivna rättelser, 30 sidor)
• "Die Ukraine und der Weltkrieg" (föreläsning, hållen 23.03.1943) vid Helsingfors universitet, maskinskriven text, 25 sidor).
• "Im Osteuropäischen Minderheitenkessel. Zum problem der imperialistische Strömungen im Osten Europas" (föreläsning hölls den 30 mars 1943 vid Helsingfors universitet, maskinskriven text, 20 sid.)
• "Die Ukraine und Finnland" (text på tyska, 13 s.) — första hälften av 1940-talet

Litterära översättningar

• Juhani Aho, «Ти погасиш, а я засвічу!» (Du släcker ljuset, så tänder jag det!)
• Karl Heinrich Waggerl, «Дорога до коханого», «Марта», «Переказ про смерть», «Сотворення світу», «Волоцюги». (Vägen till den älskade, Martha, Dödens berättelse, Världens skapelse, Luffarna)
• Verner von Heidenstam, «Мазепа і його амбасадор» (Mazepa och hans ambassadör)
• Eino Leino, «Чолом, Україно!».
• Två dikter ur "Finska sonetter". Författare ej namngiven (översättningarna daterade 11 och 24 juli 1942)

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från ukrainskspråkiga Wikipedia, Кентржинський Богдан Антонович, 20 oktober 2025.

Allmänna källor

• Бібліографія праць Б. Кентржинського. «Український історик», 1969, № 4, с. 76 — 77; EU. Vol. 12. 1984. Р. 435.
• Вінтоняк О. «Пам'яті Богдана Кентржинського Arkiverad 17 березня 2013». «Український історик», 1969, № 4, с. 72 — 76.
• Г. П. Герасимова. Кентржинський Богдан Arkiverad 17 серпня 2016 // Енциклопедія історії України : у 10 т. / редкол.: В. А. Смолій (голова) та ін. ; Інститут історії України НАН України. — К. : Наукова думка, 2007. — Т. 4 : Ка — Ком. — С. 172. — ISBN 978-966-00-0692-8.
• Г. Герасимова. «Кентржинський Богдан». «Українські історики XX століття». Біобібліографічний довідник. К., 2004, с. 195—196.
• Давидюк Р. П. З поляками за Україну: Наддніпрянська еміграція в суспільно-політичному житті міжвоєнної Волині Arkiverad 3 серпня 2021. Монографічне видання. Рівне: ПП ДМ, 2014. — 174 с. — С. 49 — 50.
• Кентржинський Б. На скандинавському секторі ОУН в Другій Світовій війні // Організація Українських Націоналістів 1929—1954. На чужині (Париж), 1955. — 490 с.
• Котлярчук А. «Дипломатические отношения Швеции и Украины в 1654—1660 гг.: шведская историография и источники». «Украина и соседние государства в XVII веке: материалы международной конференции». СПб., 2004, с. 90—107.
• Некролог. «Визвольний шлях», 1969, № 6. с. 768.
• Список статей Богдана Кентржинського, надрукованих в «Українському слові» (Париж) в 1949—1959 pp., подано в календарі-альманасі «Українського слова» на 1961 рік, стор. 99.
• Черченко Ю. «Документи Богдана Кентржинського в архіві ОУН у Києві» Arkiverad 29 жовтня 2013.
• Черченко Ю. Листування Богдана Кентржинського з Дмитром Дорошенком, Борисом Крупницьким, Володимиром Кубійовичем і Володимиром Яневим Arkiverad 11 серпня 2014 / Український археографічний щорічник. — Нова Серія. — 2012. — випуск 16/17
• Штуль-Жданович О. «Між свічами шведських сосон». «Українське слово», 15.06. 1969.

Externa länkar

• Кентржинський Богдан // Україна в міжнародних відносинах. Енциклопедичний словник-довідник. Випуск 5. Біографічна частина: А-М / Відп. ред. М. М. Варварцев. — К.: Ін-т історії України НАН України, 2014. — с.196-197