Bokföringslagen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bokföringslagen (1999:1078), förkortat BFL, är den lag som reglerar hur bokföringsskyldiga fysiska och juridiska personer skall sköta sin bokföring[1].

Lagen reglerar, förutom vilka som är bokföringsskyldiga också hur bokföring skall läggas upp och hur den skall kunna presenteras (grundbok och huvudbok), hur bokföringen skall avslutas (till exempel årsbokslut eller årsredovisning) och hur arkivering skall ske.

Bokföringsbrott[redigera | redigera wikitext]

Bokföringsbrott är ett brott i Sverige enligt 11 kap. 5 § Brottsbalken.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078) genom att underlåta att bokföra affärshändelser eller bevara räkenskapsinformation eller genom att lämna oriktiga uppgifter i bokföringen eller på annat sätt, döms, om rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning till följd härav inte kan i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen, för bokföringsbrott till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om brottet är grovt, döms för grovt bokföringsbrott till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om åsidosättandet avsett mycket betydande belopp eller om gärningsmannen använt falsk handling eller om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art.

Första och andra styckena gäller inte om bokföringsskyldigheten avser en juridisk person som anges i 2 kap. 2 § bokföringslagen och som inte bedriver näringsverksamhet. Lag (2005:242)

Ovantstående lydelse gäller från och med 1 juli 2005.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Bokföringslag (1999:1078)”. https://lagen.nu/1999:1078. Läst 5 januari 2011.