Ängshumla
| Ängshumla | |
.jpg) Ängshumla | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Humlor Bombus |
| Undersläkte | Pyrobombus[1] |
| Art | Ängshumla B. pratorum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bombus pratorum | |
| Auktor | (Linnaeus, 1761)[1] |
| Synonymer | |
|
Apis pratorum Linnaeus, 1761[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Ängshumla (Bombus pratorum) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Ängshumlan är en mycket liten och korttungad art. Drottningarna blir 15 - 17 millimeter långa, arbetarna 9 - 14 millimeter, hanarna 11 - 13 millimeter[4]. Den är svart med en bred gul halskrage och röd bakkroppsspets. Hanens halskrage är ofta väldigt bred och kan täcka det mesta av mellankroppen. Arbetarna är vanligen betydligt mindre än drottningen.[5]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Ängshumlan förekommer i skogar och skogsbryn, ängar och trädgårdar[6]. Humlan är tidig; hanarna, som normalt utvecklas sent, visar sig ofta redan i slutet på maj[5].
Boet, som är litet och normalt innehåller mindre än 100 individer, kan placeras litet varstans, både ovan och under jord; i övergivna smågnagarbon, under hustak, i gamla fågelbon, träd, häckar och buskage.[7]
Humlan besöker ett flertal näringsväxter som vinbär, krusbär, blåbär, fruktträd, mjölkört, kråkvicker, johannesört, sälg, ljung, lingon, hallon, björnbär, midsommarblomster, kovall, rallarros, ängsvädd, åkervädd, gullris och oxtunga[5][6].
Fortplantning[redigera | redigera wikitext]
Som många andra humlehanar är ängshumlans hanar patrullerare, det vill säga de flyger längs en fast, ganska låg bana (i höjd med de nedersta trädgrenarna) i terrängen för att söka efter parningsvilliga ungdrottningar (det vill säga drottningar födda samma år av den grundläggande honan). Flera hanar brukar samsas om samma bana. I Storbritannien är det inte ovanligt att humlan hinner med en andra generation under året, ofta etablerad i redan existerande bon på nedåtgående, som främst producerar könsdjur (drottningar och hanar).[7] En liten andra generation kan uppkomma även i Sverige, men vanligtvis hinner den inte producera några drottningar.[8]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Arten förekommer i hela Europa där den är vanlig utom längst i syd, där den främst är en bergsart. Vidare förekommer den i de nordturkiska och nordiranska bergen. Den förekommer inte på de ukrainska eller sydryska stäpperna, men väl på Krim och öster om Uralbergen fläckvis i Altaj och Sibirien till Jenisejfloden.[9] I Sverige förekommer den allmänt i hela landet upp till skogsgränsen i norra Norrlands fjälltrakter. Dock har den inte lyckats etablera sig på Gotland.[8] I Finland är biet väletablerat och finns i hela landet, från Åland och sydkusten till norra Lappland, fast med tonvikt på den södra delen.[10]
Status[redigera | redigera wikitext]
Arten är klassificerad som livskraftig ("LC") både i Sverige[11] och i Finland[10].
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] ”Pyrobombus” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/pr.html. Läst 16 januari 2015.
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] ”Bombus pratorum (Linnaeus, 1761)”. Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714984#null. Läst 22 mars 2024.
- ^ Williams, P. (2016). ”Bombus pratorum (Linnaeus, 1761) | ängshumla”. Dyntaxa. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103276/details. Läst 22 mars 2024.
- ^ ”Kleine Wald- bzw. Wiesenhummel – Bombus pratorum” (på tyska). Wildbienen. https://www.wildbienen.de/b-prator.htm. Läst 23 mars 2024.
- ^ [a b c] Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. sid. 98-99. ISBN 978-91-7139-776-8
- ^ [a b] ”Ängshumla Bombus pratorum”. Artdatabankens humlesidor. Sveriges Lantbruksuniversitet. http://www.artdata.slu.se/Humlor/las-pratorum.htm. Läst 15 november 2012.
- ^ [a b] Benton, Ted (2006) (på engelska). Bumblebees. London: HarperCollins. sid. 338-342. ISBN 0-00-717451-9
- ^ [a b] Björn Cederberg; Bo Mossberg (illustrationer) (2020). Humlor i Sverige. Bonnier Fakta. sid. 164–166. ISBN 9789178871018
- ^ Pierre Rasmont et al. (9 december 2013). ”Bombus (Pyrobombus) pratorum (L., 1761)” (på engelska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://zoologie.umons.ac.be/hymenoptera/pagetaxon.aspx?tx_id=3047. Läst 19 april 2017.
- ^ [a b] Juho Paukkunen. ”Ängshumla — Bombus pratorum”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204752. Läst 22 mars 2024.
- ^ Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Larsson, A.M. & Stenmark, M. (2020). ”Ängshumla Bombus pratorum”. Artinformation. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/103276/detaljer. Läst 22 mars 2024.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Bombus pratorum.
|