Bondska

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
En lada i ragvaldsträsk.
I Ragvaldsträsk söder om Skellefteå används bondskan fortfarande flitigt.

Bondska är en vardaglig benämning på genuina (det vill säga av riksspråket föga påverkade) svenska dialekter i Västerbottens och Norrbottens län.

Ursprung[redigera | redigera wikitext]

Ordet bondska finns belagt i svenska språket från början av 1700-talet, då som en beteckning på bondspråk eller bygdemål i allmänhet.[1]

Eftersom skriftspråk har saknats har bondskan aldrig fått någon officiell status. I mitten av 1900-talet ansågs det fult att tala bondska och språket trycktes undan även ute i byarna, men senare har den till viss del fått höjd status. I bygderna kring Skellefteå, Sorsele, Norsjö och Piteå har bondskan en något starkare ställning och en del ungdomar, främst från byarna, behärskar bondska som Skelleftemål och Pitemål om än i en starkt försvenskad version.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Bondska”. Svenska Akademiens ordbok. 12 november 1919. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/. Läst 10 november 2013. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Larsson, Gunnar (1996). Bondska från Västerbotten: försök till återupplivning av våra fäders och vår barndoms språk (2. uppl.). Sundsbruk. Libris 11724848 
  • Sanna prata dem förr i väla: ordbok i bondska (2. uppl.). [Sverige]: Åkullsjöns byalag. 1997. Libris 2848202 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]