Boris Johnson
| Boris Johnson | |
 Boris Johnson, 2016.
| |
| Innehar ämbetet | |
| Tillträdde ämbetet 24 juli 2019 | |
| Monark | Elizabeth II |
|---|---|
| Företrädare | Theresa May |
| Innehar ämbetet | |
| Tillträdde ämbetet 23 juli 2019 | |
| Företrädare | Theresa May |
| Ämbetsperiod 13 juli 2016–9 juli 2018 | |
| Premiärminister | Theresa May |
| Företrädare | Philip Hammond |
| Efterträdare | Jeremy Hunt |
| Ämbetsperiod 4 maj 2008–7 maj 2016 | |
| Företrädare | Ken Livingstone |
| Efterträdare | Sadiq Khan |
| Född | Alexander de Pfeffel Johnson 19 juni 1964 New York, New York, USA |
| Nationalitet |  Storbritannien USA (1964–2016)
|
| Politiskt parti | Konservativa partiet |
| Maka | Allegra Mostyn-Owen (g. 1987–1993) Marina Wheeler (g. 1993–2018) |
| Barn | 5 |
| Föräldrar | Stanley Johnson Charlotte Johnson Wahl |
| Utbildning | Eton College |
| Alma mater | Balliol College, Oxford |
| Yrke | Politiker |
| Ministär | Regeringen Johnson |
| Namnteckning | 
|
Alexander Boris de Pfeffel Johnson, född 19 juni 1964 på Manhattan i New York i USA, är en brittisk politiker (konservativ) och journalist. Han är Storbritanniens premiärminister sedan den 24 juli 2019.
Han var Londons borgmästare åren 2008–2016 och därefter Storbritanniens utrikesminister åren 2016–2018. Före sin politiska karriär var han redaktör för The Spectator och kolumnist i The Daily Telegraph. Den 23 juli 2019 valdes Johnson till konservativa partiets ledare och tillträdde som premiärminister i Storbritannien dagen efter.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Boris Johnson föddes på Manhattan i New York i USA, men växte sedan huvudsakligen upp i London och Somerset. Han är äldst av fyra barn. "Alexander" är egentligen hans förnamn, men han föredrog så småningom att istället använda sig av "Boris". Hans far är Stanley Johnson, författare och sedermera konservativ politiker, ledamot av Europaparlamentet och verksam vid Världsbanken. Hans mor är konstnären Charlotte Johnson Wahl.
Johnson studerade vid Primrose Hill Primary School, European School of Brussels, Ashdown House School, Eton College och Oxfords universitet – han tillhörde Balliol College i Oxford. Efter studierna gjorde han sig ett namn som journalist, och inledde den karriären på The Times, från vilken han dock fick sparken. Han blev senare redaktör för The Spectator och euroskeptisk kolumnist i The Daily Telegraph.
Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]
Johnson tillhör det konservativa partiet. Han valdes in som ledamot i det brittiska parlamentet 2001. Han skapade en folkstorm i oktober 2004 efter att ha anklagat Liverpoolborna för att ha en offermentalitet.[källa behövs] År 2008 avgick han som ledamot efter att han valts till Londons borgmästare efter att ha besegrat sittande borgmästare Ken Livingstone i borgmästarvalet samma år. Johnson återvaldes till denna post 2012, men lämnade den 2016 efter att inte ha ställt upp till omval. Han återvände till underhuset 2015.
Inför folkomröstningen om Storbritanniens medlemskap i EU 2016 var Johnson en av de mest framträdande förespråkarna för ett utträde (Brexit). När premiärminister David Cameron aviserade sin avgång direkt efter denna folkomröstning, betraktades Johnson som en trolig kandidat att efterträda Cameron som landets premiärminister och partiledare för det konservativa partiet. Efter att Michael Gove ställde upp som kandidat valde dock Johnson att själv inte ställa upp, då han hade räknat med stöd från Gove.[1] Segrare blev Theresa May.
I juli 2016 utnämndes Johnson till utrikesminister i Theresa Mays regering.[2] Johnson meddelade sin avgång från ministerposten i juli 2018, efter att brexitministern David Davis avgått och med hänvisning till Mays hantering av Brexitfrågan.[3][4] Efter att Theresa May i slutet av maj 2019 tillkännagav sin avgång som premiärminister och partiledare, ställde Johnson upp som partiledarkandidat, och var då favorittippad på grund av sin torydemokrati och popularitet bland partiets medlemmar. I den första valomgången bland de konservativa underhusledamöterna, som genomfördes den 13 juni 2019, blev Johnson den kandidat som fick flest röster.[5] Johnson fick flest röster även i de följande omröstningarna fram till den 20 juni 2019, och gick tillsammans med Jeremy Hunt vidare till en slutomröstning bland konservativa partiets medlemmar.[6]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Boris Johnson, 20 juni 2019.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Varför avböjde Boris Johnson att kandidera?”. Sveriges Radio. 1 juli 2016. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6465260. Läst 20 juni 2019.
- ^ ”Nya ministrar utsedda i Storbritannien”. Sveriges Radio. 13 juli 2016. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6473045. Läst 9 juli 2018.
- ^ ”Hård press på May efter avhoppen”. Sveriges Radio. 9 juli 2018. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6995740. Läst 9 juli 2018.
- ^ ”Boris Johnson: "Drömmen om Brexit är på väg att dö"”. Sveriges Radio. 9 juli 2018. https://sverigesradio.se/artikel/6995740. Läst 20 juni 2019.
- ^ ”Bra utgångsläge för Boris Johnson”. Sveriges Radio. 13 juni 2019. https://sverigesradio.se/artikel/7241924. Läst 20 juni 2019.
- ^ ”Johnson mot Hunt i kampen om att efterträda May”. Sveriges Radio. 20 juni 2019. https://sverigesradio.se/sida/artikel/7247082. Läst 21 juni 2019.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Boris Johnson.- Officiell webbplats (engelska)
Wikimedia Commons har media som rör | Företrädare: Ken Livingstone |
Londons borgmästare 2008–2016 |
Efterträdare: Sadiq Khan |
| Företrädare: Philip Hammond |
Storbritanniens utrikesminister 2016–2018 |
Efterträdare: Jeremy Hunt |
| Företrädare: Theresa May |
Ledare för Konservativa partiet 2019– |
Efterträdare: Innehar fortfarande posten |
| Företrädare: Theresa May |
Storbritanniens premiärminister 2019– |
Efterträdare: Innehar fortfarande posten |
|
