Boris Johnson

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Boris Johnson

Johnson 2018.

Ämbetsperiod
4 maj 20087 maj 2016
Företrädare Ken Livingstone
Efterträdare Sadiq Khan

Ämbetsperiod
20162018
Företrädare Philip Hammond
Efterträdare Jeremy Hunt

Född Alexander de Pfeffel Johnson
19 juni 1964 (55 år)
USA New York City, New York
Nationalitet Storbritannien Brittisk
Politiskt parti Konservativa partiet
Barn 5
Alma mater Oxfords universitet
Eton College
Balliol College
Yrke Politiker

Alexander Boris de Pfeffel Johnson, född 19 juni 1964Manhattan i New York i USA, är en brittisk politiker (konservativ) och journalist.

Han var Londons borgmästare åren 2008–2016, och Storbritanniens utrikesminister åren 2016–2018. Före sin politiska karriär var han redaktör för The Spectator och kolumnist i The Daily Telegraph.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Boris Johnson föddes på Manhattan i New York i USA, men växte sedan huvudsakligen upp i London och Somerset. Han är äldst av fyra barn. Hans far är Stanley Johnson, författare och sedermera konservativ politiker, ledamot av Europaparlamentet och verksam vid Världsbanken. Hans mor är konstnären Charlotte Johnson Wahl.

Johnson studerade vid Primrose Hill Primary School, European School of Brussels, Ashdown House School, Eton College, Oxfords universitet och Balliol College i Oxford. Efter studierna gjorde han sig ett namn som journalist, och inledde den karriären på The Times. Han blev senare redaktör för The Spectator och kolumnist i The Daily Telegraph.

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Johnson tillhör det konservativa partiet. Han valdes in som ledamot i det brittiska parlamentet 2001. Han skapade en folkstorm i oktober 2004 efter att ha anklagat Liverpoolborna för att ha en offermentalitet. År 2008 avgick han som ledamot efter att han valts till Londons borgmästare efter att ha besegrat sittande borgmästare Ken Livingstone i borgmästarvalet samma år. Johnson återvaldes till denna post 2012, men lämnade den 2016 efter att inte ha ställt upp till omval. Han återvände till underhuset 2015.

Inför 2016 års folkomröstning om Brexit var Johnson en av de mest framträdande förespråkarna för ett utträde. När premiärminister David Cameron aviserade sin avgång direkt efter denna folkomröstning, betraktades Johnson som en trolig kandidat att efterträda Cameron som landets premiärminister och partiledare för det konservativa partiet. Efter att Michael Gove ställde upp som kandidat valde dock Johnson att själv inte ställa upp, då han hade räknat med stöd från Gove.[1] Segrare blev Theresa May.

I juli 2016 utnämndes Johnson till utrikesminister i Theresa Mays regering.[2] Johnson meddelade sin avgång från ministerposten i juli 2018, efter att brexitministern David Davis avgått och med hänvisning till Mays hantering av Brexitfrågan.[3][4] Efter att Theresa May i slutet av maj 2019 tillkännagav sin avgång som premiärminister och partiledare, ställde Johnson upp som partiledarkandidat, och var då favorittippad på grund av sin popularitet bland partiets medlemmar. I den första valomgången bland de konservativa underhusledamöterna, som genomfördes den 13 juni 2019, blev Johnson den kandidat som fick flest röster.[5] Johnson fick flest röster även i de följande omröstningarna fram till den 20 juni 2019, och gick tillsammans med Jeremy Hunt vidare till en slutomröstning bland konservativa partiets medlemmar.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Boris Johnson, 20 juni 2019.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Varför avböjde Boris Johnson att kandidera?”. Sveriges Radio. 1 juli 2016. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6465260. Läst 20 juni 2019. 
  2. ^ Nya ministrar utsedda i Storbritannien”. Sveriges Radio. 13 juli 2016. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6473045. Läst 9 juli 2018. 
  3. ^ Hård press på May efter avhoppen”. Sveriges Radio. 9 juli 2018. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6995740. Läst 9 juli 2018. 
  4. ^ Boris Johnson: "Drömmen om Brexit är på väg att dö"”. Sveriges Radio. 9 juli 2018. https://sverigesradio.se/artikel/6995740. Läst 20 juni 2019. 
  5. ^ Bra utgångsläge för Boris Johnson”. Sveriges Radio. 13 juni 2019. https://sverigesradio.se/artikel/7241924. Läst 20 juni 2019. 
  6. ^ Johnson mot Hunt i kampen om att efterträda May”. Sveriges Radio. 20 juni 2019. https://sverigesradio.se/sida/artikel/7247082. Läst 21 juni 2019. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Ken Livingstone
Londons borgmästare
2008–2016
Efterträdare:
Sadiq Khan
Företrädare:
Philip Hammond
Storbritanniens utrikesminister
2016–2018
Efterträdare:
Jeremy Hunt