Bortträngning

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bortträngning är enligt den psykoanalytiska traditionen en psykologisk försvarsmekanism och innebär att psykiska trauman och ångestframkallande tankar, önskningar och erfarenheter trängs undan från det medvetna till det omedvetna. I det omedvetna, menar teorins förespråkare, ligger de bortträngda minnet och påverkar motiv och handlingsmönster.[1] Det är en allmänt accepterad teori att trauman kan leda till amnesi, fullständig glömska inför händelsen.[2][3]

Vid stress binds kortisol av glukokortikoidreceptorer (GR) till limbiska systemet, i stället för av mineralkortikoidreceptorer (MR). När GR stimuleras kortvarigt förbättras kognition och minne. Om GR är långvarigt stimulerad (vid hyperkortisolism) försämras istället minnet och kognitiva förmågor vid ytterligare stressbelastning.[4]

Inom psykoanalysen har man sedan 1800-talet försökt få människor att återfå minnet av psykiska trauman i tron att detta skulle avhjälpa ångest och neuroser, och att personen genom att avreagera sig skulle kunna "befria sig" från traumat.[5] Att bortträngda minnen skulle kunna återfås har tillbakavisats av Germund Hesslow, professor vid Lunds universitet, som istället menar att påstådda återuppväckta minnen är ett resultat av att personen har suggererats av terapin och efter det ha inbillats till att tro att det terapeuten har talat om är verklighet.

Se även

Källor

Noter

  1. ^ http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=trauma
  2. ^ http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=amnesi
  3. ^ http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=borttr%E4ngning
  4. ^ Behavioral Neurobiology of Anxiety and Its Treatment, ed. Murray B. Stein och Thomas Steckler, Springer-Verlag Berlin Heidelberg 2010, s. 108
  5. ^ http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=avreagering