Bosse Ringholm
| Bosse Ringholm | |
 Bosse Ringholm, 2014.
| |
| Ämbetsperiod 1 november 2004–6 oktober 2006 | |
| Monark | Carl XVI Gustaf |
|---|---|
| Statsminister | Göran Persson |
| Företrädare | Laila Freivalds |
| Efterträdare | Maud Olofsson |
| Ämbetsperiod 12 april 1999–31 oktober 2004 | |
| Monark | Carl XVI Gustaf |
| Statsminister | Göran Persson |
| Företrädare | Erik Åsbrink |
| Efterträdare | Pär Nuder |
| Född | Bo Ingvar Karchimirer Ringholm 18 augusti 1942 Falköping, Sverige |
| Nationalitet | Svensk |
| Politiskt parti | Socialdemokraterna |
| Maka | Kerstin |
| Barn | 3 barn |
Bo Ingvar Karchimirer "Bosse" Ringholm, född 18 augusti 1942 i Falköping, är en svensk socialdemokratisk politiker. Han var finansminister 1999–2004 och vice statsminister tillika idrottsminister 2004–2006. Ringholm var förbundsordförande för SSU 1967–1972, landstingsråd i Stockholm 1983–1997, generaldirektör för Arbetsmarknadsstyrelsen 1997–1999 samt statsråd 1999–2006. Han var riksdagsledamot 2002–2010.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Ringholm gick gymnasiet i Skövde, men hoppade av eftersom han blev underkänd i matematik och engelska och därmed skulle ha tvingats gå om ett år för att kunna ta studenten. Han var senare aktiv inom Sveriges Elevkårer. Ringholm är bosatt i Enskede, Stockholm. Han är gift och har tre barn. Ringholm är livslång absolutist och nykterhetsförespråkare.
Politiskt liv[redigera | redigera wikitext]
Ringholm var ordförande i Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU) 1967–1972, en mycket radikal period i förbundets historia. Bland annat förespråkade han ett förstatligande av det privatägda svenska kreditväsendet.[1] Vid SSU:s kongress 1972 förklarade han också att den socialdemokratiska regeringen måste öka sitt ekonomiska stöd till FNL och den kommunistiska regeringen i Nordvietnam samt till de kommunistiska gerillarörelserna Pathet Lao i Laos och Röda khmererna i Kambodja.[2]
Ringholm var något av regeringen Perssons slitvarg, som axlade ansvar som finansminister, EU-samordningsminister, vice statsminister, idrottsminister och tillförordnad utrikesminister. Internt beskrivs han som kompetent, saklig och pålitlig medan bland annat media har kritiserat honom för brist på kompetens och tydlighet.
Kontroverser[redigera | redigera wikitext]
 |
Den här artikeln eller avsnittet anses ge otillbörlig vikt åt vissa frågeställningar. Artikeln bör redovisa alla relevanta och verifierbara synpunkter i proportion till deras relevans. (2020-03) Motivering: Stycke av tramskaraktär som tar upp petitesser. Hjälp gärna Wikipedia med att åtgärda problemet om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. Ta inte bort mallen förrän konsensus uppnåtts. |
Ringholms tid som minister kantades av en del smärre skandaler.[3] Vid två tillfällen hade han glömt lägga på sin Kobratelefonlur efter telefonsamtal med reportrar och därigenom kunde delar av hans privata samtal spelas in och offentliggöras. Vid ett tillfälle 2005 fällde han en nedlåtande kommentar om poliserna i Stockholm ("dom är så jävla slöa") eftersom han ansåg att polisen inte verkade bry sig om att tobakshandlare hade olagliga spelautomater.[4] Under ett framträdande på en presskonferens 1999 valde han att upprepa en enda fras, "Inga-Britt Ahlenius har uttryckt intresse för ett annat uppdrag", som svar på alla frågor, vilket väckte uppmärksamhet och ansågs löjeväckande. I en intervju rådde han också sjuka människor att ta en promenad i stället för att använda läkemedel. Under S-kongressen 2009 somnade han vid upprepade tillfällen under Ibrahim Baylans tal men hävdade inför blottlagt faktum att han inte somnade, utan bara tittade "ner i bänken".[5]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Ljunggren, Stig-Björn (8 november 2006). ”Litet mer socialism!”. Piteå-Tidningen. Arkiverad från originalet den 19 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110719095628/http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=45755&cat=3&pageIndex=0&arkiv=False. Läst 26 februari 2008.
- ^ Häggman, Bertil (1991). Medlöparna. Stockholm: Contra. sid. 17. ISBN 91-86092-22-7
- ^ Josefsson, Leif-Åke (27 oktober 2005). ”Ministerns skandaler – Affärerna som har skakat Ringholm”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10690610.ab.
- ^ Nilsson, Mårten (20 september 2005). ”Allt ljus på Bosse Ringholm efter telefonfadäsen”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=696430. Läst 8 september 2010 /16 september 2010.
- ^ ExpressenTV (30 oktober 2009). ”Här somnar Bosse Ringholm under s-kongressen”. Expressen. http://www.youtube.com/watch?v=EdKqwNBFd-o. Läst 13 november 2010.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikiquote har citat av eller om Bosse Ringholm.
Wikimedia Commons har media som rör Bosse Ringholm.
Wikiquote har citat av eller om 
Wikimedia Commons har media som rör | Företrädare: Ingvar Carlsson |
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbunds ordförande 1967–1972 |
Efterträdare: Lars Engqvist |
| Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren |
Trafiklandstingsråd i Stockholms Län 1983–1985 |
Efterträdare: Stig Dingertz |
| Företrädare: Leni Björklund |
Finanslandstingsråd i Stockholms Län 1989–1991 |
Efterträdare: Ralph Lédel |
| Företrädare: Elwe Nilsson |
Landstingsstyrelsens ordförande i Stockholms Län 1994–1997 |
Efterträdare: Claes Ånstrand |
| Företrädare: Göte Bernhardsson |
Arbetsmarknadsstyrelsens generaldirektör 1997–1999 |
Efterträdare: Anders L. Johansson |
| Företrädare: Erik Åsbrink |
Sveriges finansminister 1999–2004 |
Efterträdare: Pär Nuder |
| Företrädare: Lars Engqvist |
Sveriges vice statsminister 2004–2006 |
Efterträdare: Maud Olofsson |
| Företrädare: Pär Nuder Samordningsminister |
Sveriges samordningsminister i EU-frågor 2005–2006 |
Efterträdare: Cecilia Malmström Sveriges EU-minister |
| Företrädare: Mats Hellström EU-minister | ||
| Företrädare: Laila Freivalds |
Sveriges utrikesminister Tillförordnad 2006 |
Efterträdare: Carin Jämtin |
|