Bosse Ringholm

Från Wikipedia
Version från den 16 april 2017 kl. 04.27 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 1 källor och märker 0 som döda. #IABot (v1.3beta6))
Bosse Ringholm

Bosse Ringholm, 2014.

Tid i befattningen
1 november 2004–6 oktober 2006
Monark Carl XVI Gustaf
Statsminister Göran Persson
Företrädare Laila Freivalds
Efterträdare Maud Olofsson

Tid i befattningen
12 april 1999–31 oktober 2004
Monark Carl XVI Gustaf
Statsminister Göran Persson
Företrädare Erik Åsbrink
Efterträdare Pär Nuder

Född Bo Ingvar Karchimirer Ringholm
18 augusti 1942 (81 år)
Falköping, Sverige
Nationalitet Svensk
Politiskt parti Socialdemokraterna
Maka Kerstin
Barn 3 barn

Bo Ingvar Karchimirer "Bosse" Ringholm, född 18 augusti 1942 i Falköping, är en svensk socialdemokratisk politiker. Han var finansminister 1999–2004 och vice statsminister tillika idrottsminister 2004-2006. Ringholm var förbundsordförande för SSU 1967–1972, landstingsråd i Stockholm 1983–1997, generaldirektör för Arbetsmarknadsstyrelsen 1997–1999 samt statsråd 1999–2006. Riksdagsledamot 2002-2010.

Biografi

Ringholm gick gymnasiet i Skövde, men hoppade av eftersom han blev underkänd i matematik och engelska och därmed skulle ha tvingats gå om ett år för att kunna ta studenten. Han var senare aktiv inom Sveriges Elevkårer. Ringholm är bosatt i Enskede, Stockholm. Han är gift och har tre barn. Ringholm är livslång absolutist och nykterhetsförespråkare.

Politiskt liv

Ringholm var ordförande i Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU) 1967–1972, en mycket radikal period i förbundets historia. Bland annat förespråkade han ett förstatligande av det privatägda svenska kreditväsendet.[1] Vid SSU:s kongress 1972 förklarade han också att den socialdemokratiska regeringen måste öka sitt ekonomiska stöd till FNL och den kommunistiska regeringen i Nordvietnam samt till de kommunistiska gerillarörelserna Pathet Lao i Laos och Röda khmererna i Kambodja.[2]

Ringholm var något av regeringen Perssons slitvarg, som axlade ansvar som finansminister, EU-samordningsminister, vice statsminister, idrottsminister och tillförordnad utrikesminister. Internt beskrivs han som kompetent, saklig och pålitlig medan bland annat media har kritiserat honom för brist på kompetens och tydlighet.

Kontroverser

Ringholms tid som minister kantades av en del smärre skandaler.[3] Vid två tillfällen hade han glömt lägga på sin Kobratelefonlur efter telefonsamtal med reportrar och därigenom kunde delar av hans privata samtal spelas in och offentliggöras. Vid ett tillfälle 2005 fällde han en nedlåtande kommentar om poliserna i Stockholm ("dom är så jävla slöa") eftersom han ansåg att polisen inte verkade bry sig om att tobakshandlare hade olagliga spelautomater.[4] Under ett framträdande på en presskonferens 1999 valde han att upprepa en enda fras, "Inga-Britt Ahlenius har uttryckt intresse för ett annat uppdrag", som svar på alla frågor, vilket väckte uppmärksamhet och ansågs löjeväckande. I en intervju rådde han också sjuka människor att ta en promenad i stället för att använda läkemedel. Under S-kongressen 2009 somnade han vid upprepade tillfällen under Ibrahim Baylans tal men hävdade inför blottlagt faktum att han inte somnade, utan bara tittade "ner i bänken".[5]

Referenser

Externa länkar

Företrädare:
Ingvar Carlsson
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbunds ordförande
1967–1972
Efterträdare:
Lars Engqvist
Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Trafiklandstingsråd i Stockholms Län
1983–1985
Efterträdare:
Stig Dingertz
Företrädare:
Leni Björklund
Finanslandstingsråd i Stockholms Län
1989–1991
Efterträdare:
Ralph Lédel
Företrädare:
Elwe Nilsson
Landstingsstyrelsens ordförande i Stockholms Län
1994–1997
Efterträdare:
Claes Ånstrand
Företrädare:
Göte Bernhardsson
Arbetsmarknadsstyrelsens generaldirektör
1997–1999
Efterträdare:
Anders L. Johansson
Företrädare:
Erik Åsbrink
Sveriges finansminister
1999–2004
Efterträdare:
Pär Nuder
Företrädare:
Lars Engqvist
Sveriges vice statsminister
2004–2006
Efterträdare:
Maud Olofsson
Företrädare:
Pär Nuder
Samordningsminister
Sveriges samordningsminister i EU-frågor
2005–2006
Efterträdare:
Cecilia Malmström
Sveriges EU-minister
Företrädare:
Mats Hellström
EU-minister
Företrädare:
Laila Freivalds
Sveriges utrikesminister
Tillförordnad
2006
Efterträdare:
Carin Jämtin