Bourtange
| Bourtange | ||
| by och byggnadsminne (stjärnfort) | ||
 Flygbild, tagen åt nordost | ||
|
||
| Land | Nederländerna | |
|---|---|---|
| Provins | Groningen | |
| Kommun | Westerwolde | |
| Koordinater | 53°0′23″N 7°11′31″Ö / 53.00639°N 7.19194°Ö | |
| Area | 159 km² | |
| - land | 147 km² | |
| - vatten | 12 km² | |
| Folkmängd | 770 (2023-01-01)[1] | |
| Befolkningstäthet | 43 invånare/km² | |
| Postnummer | 9545 | |
| Riktnummer | 2294 | |
| Geonames | 7115212 2758514 | |
| Webbplats: bourtange.nl | ||
Bourtange (gronings: Boertang) är ett byggnadsminne och by i provinsen Groningen i Nederländerna. Den byggdes mellan 1580 och 1593,[2] under Nederländska frihetskriget,[3] och är belägen strax väster om den nuvarande gränsen till Tyskland – i kommunen Westerwolde. Byn/byggnadsminnet är belägen/-t i ett stjärnfort, och även längre norrut i kommunen finns en snarlik men mindre komplett bevarad befästning benämnd Oudeschans.[4] Andra nederländska stjärnfort är Naarden Vesting och Heusden.[2]
Mellan 1811 och 1821 var Bourtange en självständig kommun. År 1821 blev Bourtange en del av kommunen Vlagtwedde, som 2018 blev en del av den nya kommunen Westerwolde. Byn hade 770 invånare 2023, varav den mesta delen utanför fortet.
Historik
[redigera | redigera wikitext]Historisk bakgrund
[redigera | redigera wikitext]Omkring år 1600 gick en smal kärrväg genom Bourtangerträsket (efter nederländska tange, 'sandås'[5]), och denna var endast tillgänglig på sommaren och vid frost. Stigen var tvungen att regelbundet förstärkas med buntar av grenar, ljungtorv och annat material. Denna rutt – kallad Westerwoldinger Weghe – var en del av den 1457 anlagda handelsvägen mellan Groningen och Westfalen. Den anslöt till den frisiska vägen på den höga, västra stranden av Ems, som gick söderut från Emden via Rhede. Parallellt med denna rutt påbörjades 1483 anläggande av en kanal mellan floden Westerwoldse Aa och Ems (Oude Gracht), men den färdigställdes aldrig på grund av brist på medel och tekniska problem.
För att säkra vägen och förhindra räder från det tyska inlandet, beslöt borgmästaren i Groningen att låta bygga ett litet fort här 1530, men det är inte känt om denna plan förverkligades. När det nederländska upproret började 1570, stationerades återigen soldater där.
Etablerandet av en fästning
[redigera | redigera wikitext]År 1580, då staden Groningen hade gått över till den spanske kungens läger, byggdes ett komplett fort. För att blockera förnödenheter från det tyska inlandet beordrade Vilhelm I av Oranien därför byggandet av Bourtange,[2] som en av ett antal bålverk i gränsen mot de tyska och delvis Spanien-lojala områdena i öster.[6] Den så kallade Snoeyschans var en befästning med fem bålverk, som dock inte kom att färdigställas i tid. I augusti 1580 besegrades de nederländska trupperna, varefter skansens garnison drevs ut av spanska trupper.
Passagen via Bourtange förblev skonad från det mesta av krigsvåldet under de närmast följande åren. I juli 1581 förhindrade beväpnade invånare i Bellingwolde och Oldambt plundrande spanska ryttare från att avancera till Ommelanden via Bourtange.
I april 1593 ockuperade nederländska trupper passagen genom träsket och färdigställde därefter den tidigare påbörjade skansen som ett femuddigt stjärnfort.[7] Denna befästningsteknik introducerades först i 1400-talets Italien,[8] där Palmanova (dock konstruerad i slutet av 1500-talet) är ett välbevarat exempel.
År 1594 erövrades även staden Groningen av nederländska trupper, varvid fästningen för första gången kom till militär användning.[2] Därefter blev Bourtange en del av gränsförsvaret för de tre norra provinserna Groningen, Friesland och Drenthe, och fästningen kom att ha militärstrategiskt betydelse under åtminstone första halvan av 1600-talet.[2]
Fästningen föll därefter under Frieslandstaternas styre. Staden Groningen, som utövade makt över Westerwolde, hade endast makt över området utanför fästningen.
1600-talet
[redigera | redigera wikitext]År 1607 utökades fästningen på östra sidan med Schuitendiep-kronverket och på norra och västra sidan med två raveliner. Någon gång före 1626 byggdes en stenskans (kallad Bakoven från 1702) på norra sidan, för att avskärma passet till Rhede.
År 1628 byggdes det östra hornverket och någon gång senare under 1600-talet det södra hornverket. Omkring 1631 grävdes Nieuwe Ruiten Aa från Ruiten Aa nära Sellingen, för att förse fästningen med vatten och hålla våtmarkerna i Bourtangermoor fuktiga. Två vallar byggdes längs denna för att kunna leda vattnet och snabbt översvämma det omgivande området i händelse av krig. Först 1648 avslutades trettioåriga kriget, och Spanien tvangs i och med den westfaliska freden att acceptera det självständiga Nederländerna.[6]
Fästningen förbättrades bland annat 1665 under första Münsterkriget, och ytterligare under andra Münsterkriget 1672–1674 (båda del av det fransk-nederländska kriget 1672–1678). Ursprungligen grävdes Sellingersloot – senare kallad Moddermansdiep – för att säkerställa fästningens vattenförsörjning. Omkring 1672 byggdes också en damm av ris i Ruiten Aa, vilket säkerställde att området kring fästningen förblev översvämmat, och det året motstod fästningen och dess omgivande träsk en belägring av furstbiskopen av Münster – Bernhard van Galen.[2][8]
1700-talet
[redigera | redigera wikitext]
Mellan 1738 och 1742 (året då fästningen nådde sin största storlek[9]) utökades den vid denna tid förfallna fästningen till sin största storlek på order av generalstaterna, baserat på befästningsingenjören Menno van Coehoorns[2] idéer om kompletteringen av stjärnfortet och en ritning av Pieter de la Rive. På östra sidan byggdes två raveliner 1739, mellan halvbastionerna i kronverket och på platsen för det tidigare hornverket, och fältvallen grävdes ut. De fjorton lindarna på torget markerar sidorna av den centrala femhörningen.
År 1704 byggdes ett nytt krutmagasin (De Nieuwe Kruithuis[6]) med en unik design. Taket vilar löst på väggarna, så att hela byggnaden inte skulle kunna explodera vid en explosion; endast taket skulle blåsas bort. Tidigare bestod ett krutmagasin av väggar och ett tak som var flera meter tjockt.
Någon gång före 1788 byggdes en ny skans på platsen för den tidigare skansen. Vid denna tid hade dock stjärnfort som Bourtange börjat förlora sin militära betydelse, på grund av den teknologiska utvecklingen inom stridskonsten och andra sätt att föra krig.[2]
Så sent som 1796 – under Franska revolutionskrigen – byggdes fästningen ut med en 600 meter lång linje, med en bastion och två redan som en ytterligare försvarslinje.
Livet i fästningen
[redigera | redigera wikitext].jpg)
I och med att civila bosatte sig i Bourtanges fästningsområde växte den defensiva militära positionen till en by,[2] med sin egen unika militär-civila samexistens.
Det första huset som byggdes utanför fästningen var Abeltjeshuis (senare kallat Münstersche Herberg), ett värdshus från 1724 nära Münstersche Poort. På platsen för det nuvarande Plathuis, nära Vriesche Poort, byggdes 1738 ett värdshus, ursprungligen kallat Vriesche Herberg.
1800- och 1900-talets förfall
[redigera | redigera wikitext]Bourtangerträsket torkade dock ut ut mer och mer, påskyndat av jordbrukets utdikningar som dränerade våtmarkerna och skapade större jordbruksmarker.[8] Under torrperioden kunde våtmarkerna till och med passeras med böndernas vagnar, och redan 1681 finns en uppgift om att alla våtmarkerna runt byn torkat upp som en följd av de lokala jordbrukarnas dräneringsarbeten.[6] Samtidigt ökade artilleriets eldkraft ökade, vilket ytterligare minskade fästningens militära betydelse.[2]
År 1851 upplöstes fästningen officiellt.[9] Marken som tillhörde befästningarna såldes till privatpersoner, vilka rev vallarna och fyllde igen de flesta vallgravarna. Endast den västra yttre vallgraven återstod. Militärbyggnader revs eller omvandlades för andra ändamål och de gemensamma markerna delades ut.
Bourtange blev en jordbruksby som gradvis expanderade bortom sina ursprungliga befästningar. Från 1930-talet byggdes byn ut med fristående hus längs Vlagtwedderstraat och De Tuinen.
Eftersom vägarna förblev kommunal egendom, bevarades fästningens historiska struktur. En av kasernerna förblev bebodd av militärer under lång tid. Mellan 1946 och 1954 fanns också en militärpoliskasern i fästningen. År 1961 revs byns tullstation, kort därefter även polisstationen.
Rekonstruktion och turistattraktion
[redigera | redigera wikitext]Under decennierna efter andra världskriget flyttade yngre invånare från Bourtange, i takt med att mekaniseringen av jordbruket eliminerade många arbetsmöjligheter. Husen förföll och omgivande mark köptes upp av tyskar. Detta tvingade den dåvarande kommunen Vlagtwedde att 1960 förklara byn/fortet för ett friluftsmuseum, och fyra år senare beslöts att rekonstruera fästningen.[10] Man bestämde sig samtidigt för att återställa fästningen till det utseende det hade 1742,[9] komplett med dåtida bastioner, gatstensbelagda gator och de olika vallgravarna.[8] Samtidigt återställde man delar av de forna våtmarkerna runt byn.[6] I rekonstruktionsarbetet använde man sig bland annat av Scherlenskis och Engelharts atlas från 1749.[7]
År 1967 utsågs byn till ett byggnadsminne, varefter ett omfattande rekonstruktionsarbete genomfördes från 1971 till början av 2000-talet. Huvuddelen av rekonstruktionen var slutförd 1992, varefter Bourtange kommit att fungera som ett frilufts- och historiskt museum[9] och ett av de mest välbevarade fästningarna i Nederländerna.[10]
Numera (2020-talet) är Bourtange den näst största turistattraktionen i provinsen Groningen, efter Groninger Museum. Varje sommar i juni återskapas ett historiskt slag runt byn och fästningen,[9] det största sådana evenemanget i landet.[8] Bourtange utnämndes 2025 av tidskriften Forbes till en av Världens 50 vackraste byar.[11] I tätorten Bourtange bodde 2023 sammanlagt 770 personer,[1] alla utom cirka ett 50-tal på utsidan av befästningen.[12]
Arkitektur
[redigera | redigera wikitext]Bourtange har ett antal byggnader som väcker stort intresse, inklusive tre historiska museibyggnader. Detta inkluderar Terra Mora, huvudbyggnaden för museiverksamheten i byn. Kapiteinswoning[6] ('Kaptenshuset') från 1661 beskriver livet för soldaterna som stationerades i Bourtange under 1600- och 1700-talet. De Baracquen är tidigare militärbaracker som de såg ut 1742, och även Het Niewe Kruithuis[6] ('Det nya kruthuset') har återställts till historiskt skick.[10]
Byns synagoga (en byggnad rest 1842[13]) beskriver livet för dess historiska judiska befolkning. Den har även en plakett som listar de 42 lokala judar som under andra världskriget deporterades till nazityska förintelseläger.[10] Endast fem av byns judar (en folkgrupp som funnits i byn sedan cirka 1740[13]) överlevde kriget.[6]
Galleri
[redigera | redigera wikitext]
Bycentrum, med lindar.
Gatubild.
Gatuvy.
Vy över en av vallarna.
_-_Bourtange_-_20260643_-_RCE.jpg)
_-_Bourtange_-_20260662_-_RCE.jpg)
_-_Bourtange_-_20260667_-_RCE.jpg)
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från nederländskspråkiga Wikipedia, Bourtange, 8 oktober 2025.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 Centraal Bureau voor de Statistiek (17 september 2025). ”Kerncijfers wijken en buurten 2023” (på nederländska). Centraal Bureau voor de Statistiek. https://www.cbs.nl/nl-nl/maatwerk/2025/38/kerncijfers-wijken-en-buurten-2023. Läst 14 november 2025.
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Jenkins, Keith (4 juli 2024). ”Historic Fort Bourtange” (på amerikansk engelska). Velvet Escape. https://velvetescape.com/historic-fort-bourtange/. Läst 15 november 2025.
- ↑ ”Fort Bourtange” (på engelska). Visit Groningen. https://www.visitgroningen.nl/en/locations/bourtange. Läst 15 november 2025.
- ↑ ”OUDESCHANS MUSEUM en Vesting - Vesting-oudeschans.nl”. www.vesting-oudeschans.nl. https://www.vesting-oudeschans.nl/. Läst 14 november 2025.
- ↑ Court, Heather (5 december 2024). ”A day trip to Bourtange: the tiny village steeped in Dutch history” (på brittisk engelska). Dutchreview. https://dutchreview.com/culture/history/day-vesting-bourtange/. Läst 15 november 2025.
- 1 2 3 4 5 6 7 8 Heller, Rachel (24 april 2023). ”Star-shaped Bourtange Fortress in the Netherlands” (på amerikansk engelska). Rachel's Ruminations. https://rachelsruminations.com/bourtange-living-fortress/. Läst 15 november 2025.
- 1 2 Knoop, Femke (31 maj 2013). ”In Bourtange is het altijd 1742 - Geschiedenis Beleven” (på nederländska). - Geschiedenis Beleven. https://www.geschiedenisbeleven.nl/in-bourtange-is-het-altijd-1742/. Läst 15 november 2025.
- 1 2 3 4 5 Blank, Lew (13 november 2025). ”One of the World's Last Star Forts, the Premier Defense System of the Late 1500s” (på engelska). Atlas Obscura. http://www.atlasobscura.com/places/fort-bourtange. Läst 15 november 2025.
- 1 2 3 4 5 ”Fort Bourtange” (på engelska). www.visitgroningen.nl. https://www.visitgroningen.nl/en/locaties/736440390/vesting-bourtange. Läst 15 november 2025.
- 1 2 3 4 5 ”Bourtange Fortress | Attractions”. Lonely Planet. https://www.lonelyplanet.com/the-netherlands/bourtange/attractions/bourtange-fortress/a/poi-sig/1520846/1315714. Läst 15 november 2025.
- ↑ Lewis Nunn: The World's 50 most beautiful villages according to experts den 24 augusti 2025 i Forbes
- ↑ Heller, Rachel (24 april 2023). ”Star-shaped Bourtange Fortress in the Netherlands” (på amerikansk engelska). Rachel's Ruminations. https://rachelsruminations.com/bourtange-living-fortress/. Läst 15 november 2025.
- 1 2 ”Bourtange” (på nederländska). De Geschiedenisbibliotheek van Groningen. https://www.geschiedenisbibliotheekgroningen.nl/historie/joden-in-groningen/bourtange. Läst 15 november 2025.
|