Brandskattningen av Visby

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Brandskattningen av Visby genomfördes av Valdemar Atterdag efter det stora slag som ägde rum 27 juli 1361 utanför stadens ringmur. Stadens invånare dagtingade mot att få sin ställning som hansestad bekräftad genom nya privilegier.

Det är i eftertid svårt skilja dikt från sanning av det som skedde, eftersom det finns ganska få källor. Att Valdemar Atterdag var på Gotland och krigade mot bönderna är säkert, men påståenden kring brandskattningen är svåra att belägga. En rad myter och sägner har levt vidare in i våra dagar. Den svenske kungen Magnus Eriksson utsände 1 maj 1361 en skrivelse, där han varnade borgarna i Visby angående en förestående attack. Valdemars angrepp mot Gotland föreföll väntat[1].

Förlopp[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

När Skåne 1360 hade återgått till Danmark hade den danske kungen för avsikt att låta de rika köpmännen i hansestäderna betala för en förnyelse av sina privilegier för handeln.

I det privilegiebrev som Valdemar 29 juli 1361, två dagar efter slaget vid ringmuren, utfärdade för Visby bekräftades stadens forna privilegier, utan att nämna några detaljer. I brev från Visby till övriga hansestäder 1362 sägs hansans gods i staden ha räddats genom att betala för det, vilket skulle kunna innebära att någon slags beskattning utkrävts. Valdemars angrepp på Visby ledde till konflikt mellan Danmark och hansan, som såg Visby som sin stad.[2]

Landstigning på Gotland[redigera | redigera wikitext]

Kung Valdemar seglade med sin flotta först mot Öland. Efter att ha intagit Borgholms slott gick flottan till Gotland. Den 22 juli siktades vid Stora Karlsö en flottstyrka bestående av bland annat koggar. Eskadern omfattade trettiotalet fartyg. Landstigningen ägde rum senare på dagen, möjligen i Vivesholm vid Klintehamn[3], alternativt vid Kronvalds fiskeläge på Ekstakusten på öns västsida. Enligt de samtida berättelserna satte sig den i hast uppbådade lantbefolkningen till motvärn och utkämpade flera häftiga strider mot Valdemars 1800 knektar av vilka värvade tyska soldater utgjorde huvuddelen. Dessa var yrkeskrigare i modern rustning. Den gotländska folkuppbådet, fördelat på sex stridsavdelingar, så kallade settingar, slogs tillbaka den 24 juli vid Fjäle myr.[4]

Slaget vid Visby
Ägde rum 27 juli 1361
Plats Visby, Gotland
Resultat Gutarna besegras
Stridande
Gotländska bönder Danska soldater
Befälhavare/ledare
 ? Valdemar Atterdag
Förluster
ca. 1 800 ca 300[5]

Slaget vid Visby[redigera | redigera wikitext]

Den sista av tre stora sammandrabbningar stod utanför ringmuren. Den 26 juli marscherade Valdemars trupper till Visby dit de nådde före den gotländska milisen. Den 27 juli angrepp Valdemars trupper först gotlänningarna med armborst. Detta antas ha slagit ut en femtedel av gutarnas milis. Därefter vidtog närstriden i vilken bondehären lätt kunde besegras. Under slaget hölls stadsportarna låsta.[3] En lübsk krönika berättar mer allmänt om ett blodigt nederlag eftersom bönderna var obeväpnade och ovana vid strid. Enligt en Visbyuppteckning stupade 1 800[6] gutar i slaget. På den danska sidan miste 300 knektar livet. De begravdes i fem-sex massgravar nära Solberga nunneklosters kyrkogård, vid Söderport. De fallna begravdes iförda sina rustningar medan svärd och stridsyxor togs tillvara. Vid utgrävningar har väl bevarade ringbrynjor påträffats tillsammans med annan krigsmateriel från den tiden. En tid efter slaget restes ett minneskors vid Korsbetningen intill Solberga nunnekloster öster om ringmuren. Korsets latinska inskription lyder i svensk översättning "I Herrens år 1361, den 27. juli, föllo framför Visby portar, i danskarnas händer, de här begravda gutarna. Bed för dem."

Dagtingan[redigera | redigera wikitext]

Två dagar efter striderna, kapitulerade rådet i Visby. Därefter öppnades stadsportarna för danskarna. Borgarna i Visby deltog troligtvis inte i striden utanför staden utan hade en annan inställning till den anfallande övermakten än landsbygden och valde förhandlingar när slaget var över för att undvika belägring och en förödande stormning. De hade dessutom bättre möjligheter att kunna förhandla innanför skyddande murar än vad befolkningen hade på den öppna landsbygden. Staden erkände Valdemar som ny härskare över Visby och Gotland och den danske kungen svarade med att bekräfta Visbys stadsprivilegier, bland annat rätten rätt att slå egna mynt. Visbys borgare behöll greppet om stadens förvaltning, beskattning och rättsskipning.[3]

Brandskattning[redigera | redigera wikitext]

Visby plundrades inte. I stället brandskattades staden som betalning för uppgörelsen. Enligt sägnen sägs kungen ha ställt fram tre ölkar på Visby torg och krävt att Visbyborna inom tre "solmärken" skulle ha fyllt karen med guld, silver och andra dyrbarheter. Enligt en krönika förliste vid Karlsöarna ett av Valdemars skepp med dyrbart gods, som tagits från kyrkor, kloster och borgare, under färden åter till Danmark.[7]

Framställning av kung Atterdags Visbytåg i konst, litteratur och musik[redigera | redigera wikitext]

Flera svenska målare, författare och tondiktare har använt detta medeltidsmotiv i sina verk.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Liljegren, Bengt (2008). ”Blodbadet i Visby”. Populär historia "2008:8,": sid. 36-42 : ill.. 1102-0822. ISSN 1102-0822. http://www.popularhistoria.se/artiklar/slaget-vid-visby-1361/.  Libris 10945451
  2. ^ Gotlands medeltid, Hugo Yrwing. 1978, s. 46-47
  3. ^ [a b c] Liljegren, Bengt (2008). Blodbadet i Visby. 
  4. ^ Fornvännen: 2009 s. 033
  5. ^ "Pestens tid". Martin Timell & Dick Harrison. Sveriges historia. TV4. 27 maj 2010. Nr. 5, säsong 1.
  6. ^ Enderborg, Bernt: "1361 - massgravar på Solens berg". Guteinfo.com. Läst 20 november 2014.
  7. ^ Arild Huitfeldts Danmarckis Rigis Krønicke (cirka 1600)

Allmänna källor[redigera | redigera wikitext]