Brigitte Reimann

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Brigitte Reimann
Bundesarchiv Bild 183-E1209-0026-001, Berlin, Lesung Brigitte Reimann, Walter Lewerenz.jpg
Född 21 juli 1933[1][2]
Burg bei Magdeburg[3]
Död 20 februari 1973[1][2] och 22 februari 1973
Östberlin[4]
Nationalitet Östtyskland
Sysselsättning Författare och dagboksskrivare
Make/maka Siegfried Pitschmann
Rudolf Burgartz
Utmärkelser Heinrich Mann-priset (1965)[5]
Redigera Wikidata

Brigitte Reimann, född 1933 i Burg bei Magdeburg, död 1973 i Östberlin, var en tysk författare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Brigitte Reimann beslöt sig för att bli författare när hon som 14-åring fick polio och tvingades tillbringa ett halvår i isolering. Efter studenten arbetade hon som lärare och debuterade 1955 med romanen Der Tod der schönen Helena. Reimann rönte stor uppmärksamhet med sin roman Ankunft im Alltag (1961) och blev en av förgrundgestalterna i den nya östtyska litteraturen. Reimann skildrade hur människor efter en tids ideologisk idealism blev tvungna att ställa om sig till en vardag i DDR, och hur de därigenom utvecklades som människor genom att sätta sin tillit till socialismen.[6]

Brigitte Reimann dog av cancer 1973; hennes stora, och i DDR kontroversiella roman Franziska Linkerhand publicerades postumt. Den under 90-talet utgivna brevväxlingen med Christa Wolf, Sei gegrüßt und lebe (1993), samt dagboken Ich bedaure nichts (1997) gjorde Reimann till ett namn även i forna Västtyskland. Den tyska kritiker Marcel Reich-Ranicki skrev efter att ha läst dagböckerna att han aldrig läst en kvinnlig författare "där begäret efter kärlek skildrats med en sådan sinnlighet och intensitet".[6]

Verk[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 24 april 2014
  2. ^ [a b] data.bnf.fr : open data platform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: licence ouverte
  3. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014
  5. ^ läs online, läst: 12 september 2015,
  6. ^ [a b] Mats O. Svensson (2016). ”Vänskap till döden”. Vagant 3-4.