Bromma reningsverk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Till vänster: Åkeshovsanläggningen, till höger: Nockebyanläggningen, oktober 2010. Till vänster: Åkeshovsanläggningen, till höger: Nockebyanläggningen, oktober 2010.
Till vänster: Åkeshovsanläggningen, till höger: Nockebyanläggningen, oktober 2010.

Bromma reningsverk består av två anläggningar, Åkeshovsanläggningen och Nockebyanläggningen, båda ligger vid Drottningholmsvägen strax sydväst om Brommaplan i Stockholm. Idag (2010) renar Bromma avloppsreningsverk avloppsvatten från cirka 290 000 människor i Västerort, Sundbybergs kommun samt delar av Järfälla och Ekerö kommuner.[1]

Det renade avloppsvattnet leds sedan 1988 via den cirka 12 km långa Saltsjötunneln under Solna och Stockholm till Saltsjön utanför Kastellholmen. Från avloppsvattnet utvinns biogas, rötslam samt fjärrvärme och fjärrkyla.

Stockholm Vatten planerar att lägga ner verket, och flytta verksamheten till Henriksdals reningsverk.[2]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Medan det första vattenverket för dricksvatten i Stockholm anlades redan 1861 vid ÅrstavikenSödermalm (se Årstaverken), dröjde det till 1930-talet innan en professionell rening av avloppsvattnet infördes i staden.

År 1930 blev en omfattande utredning om avloppet i staden klar som kom att kallas "avloppsbibeln".[3] Det var början till ett mera planerat avloppsnät i Stockholm, och avloppsreningsverk började byggas. I samband med det fick de nybyggda bostadsområden på Brommalandet sitt och stadens första reningsverk, Ålstensverket. Innan dess hade orenat smutsvatten släppts ut i Riddarfjärden och Mälaren. Med ett nyuppfört vattenverk på Lovön, som hämtade sitt vatten från just Mälaren, var det en oacceptabel lösning.

Anläggningar[redigera | redigera wikitext]

Nockebyanläggningen, ingång till bergrummet
Norrenergi vid Bällstaviken

Den allra första reningsanläggningen var Ålstensverket, det stod färdig 1934 och tog hand om avloppsvattnet från ca 5000 personer som bodde inom Ålstensområdet. Ålstensverket ersattes 1965 av en pumpstation i samband med att Nockebyverket färdigställdes.[4]

Stockholms äldsta fortfarande i drift varande avloppsreningsverk är Åkeshovsanläggningen. Åkeshovs reningsverk togs i bruk 1934 och skulle betjäna de nya stadsdelarna väster om Tranebergsbron. Verket har sedan dess byggts ut och förbättrats i flera etapper. Vid Åkeshovsanläggningen sker förbehandling, försedimentering, slambehandling och biogashantering. Ändprodukter är rötslam och biogas. För biogas finns en gasklocka som rymmer 550 m3.

Nockebyanläggningen invigdes 1966 och utvidgades 1985. Från Åkeshovsanläggningen leds numera avloppsvattnet, efter en första rening, via en ca 600 meter lång bergtunnel med självfall till Nockebyanläggningen. Här renas vattnet biologiskt i sex luftningsbassänger, som ligger insprängda i berget. Totalvolymen är på 24 000 m3. I skogspartiet ovanför bergsanläggningen reser sig ett högt ventilationstorn i betong. Ursprungligen leddes det biologisk renade vatten genom en 900 meter lång bergtunnel till Mälaren, där det släpptes ut på 10 meters djup.

Saltsjötunneln[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Saltsjötunneln

Sedan 1988 rinner avloppsvattnet via en 4,5 km lång bergtunnel till värmepumpverket Norrenergi vid Bällstaviken i Solna. Norrenergi utvinner fjärrvärme och fjärrkyla från restvärmen i avloppsvattnet för förbrukare i Solna och Sundbyberg. Därefter går vattnet i den 7,5 km långa Saltsjötunneln under Huvudsta, Kungsholmen, Norrmalm och Kastellholmen till Saltsjön.[5]

Saltsjötunneln är en fullortsborrad tunnel med en diameter på 3,5 meter på 50 meter under staden. Fullortsborrmaskinen som användes vid anläggning av Saltsjötunneln kallades "Ormen Långe". Utloppet ligger i hamnbassängen utanför Kastellholmen, cirka 250 meter från stranden. Denna lösning betydde mindre risk för störningar vid vattenverken inom Östra Mälarens vattenskyddsområde.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Uppgifter enligt Stockholm Vatten
  2. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 12 september 2013. https://archive.is/20130912111326/http://www.cirkulation.com/2013/09/bromma-reningsverk-laggs-ned/. Läst 12 september 2013. 
  3. ^ Cederström (1986), sida 106
  4. ^ Cederström (1986), sida 135
  5. ^ Tidskrift för vattenvård, 1986-2, sid. 136-104 Arkiverad 19 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]