Bronislav Kaminskij

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bronislav Kaminskij
Bronislav Kaminskij i mars 1944. Han bär Järnkorset av första klassen, Östfolksmedaljen och Såradmärket i svart.
Bronislav Kaminskij i mars 1944. Han bär Järnkorset av första klassen, Östfolksmedaljen och Såradmärket i svart.
SS-Brigadeführer Collar Rank.svg Brigadeführer
Född16 juni 1899
Vitsebsk, Tsarryssland
Död28 augusti 1944 (45 år)
Litzmannstadt, Tyskland
Inträdejuni 1944
Tjänstetidjuni–augusti 1944
BefälRyska nationella befrielsearmén
UtmärkelserDEU EK 1 Klasse BAR.svg Järnkorset av första klassen
DEU Ostmedaille BAR.svg Östfrontsmedaljen
DEU Ostvolk Medal 1Kl Gold swords BAR.svg Östfolksmedaljen av första klassen i guld med svärd
DEU Wound Badge 1939 Black BAR.png Såradmärket i svart
Antipartisanmärket

Bronislav Kaminskij, ryska Бронислав Каминский, född 16 juni 1899 i Vitsebsk, död 28 augusti 1944 i Litzmannstadt, var en sovjetisk kemiingenjör av polsk-tysk härkomst, och senare SS-Brigadeführer. Kaminskij stred med Röda armén efter oktoberrevolutionen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Under andra världskriget bytte Kaminskij sida och blev befälhavare för RONA (Russkaja Osvoboditelnaja Narodnaja Armija), en rysk kollaborationistisk styrka som bekämpade sovjetiska partisaner och antinazistiska motståndsrörelser i Brjansk-området, Vitryssland och Polen och som i juni 1944 inkorporerades i Waffen-SS. Kaminskij fick smeknamnet ”Krigsherren från Brjanskskogen”.[1]

Vid den tyska reträtten 1944 ledde Kaminskij 15 000 soldater och 20 000 civila genom Vitryssland till Övre Schlesien. När Warszawaupproret inleddes var Kaminskij brigadgeneral för 29:e SS-divisionen, 29. Waffen-Grenadier-Division der SS RONA (russische Nr. 1). Kaminskijs ryska brigad och Oskar Dirlewangers brigad, som bestod av ett flertal dömda kriminella, sattes in den 4 augusti 1944 mot upprorsmännen i Warszawa. Dessa två brigader svarade för de grövsta krigsbrotten: massmord, våldtäkter, plundring. Under augusti mördades 10 000 civila, inklusive barn och gravida, i Ochota. Radiuminstitutet stormades, varvid patienter och sjukhuspersonal mördades och byggnaden brändes ner.[2]

När Erich von dem Bach-Zelewski tog över befälet för kväsandet av upproret protesterade han till Hitlers högkvarter mot det meningslösa mördandet och fick godkännande att upplösa Kaminskijs brigad. von dem Bach-Zelewski lät gripa och dömde Kaminskij till döden för plundring, ett brott belagt med dödsstraff.[1] Domen verkställdes med nackskott av Gestapo i Łódź. Officiellt hade Kaminskij dödats i ett bakhåll av polska partisaner.[1]

Kaminskijs brigad utsattes för en polsk hämndaktion den 2 september 1944, då hundratals av hans soldater dödades eller sårades i närheten av byn Truskaw. Stora mängder plundrade juveler, klockor och guld påträffades hos de döda i Kaminskijs brigad. De återstående soldaterna blev överförda till Andrej Vlasovs division inom SS.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Ailsby 2008, s. 85
  2. ^ ”Crimes at the Radium Institute Hospital” (på engelska). Warszaw Uprising 1944. Project InPosterum. Arkiverad från originalet den 9 mars 2012. https://www.webcitation.org/662gsJKYC?url=http://www.warsawuprising.com/witness/atrocities2.htm. Läst 9 mars 2012. 
  3. ^ Lukas, Richard C. (1997) (på engelska). The Forgotten Holocaust: the Poles under German Occupation, 1939–1944 (2). New York: Hippocrene. sid. 198–206. ISBN 0-7818-0528-7 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]