Brott och kön
Brott och kön är inom kriminologisk forskning ett återkommande tema. Vid sidan av ålder är kön den enskilda kriminogena faktorn som har det starkaste sambandet med kriminalitet, varför intresset för kön är stort inom forskning.[1][2]
Sådana studier kan höra till områden som kriminologi (läran om brott och brottsligt beteende), sociobiologi (som försöker visa samband mellan biologiskt kön och mänskligt beteende) eller feministiska studier. Även om de kan vara svåra att tolka kan brottsstatistik ge ett sätt att studera sådana samband ur ett genusperspektiv.
Skillnader i brottsnivåer mellan män och kvinnor kan bero på sociala och kulturella faktorer, på att brott inte anmäls, eller på biologiska faktorer (till exempel testosteron eller sociobiologiska teorier). Även brottets typ eller motiv kan spela roll. Hur polis och rättsväsende bedömer människor utifrån kön kan också påverka statistiken.[3][4]
Statistik visar tydligt att män begår fler brott än kvinnor.[5] Män rapporterar också oftare själva att de har begått brott, även om dessa siffror är lägre än den officiella statistiken. Låg självkontroll hänger ihop med brottsligt beteende.[6] Yrkesverksamma har föreslagit olika förklaringar till denna könsskillnad, till exempel en evolutionär benägenhet hos män för riskfyllt och våldsamt beteende, könsskillnader i aktivitetsnivå, socialt stöd samt ojämställdhet mellan könen.
Sverige
[redigera | redigera wikitext]Av alla personer som misstänktes för brott i Sverige år 2007 var 80 procent män och 20 procent kvinnor. Män löper med andra ord fyra gånger (3,5 gånger år 2001) högre risk att misstänkas och lagföras för brott i förhållande till kvinnors risk.[7] Mäns överrepresentation är ännu större vad gäller grov kriminalitet,[8] och utgör över 90 procent av gärningsmännen.
Bland ungdomar är differensen samma: Pojkar begår oftast grövre brott än flickor, exempelvis våldsbrott, grövre stöldbrott och skadegörelse. För brott som snatteri och beteenden som innebär att en individ testar narkotika eller dricker sig berusad är det jämnt fördelat mellan könen. Något fler flickor än pojkar anger att de skolkat eller druckit sig berusade.[9][10]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Notförteckningar
[redigera | redigera wikitext]- ^ Lilly, Cullen & Ball 2011.
- ^ Sarnecki 2009.
- ^ Novich, Madeleine; Kringen, Anne Li; Hunt, Geoffrey (2018-07-01). ”"They Can't Search Her": How Gender Imbalances in the Police Force Contribute to Perceptions of Procedural Unfairness”. Feminist Criminology 13 (3): sid. 260–286. doi:. ISSN 1557-0851. PMID 30416400. PMC: 6219469. https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC6219469/. Läst 22 januari 2026.
- ^ Schwarzenbach, Anina (augusti 2025). ”Targets of police attention. Discrimination in pedestrian stop-and-search of young people in Germany and France”. European Sociological Review Volume 41, Issue 4. sid. 642–661. https://academic.oup.com/esr/article/41/4/642/8078358. Läst 22 januari 2026.
- ^ Olof Bäckman, Randi Hjalmarsson, Matthew J Lindquist och Tove Pettersson (2018). ”Könsskillnader i brottslighet – hur kan de förklaras?”. Ekonomisk Debatt. Nationalekonomiska föreningen. sid. 67–78. https://www.nationalekonomi.se/old/public_html/sites/default/files/2018/05/46-4-obrhmjltp.pdf. Läst 22 januari 2022.
- ^ ”Teorier om orsaker till brottslighet”. Brottsförebyggande. https://rikoksentorjunta.fi/sv/teorier-om-orsaker-till-brottslighet. Läst 22 januari 2026.
- ^ Ekström 2008.
- ^ Martens & Holmberg 2005.
- ^ Brottsrummet 2013.
- ^ Brottsförebyggande rådet 2013.
Källförteckningar
[redigera | redigera wikitext]- Brottsförebyggande rådet (2013). Ungdomsbrottslighet. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Arkiverad från originalet den 23 juni 2013. https://web.archive.org/web/20130623035220/http://www.bra.se/bra/brott--statistik/ungdomsbrottslighet.html. Läst 15 juli 2013 Arkiverad 23 juni 2013 hämtat från the Wayback Machine.
- Brottsrummet (2013). Ungdomar och brott. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Arkiverad från originalet den 11 juli 2013. https://archive.is/20130711190641/http://www.brottsrummet.se/sv/ungdomar-och-brott. Läst 15 juli 2013
- Ekström, Louise (2008). Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007. Brå Rapport 2008:23. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Libris 11289779. ISBN 978-91-86027-15-5. http://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f180006972/2008_23_brottsuvecklingen.pdf
- Lilly, J. Robert; Cullen, Francis T.; Ball, Richard A. (2011) (på engelska). Criminological theory: context and consequences (5). Thousand Oaks, California: SAGE Publications. Libris 12072218. ISBN 978-1-4129-8145-3. http://books.google.se/books?id=YqcNdTlo_rsC&printsec=frontcover&dq=Criminological+Theory+:+Context+and+Consequences&hl=sv&sa=X&ei=XboST-zQO4fY4QSe2NHsAw&ved=0CDQQ6AEwAA#v=onepage&q=Criminological%20Theory%20%3A%20Context%20and%20Consequences&f=false
- Martens, Peter; Holmberg, Stina (2005). Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet. Brå rapport 2005:17. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Libris 10051403. ISBN 91-38-32228-5. http://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f1800012697/2005_17_brottslighet_bland_personer_fodda_sverige_och_utlandet.pdf
- Sarnecki, Jerzy (2009). Introduktion till kriminologi (2). Lund: Studentlitteratur. Libris 11459715. ISBN 978-91-44-04858-1
| ||||||||||||||||||||||||||||||||