Brun kärrhök

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Brun kärrhök
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Circus aeruginosus Valencia 3.jpeg
Brun kärrhök, adult hane
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökartade rovfåglar
Accipitridae
UnderfamiljKärrhökar
Circinae
SläkteKärrhökar
Circus
ArtBrun kärrhök
C. aeruginosus
Vetenskapligt namn
§ Circus aeruginosus
Auktor(Linné, 1766)
Utbredning
Circus aeruginosus distribution map.png
Synonymer
  • Falco aeruginosus, Linne 1766 (protonym)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Brun kärrhök (Circus aeruginosus) är en rovfågel inom familjen hökartade rovfåglar (Accipitridae).[2] Den häckar i jordbruksmarker och vassrika slättsjöar i stora delar av Europa och Asien, österut till nordvästra Kina, samt i Nordafrika. Vintertid flyttar den till Medelhavsområdet, Afrika söder om Sahara, Mellanöstern och Sydasien. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Brun kärrhök är något större än ormvråk med en kroppslängd på 42–56 centimeter och ett vingspann på 115–140 centimeter. Den uppfattas dock som slankare med smalare kropp och vingar och längre stjärt.Som hos flertalet rovfåglar är honan större än hanen. Den adulta hanens rygg och ovansidan av armpennorna och inre vingtäckarna är bruna. Handpennorna och de yttre vingtäckarna är ljust gråblå och det yttre vingpennorna är svarta. Den har en ljust gråblå stjärt och undersida. Den adulta honan är mörkt brun, med ljus teckning på huvudet och vingens framkant. Ungfåglarna liknar honan, men saknar mycket av den ljusare teckningen. I flykten kretsar den med karakteristiskt lyftade vingar.[3]

Adult hane.
Adult hona.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Spellätet under häckningstid som yttras i flykten är gnälligt och nasalt, "vä-i", och upprepas med två sekunders paus, i tonen lik tofsvipans varningsläte. Honan visslar pipigt och ljust, "psii-i" när hanen kommer med ett byte. Varningslätet är snabba "kveck-ek-ek-ek-ek".[3]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Brun kärrhök häckar i hela Europa, nordvästra Afrika, norra delarna av Mellanöstern och Centralasien. Den häckar i nästan alla länder i Europa, men är frånvarande i norra Skandinavien och i fjälltrakterna. Den är sällsynt på de brittiska öarna och häckar för närvarande inte på Irland och i Wales. I Mellanöstern återfinns populationer i Turkiet, Irak och Iran och i Centralasien sträcker sig artens utbredning österut så långt som till nordvästra Kina, Mongoliet och Bajkalsjönsregionen i Sibirien.

Utbredningsområde
Ljusgrönt: häckningsområde
Mörkgrönt: året runt
Blått: vinterkvarter

Arten delas oftast upp i två underarter:[2]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige häckar den bruna kärrhöken i södra Sverige upp till Dalarna och Hälsningsland samt lokalt utmed kusten från Medelpad till Norrbotten. Den övervintrar i Medelhavsområdet eller tropiska Afrika.[4]

Hona brun kärrhök.

Släktskap[redigera | redigera wikitext]

Tidigare inkluderades flera kärrhökstaxa i C. aeruginosus. Dessa behandlas idag som goda arter:[2][5][6] brokig kärrhök (C. spilonotus) i östra Asien, australisk kärrhök (C. approximans) i Australasien samt madagaskarkärrhök (C. maillardi) och réunionkärrhök (C. maillardi) på öar i västra Indiska oceanen. Genetiska studier visar att brun kärrhök är systerart till afrikanska grodkärrhöken (Circus ranivorus).[7]

Genetiska studier visar vidare att kärrhökarna är inbäddade i höksläktet Accipiter så som det är traditionellt är konstituerat. De står faktiskt närmare duvhöken genetiskt än vad den senare står nära sparvhöken. Det medför att antingen bör de distinkta kärrhökarna inkluderas i Accipiter eller så bör Accipiter delas upp i flera mindre släkten. Inga internationella taxonomiska auktoriteter har dock ännu implementerat resultaten från studierna i deras taxonomier.[8][9][10][11]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Brun kärrhök jagar främst längs strandkanten av vassrika sjöar och över våtmarker, fält och hedar på jakt efter små däggdjur och fåglar. Häckningssäsongens början varierar från mitten av mars till början av maj. Hanen bildar ofta par med två eller till och med tre honor. Paren håller oftast bara ihop under en häckningssäsong, men det förekommer par som håller ihop i flera år. Det plattformsliknande boet byggs direkt på marken av grenar, vass och gräs. Det placeras ofta på vassbädd, men de häckar även på åkrar. I genomsnitt lägger den tre till fem ägg, men kullar med upp till åtta ägg har observerats, som ruvas av honan i 31–38 dagar.[12] Honan tar sedan hand om ungarna i 35–40 dagar tills de är flygga.[12]

Ägg från brun kärrhök.

Brun kärrhök och människan[redigera | redigera wikitext]

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Den bruna kärrhöken har minskat i många områden från 1800-talet till sent 1900-tal på grund av jakt, förstörelse av livsmiljöer och bekämpningsmedel. I ett flertal länder är den en skyddad art och har därför återigen ökat i antal. I Storbritannien har antalet häckande honor ökat från en år 1971 till över 200 idag. Fortfarande står arten inför ett antal hot, inklusive jakt under flytten över Medelhavsregionen. De är känsliga för störning under parningssäsongen och många får livshotande skador av förgiftning från blyhagel. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som livskraftig. I Europa bedöms det häcka 99 300–184 000 par.[1]

I Sverige ökar bruna kärrhöken i antal och beståndet uppskattas idag till mellan 2 600 och 3 400 häckande individer. Artdatabanken kategoriserar den som livskraftig.[4]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Tidigare har den kallats "sumphök"[13] och ibland bara för "kärrhök"[14].

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2013 Circus aeruginosus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  3. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 102. ISBN 978-91-7424-039-9 
  4. ^ [a b] Artfakta om brun kärrhök, ArtDatabanken.
  5. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  6. ^ Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.1). doi :  10.14344/IOC.ML.10.1.
  7. ^ Oatley, G., R.E. Simmons, and J. Fuchs (2015), A molecular phylogeny of the harriers (Circus, Accipitridae) indicate the role of long distance dispersal and migration in diversification, Mol. Phylogenet. Evol. 85, 150-160.
  8. ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
  9. ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
  10. ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
  11. ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt, and M. Louette (2013), DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.
  12. ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  13. ^ Lönnberg (1907) De svenska ryggradsdjurens vetenskapliga namn, Fauna och flora, 2:a årgången
  14. ^ Malm, A. W. (1877) Göteborgs och Bohusläns Fauna; Ryggradsdjuren, Göteborg, sid:248

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]