Brunhuvad kostare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Brunhuvad kostare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Brown-headed Cowbird male RWD.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTrupialer
Icteridae
SläkteKostarar
Molothrus
ArtBrunhuvad kostare
M. ater
Vetenskapligt namn
§ Molothrus ater
Auktor(Boddaert, 1783)
Utbredning
Molothus ater Map.svg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Brunhuvad kostare[2] (Molothrus ater) är en nordamerikansk fågel i familjen trupialer som är en av få tättingar som är boparasiter.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Brunhuvad kostare har en mer finkliknande näbb och är med en kroppslängd på 16-22 centimeter något mindre i storlek än de flesta andra trupialer. Hanen är glänsande svart med ett brunt huvud medan den något mindre honan är grå med blek strupe och fint streckad undersida.[4]

Två hanar och en hona brunhuvad kostare.

Läten[redigera | redigera wikitext]

Hane brunhuvad kostare sjunger en bubblande serie med låga gurglande toner följt av tunna glidande visslingar, drygt en sekund lång. Både hona och hane yttrar vidare olika typer av visslande, klickande och tjattrande läten.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Brunhuvad kostare delas in i fyra underarter med följande utbredning:[3]

  • Molothrus ater artemisiae – södra kusten i Alaska till sydvästra USA, flyttar till Baja California och södra Mexiko
  • Molothrus ater obscurus – sydvästra USA till Guerrero och norra Tamaulipas i Mexiko, flyttar till södra Baja och Oaxaca
  • Molothrus ater ater – centrala och östra centrala USA, flyttar till golfkusten, Florida och södra Mexico
  • Molothrus ater californicus – södra Kalifornien till norra Baja och Coronadosöarna (utanför nordvästra Baja)

Underarten californicus inkluderas ofta i obscurus.[5]

Fågeln är en mycket sällsynt gäst i Europa med fynd från framför allt Storbritannien, men också Norge, Frankrike och Tyskland.[6]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Arten trivs i öppet eller halvöppet landskap, i gräsmarker med låga och spridda träd likväl som skogsbryn, buskage, prärier, betesmarker, fruktträdgårdar och i bostadsområden.[4] Den ses ofta i flockar, ibland med rödvingetrupialer (framför allt under våren) eller bobolink (hösten), men även mindre båtstjärtar och starar.[7] Fåglarna födosöker på marken, mestadels efter frön från gräs och ogräs, ibland även säd.[4] Insekter som gräshoppor och skalbaggar utgör ungefär en fjärdedel av dess föda.[4] Den följer ofta betande djur (därav namnet) på jakt efter insekter som dessa skrämmer upp.[4]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Den brunhuvade kostaren är känd för sin boparasitism. Den har konstaterats lägga ägg i så många som 220 olika fågelarters bon, främst tättingar men även kolibrier och rovfåglar,[8][9] medan 140 arter ha dokumenterats föda upp unga kostarar på dera egna ungars bekostnad.[10] Honor av brunhuvad kostare kan lägga upp till så många som 36 ägg under en häckningssäsong. Olikt göken anpassas inte äggens utseende efter det hos värdartens ägg.

Ett östfibibo med ett ägg från en brunhuvad kostare.

Brunhuvad kostare är dock inte alltid så framgångsrik som det kan låta. Exempelvis husfinken matar sina ungar med vegetabilisk föda som inte passar kostareungar, varvid nästan inga överlever.[11] Vissa värdarter känner igen ett kostare ägg, varpå exempelvis svartbrynad myggsnappare överger boet, gul skogssångare gömmer ägget under bomaterial så att det dör.[12] och rödbrun härmtrast stöter ut ägget från boet.[9] Experiment visar att grå kattfågel avvisar fler än 95% av alla kostareägg.[13]

Ungfågel i Kalifornien.

Även värdartens ungar kan anpassa sitt beteende så att de förlorar lika mycket på att det finns en konkurrerande kostareunge i boet. Hos sångsparven ändrar de sina läten både i frekvens och tonhöjd så att de liknar kostareungens, vilket gör att de får lika mycket uppmärksamhet av föräldrarna och därför får mat lika ofta.[14]

Brunhuvad kostareunge som matas av en gulhake.

Kostaren kan svara på värdparets försvarsmekanismer. Efter äggläggning återvänder de till boet för att kontrollera ägget. Om ägget har avlägsnats hämnas kostaren på ett sätt titulerat "maffiabeteende". Enligt en studie publicerad 1983 vid Florida Museum of Natural History återvänder kostaren för att helt rensa boet på ägg vid 56% av tillfällena eller förstör boet för att tvinga värdparet att bygga ett nytt, varpå kostaren till 85% lägger nya ägg i det nya boet.[15]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Brunhuvade kostaren är en mycket talrik fågel med en världspopulation på 120 miljoner häckande individer.[16] Ursprungligen bebodde den prärier i centrala Nordamerika där den följde flockar med bisonoxar, men både spred sig och ökade kraftigt i antal när européerna anlände med boskap och högg ner skogen.[4] På senare tid har den dock minskat något, mellan 1966 och 2015 med 31%,[17] dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som livskraftig (LC).[1] Brunhuvade kostarens boparasitiska beteenden kan utgöra en risk för fåglar med små populationer, som kirtlandskogssångare och svarthuvad vireo.[4]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Molothrus ater Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c d e f g h] Brown-headed Cowbird Faktablad om brunhuvad kostare på allaboutbirds.org
  5. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  6. ^ Tarsiger.com Fynd av brunhuvad kostare i Västpalearktis
  7. ^ Henninger, W.F. (1906). ”A preliminary list of the birds of Seneca County, Ohio”. Wilson Bull. 18 (2): sid. 47–60. http://sora.unm.edu/sites/default/files/journals/wilson/v018n02/p0047-p0060.pdf. 
  8. ^ Friedman and Kiff, Herbert and Lloyd F. (1985-05-16). ”The parasitic cowbirds and their hosts”. Proceedings of the Western Foundation of Vertebrate Zoology 2 (4): sid. 225–304. 
  9. ^ [a b] Ortega, C.P. (1998) Cowbirds and Other Brood Parasites. University of Arizona Press, Tucson, ISBN 0816515271.
  10. ^ Jaramillo, Alvaro; Peter Burke (1999). New World Blackbirds: The Iceterids. London: Christopher Helm. sid. 382 
  11. ^ Kozlovic, Daniel R.; Knapton, Richard W.; Barlow, Jon C. (1996). ”Unsuitability of the House Finch as a Host of the Brown-Headed Cowbird” (PDF). The Condor 96 (2): sid. 253–258. doi:10.2307/1369143. http://sora.unm.edu/sites/default/files/journals/condor/v098n02/p0253-p0258.pdf. Läst 25 juli 2008. 
  12. ^ Sealy, Spencer g. (April 1995). ”Burial of cowbird eggs by parasitized yellow warblers: an empirical and experimental study”. Animal Behaviour (The Association for the Study of Animal Behaviour) 49 (4): sid. 877–889. doi:10.1006/anbe.1995.0120. http://www.sciencedirect.com/science?_ob=ArticleURL&_udi=B6W9W-45NHYFB-25&_user=10&_rdoc=1&_fmt=&_orig=search&_sort=d&view=c&_acct=C000050221&_version=1&_urlVersion=0&_userid=10&md5=8fefe91e30327475714d12247e0c05bc. Läst 25 juli 2008. 
  13. ^ Lorenzana, J. C. (2001). ”Fitness costs and benefits of cowbird egg ejection by Gray Catbirds”. Behavioral Ecology 12 (3): sid. 325–329. doi:10.1093/beheco/12.3.325. 
  14. ^ Pagnucco, K.; Zanette, L.; Clinchy, M.; Leonard, M. L (2008). ”Sheep in wolf's clothing: host nestling vocalizations resemble their cowbird competitor's”. Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences 275 (1638): sid. 1061–1065. doi:10.1098/rspb.2007.1706. PMID 18252675. 
  15. ^ Hoover, Jeffrey P.; . Robinson; Scott K. (2007). ”Retaliatory mafia behavior by a parasitic cowbird favors host acceptance of parasitic eggs”. PNAS 104 (11): sid. 4479–4483. doi:10.1073/pnas.0609710104. PMID 17360549. 
  16. ^ Partners in Flight (2017). Avian Conservation Assessment Database. 2017.
  17. ^ Sauer, J. R., J. E. Hines, J. E. Fallon, K. L. Pardieck, Jr. Ziolkowski, D. J. and W. A. Link. The North American Breeding Bird Survey, results and analysis 1966-2013 (Version 1.30.15). USGS Patuxtent Wildlife Research Center 2014b. Available from http://www.mbr-pwrc.usgs.gov/bbs/ Arkiverad 9 juni 2012 hämtat från the Wayback Machine..

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]