Buddhism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dharmachakra, "Dharmahjulet", har sedan länge varit en symbol för buddhismen.

Religion
Världreligionerna symboler

Buddhismen är en religion som baseras på lärdomar från Siddharta Gautama, Buddha.

Buddhismen föddes i det som idag motsvarar norra Indien mellan det femte och tredje århundradet f.Kr. Den spreds sedan i östra Asien och blandades med olika kulturer och traditioner. Idag finns det främst tre inriktningar inom buddhismen, med stora och små skillnader sinsemellan. Dessa är: theravada, mahayana och vajrayana. Mahayana har i sin tur en rad olika undergrenar, såsom zen, sukhavatibuddhismen och nichiren-buddhism.

Buddhismens grundläggande lära kan sammanfattas i de fyra ädla sanningarna. Enligt dessa innehåller livet en oundviklig dukkha - lidande eller otillfredsställelse - som orsakas av människors starka begär gentemot många olika saker, såsom långt liv, njutning, och så vidare. Enligt buddhismen är den enda lösningen på dukkha den åttafaldiga vägen. Just hur buddhismen utövas, är dock olika i olika traditioner. Trots att samtliga traditioner följer den åttafaldiga vägen, kan utövandet se väldigt annorlunda ut.

Buddhismen är idag en världsreligion med uppemot 550 miljoner utövare, vilket representerar 7-8% av världsbefolkningen.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Tidig buddhism[redigera | redigera wikitext]

Årtalen för när Buddha ska ha levt är omtvistade; den indiska traditionen säger ofta att hans död var år 374, medan vissa moderna teorier placerar hans livstid mellan 563 och 483 f.Kr.[1] Andra teorier säger att hans död inträffade runt år 543 f.Kr, 486 f.Kr. eller 368 f.Kr.[2]

Första buddhistiska rådet[redigera | redigera wikitext]

Efter Buddhas död spred missionärer buddhismen från centrala Indien till sydvästra Indien. Den spreds också till västra Indien, där den blomstrade i Mathurā, en stad belägen sydöst från moderna Delhi.[3] 486 f.Kr. alternativt 386 f.Kr.[4] anordnades vid Rājagṛha det första buddhistiska rådet; här samlades fem hundra munkar, däribland Buddhas kompanjon Ananda. Många forskare har dock uttryckt tvivel gällande om detta råd ens ägt rum, men eftersom det nämns i så många källor anser Hirakawa Akira att ett möte av något slag måste ha ägt rum. Vid detta möte reciterades Buddhas lära (dharma) samt munkarnas levnadsregler (vinaya).[5]

Andra buddhistiska rådet[redigera | redigera wikitext]

Hundra år efter Buddhas död, anordnades det andra buddhistiska rådet. Enligt en teori, hölls detta på grund av ett antal munkar som hade brutit munkarnas levnadsregler. Enligt källor i pali är följande några av de tio handlingar munkarna anklagades för att ha gjort: ätit efter mitt på dagen, överätit, druckit alkohol och mottagit guld och silver. Sju hundra munkar samlades, och fyra munkar från väst och fyra munkar från öst valdes ut för att bedöma om de handlingar som vederbörande munkar utfört var i linje med munkarnas levnadsregler. Samtliga av dessa var överens om att vederbörande munkar hade gjort fel, men många andra munkar vägrade att acceptera detta beslut. Deras missnöje, bidrog då till en splittring inom den tidiga buddhismen. Denna kallas ofta för den grundläggande splittringen, som resulterade i två inriktningar: Mahāsaṅghika, som bestod av de som inte accepterade rådets beslut, samt Sthaviravāda, vars munkar höll med om rådets beslut. Namnet Mahāsaṅghika betyder "stort sällskap", vilket antyder att många munkar var emot rådets beslut.[6] Det finns dock många andra teorier om vad som orsakade splittringen. En annan teori menar att det handlade om att de som senare bildade Sthaviravāda föreslog en åtstramning av munkarnas levnadsregler, medan de som senare bildade Mahāsaṅghika ville behålla reglerna som de var.[7] En tredje teori hävdar att splittringen skedde som följd av att en lärare vid namn Mahádeva kritiserade arahanternas status. Han hävdade bland annat, att arahanterna kunde ha tvivel och ignorans. Enligt denna teori var Mahāsaṅghika den grupp som höll med Mahádeva, medan Sthaviravāda var de som inte gjorde det.[8]

Splittring efter det andra rådet[redigera | redigera wikitext]

Den indiska traditionen talar ofta om att den tidiga klosterbuddhismen slutligen splittrades till arton grupper, men mer än trettio är kända vid namn idag. Allt eftersom dessa klosterbuddhistiska rörelser etablerade sig i olika delar av Indien bildades också lokala traditioner.[9] Trots denna stora splittring, höll de olika grupperna kontakt med varandra, och munkar av olika traditioner levde ofta i samma kloster.[9][10] De delade alla en och samma lära (dharma), men eftersom läran spreds muntligt och samtidigt var mycket omfattande, var det omöjligt för en person att komma ihåg allt. Av denna anledning specialiserade sig enskilda munkar på olika saker, vilket ledde till ytterligare uppdelning inom den tidiga klosterbuddhismen.[9]

Ashoka[redigera | redigera wikitext]

Buddhistisk proselytism vid tiden för Indiens första kejsare, Ashoka den store (273-232 f.Kr.).

Ashoka regerade omkring år 265 och 238 f.Kr. Mauryariket.[11] Enligt legendariska biografier var han ansvarig för många människors död, men efter att ha konverterat till buddhismen regerade han med vänlighet. En enligt Akira Hirakawa mer trovärdig källa säger dock att han konverterade till buddhismen och blev en buddhistisk lekman under det sjätte året av hans regeringstid; han var dock inte särskilt religiös i 2,5 år efter detta. Ett år efter hans konvertering till buddhismen erövrade han landet Kaliṅga, dagens Odisha. Under erövringen såg han många fångar som blev skickade till andra länder, barn som blev separerade från sina föräldrar och män som blev separerade från sina fruar. Ashoka blev mycket ledsen över detta, och tyckte att kriget var fel; att den enda rätta vinsten var en baserat på de buddhistiska lärdomarna, och inte på våld.[12]

Ashoka diskriminerade inte mot andra religioner, men han var särskilt hängiven mot buddhismen. Det sägs att han lät 84 000 stupor byggas, men enligt Hirakawa är det oklart hur väl han lyckades sprida buddhismen.[13] Edward Conze menar å andra sidan att Ashoka transformerade buddhismen från en liten rörelse av asketer till en religion för massorna i hela Indien.[1] Ashokas son, Mahinda spred omkring år 240 f.Kr. buddhismen till Sri Lanka, där den sedan dess har varit landets officiella religion. Den buddhism som florerade där kom att bli kallad theravada, som existerar än idag.[14]

Lekmän[redigera | redigera wikitext]

Eftersom klosterlivet var idealet inom tidig buddhism hade lekmännen relativt låg status sett i relation till munkarna; trots att munkarna var ekonomiskt beroende av lekmännen.[15] Lamotte lyfter fram lekmännens låga status som en anledning till att buddhismen i stort sett dog ut i Indien över tid.[16] Lekmännen var dock aktiva i buddhismen både före och efter Buddhas död, men de utgjorde inte någon del av klosterbuddhismen, och påverkades därför inte särskilt mycket av de splittringar som skedde inom klosterväsendet.[17][18]

Vajrayana[redigera | redigera wikitext]

Tantriska skrifter började cirkulera i Indien under 200-talet. Många fler tantriska skrifter tillkom ända in på 1100-talet, då buddhismen i Indien i stort sett försvann. Från början av 700-talet dominerade tantriska tekniker och utövningsformer den indiska buddhismen.[19]

Tidig Mahayana[redigera | redigera wikitext]

Arkeologiska fynd för den tidiga utvecklingen av mahayana är få. Trots att det finns väldokumenterat att många buddhistiska rörelser fick donationer, finns det inget som nämner mahayana i dess tidiga skede. Gällande detta finns det två huvudsakliga teorier. Den ena teorin säger att mahayana inte fanns vid den undersökta tiden, och den andra teorin säger att i det tidiga skedet ansågs mahayana vara kätteri, och började således som en hemlig rörelse förtryckt av de mer etablerade buddhistiska rörelserna. Ordet "mahayana" syns inte i några inskriptioner förrän 100-200 talet, men Akira Hirakawa menar att de datum då mahayanatexter blev översatta till kinesiska bevisar att mahayanatexter existerade i norra Indien under kushandynastin. Enligt Hirakawa innebär detta att avsaknaden på tidiga inskriptioner inte bevisar att mahayana inte fanns före inskriptionerna.[20] Enligt Hirakawa tyder de tidiga översättningarna som finns på att de första mahayanska skrifterna komponerades omkring det första århundradet f.Kr.[21]

Tre saker kan utgöra orsaker till att mahayana utvecklades och spreds. Den första är att mahayana utvecklades inifrån den tidiga buddhismen. Den andra är de biografiska historierna omkring Buddhas liv som cirkulerade, som ibland sägs tillhöra "vagnen som prisar Buddha". Dessa historier har också sina rötter i den tidiga buddhismen, men de utvecklades senare bortom den tidiga buddhismen och bidrog till uppkomsten av mahayana. Den tredje är dyrkan av stupor. Efter buddhas död spreds hans kvarlevor i åtta stupor byggda i centrala Indien, och Ashoka byggde sedan stupor i andra delar av Indien, vilket bidrog till dyrkan av stupor. De rörelser som var centrerade kring dyrkan av stupor var starkt bidragande till uppkomsten av mahayana.[22]

Paul Williams menar att mahayana aldrig var en rörelse som stod sig i rivalitet mot andra buddhistiska rörelser, och att det därför är osannolikt att mahayana tillkom som följd av en splittring i buddhismen. Mahayanamunkar levde ofta i samma kloster som de som inte följde mahayana, och det var även möjligt för vilken munk som helst - oavsett tradition - att samtidigt utöva mahayana.[23]

Spridning[redigera | redigera wikitext]

Theravada[redigera | redigera wikitext]

Wat Phra Buddhabat, Saraburi Thailand

Huvudartikel: Theravada

Buddhismen kom till Sri Lanka mellan det tredje och andra århundradet f.Kr. Den tidiga spridningen till Sydostasien är dock inte lika tydlig. Theravadabuddhismen är den form av buddhism som främst finns här, men traditionen ser annorlunda ut beroende på land.[24]

Traditionen kom till Thailand och Burma under det fjärde århundradet, men spreds troligen från södra Indien snarare än från Sri Lanka. I delar av det som idag är Kambodja florerade mellan 700-talet och 1400-talet buddhismen och hinduismen, och från 1100-talet började thailändsk theravadabuddhism att bli allt mer inflytelserik.[24]

Theravadabuddhismen är centrerad kring en samling skrifter skrivna i pali. Enligt Rupert Gethin visar theravadabuddhismen på en viss konservatism, och relativt till andra skolor anses inriktningen ligga närmare den tidiga buddhismen jämfört med andra buddhistiska traditioner som lever kvar idag.[25]

Theravadabuddhismen lägger stor tonvikt vid att uppnå nirvana genom ens egna ansträngningar.[26] En av de karaktärsdrag som theravada har är att arahanten utgör det slutgiltiga målet (nirvana).[27][28] Idealet kring arahanter har lett till att theravada gör stor skillnad på lekmän och munkar. Både lekmän och munkar är del av den större buddhistiska gemenskapen (sangha), men de har tydligt åtskilda roller. I theravadasamhällen lever munkar och lekmän i symbios, där den ena är starkt beroende av den andra. Lekmän hjälper munkarna med materiella behov såsom mat, kläder, och så vidare, medan munkarna ger lekmännen spirituell och moralisk vägledning. För lekmännen, kan munkarna sägas vara ett "fält av meriter", då lekmän anses samla på sig god karma (merit) genom att ge gåvor till munkarna. Rituella gåvor ges varje dag från lekmännens sida, då theravadamunkar är beroende av lekmännen för mat, men mer särskilda gåvor sker också på särskilda tillfällen. Det är dessutom praktiskt taget omöjligt för lekmän att nå nirvana i detta liv enligt theravada, vilket bidrar till fokusen på munkar.[28]

Sri Lanka, Burma, Thailand, Kambodja och Laos är de huvudsakliga theravadabuddhistiska länderna idag.[29]

Ksitigarbha Bodhisattva

Mahayana[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Mahayana

Mahayana - vilket betyder "stor vagn" - har en mycket stor bredd, i och med stora skillnader som finns från en mahayansk tradition till en annan.[30] Under Handynastin (206 f.Kr. till 220 e.Kr.) - troligtvis under det första århundradet f.Kr. eller e.Kr. - kom buddhismen till Kina.[31] Därifrån spreds den sedan till Korea år 372, vid år 525 hade buddhismen börjat genomsyra hela det koreanska samhället. Mellan år 550 och 664 blev buddhismen Koreas statsreligion och blev allt mer betydelsefull, där i vissa perioder munkarna hade mer makt än de som styrde landet. Omkring år 550 spred sig buddhismen från Korea till Japan, men det var först under Heianperioden som mer betydelsefulla japanska sekter började utvecklas.[32] Mahayana spreds också till Sydostasien - bland annat till Sri Lanka och Burma - men överlevde inte där.[33]

Mahayana karaktäriseras av bodhisattvaidealet. Målet inom mahayana är att vara en bodhisattva - en sådan som strävar efter upplysning i syfte att hjälpa alla varelser från lidandet, och avser att avstå från nirvana ända tills alla varelser blivit fritt lidandet. I och med detta är slutmålet att bli en buddha.[34][35][36]

Några mahayanska traditioner är: Sukhavatibuddhismen, Zen, Tendai, Nichiren-buddhism, Huayan, Madhyamika och Yogacara.

Vajrayana[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Vajrayana

Under 700-talet introducerades vajrayana till Kina, och spreds sedan till Korea där den florerade under 1300-talet. I Japan blev den också mycket populär under traditionen Shingon.[37] Till Tibet spreds den mellan 700 och 1100-talet och utvecklades till en tradition som var genomgående tantrisk. Resultatet blev att alla tibetanska variationer av buddhismen håller tantrisk buddhism (vajrayana) som den högsta och mest effektiva formen av buddhism.[38]

Vajrayana kallas även för "diamantvägen", och är en vidareutvekling av mahayana. Vajrayana tar mahayana som grund och lägger till esoteriska utövningsformer. Ett karaktärsdrag av vajrayana är tonvikten vid mästaren (guru), som använder en rad olika tekniker - såsom mantra, mandala och mudra - för att hjälpa utövaren att nå upplysning. Ritualerna är dessutom mycket komplexa jämfört med de ritualer som utförs i mahayana och theravada.[39]

Tibetansk buddhism och shingon är två former av vajrayana.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Procentuell uppdelning av buddhister i världen enligt PewResearchCenter

Buddhismen är idag en världsreligion med uppemot 550 miljoner följare, och representerar således omkring 7% av världsbefolkningen.[40][41][42]

2010 levde 244 miljoner buddhister i Kina, vilket utgjorde hälften av alla buddhister i världen.[42]

Enligt en demografisk analys av Peter Harvey gjord 2013, har mahayana 360 miljoner följare (67% av alla buddhister), theravada 150 miljoner följare (28% av alla buddhister) och vajrayana 18,2 miljoner följare (3,4% av alla buddhister). Det finns dessutom 7 miljoner buddhister i västvärlden (1,3% av alla buddhister). Detta ger en total av 535,2 miljoner buddhister.[43]

Antal buddhister uppdelat på land eller världsdel[redigera | redigera wikitext]

Theravada i Asien [44]
Land Antal följare Andel av befolkning/Minoritet
Thailand Thailand 61 miljoner 94%
Burma Burma 44,5 miljoner 89%
Sri Lanka Sri Lanka 15,05 miljoner 70%
Kambodja Kambodja 13,3 miljoner 95%
Laos Laos 4,4 miljoner 67%
Kina Kina vid gränsen mot Laos och Burma 1,2 miljoner Minoritet
Vietnam Vietnam vid gränsen mot Kambodja 1 miljon Minoritet
Bangladesh Bangladesh vid gränsen mot Burma 1 miljon Minoritet
Indien Indien vid gränsen mot Burma 0,3 miljoner Minoritet
Malaysia Malaysia (norra) 0,07 miljoner Minoritet
Indien Indien (nya konvertiter) 7,1 miljoner Minoritet
Indonesien Indonesien (nya konvertiter) 0,3 miljoner Minoritet
Nepal Nepal (nya konvertiter) 0,3 miljoner Minoritet
Mahayana i Asien [45]
Land Antal följare Andel av befolkning/Minoritet
Kina Kina (exkluderar tibetaner, mongoler, Tu-folket och Daifolket) 228 miljoner 17.3%
Japan Japan 52 miljoner 41%
Vietnam Vietnam 43 miljoner 50%
Sydkorea Sydkorea 10,9 miljoner 23%
Taiwan Taiwan 8 miljoner 35%
Malaysia Malaysia 5,5 miljoner 19,2%
Nordkorea Nordkorea 2,5 miljoner 11%
Singapore Singapore 1,9 miljoner 43%
Hongkong Hongkong 0,7 miljoner 10%
Macao Macao 0,14 miljoner 30,7%
Indonesien Indonesien 4 miljoner Minoritet
Filippinerna Filippinerna 2,3 miljoner Minoritet
Thailand Thailand 1 miljon Minoritet
Brunei Brunei 0,03 miljoner Minoritet
Uzbekistan Uzbekistan (koreanska invandrare) 0,055 miljoner Minoritet
Vajrayana i Asien [46]
Land Antal följare Andel av befolkning/Minoritet
Kina Kina (tibetaner) 5,4 miljoner ----
Kina Kina (mongoler i norra och västra Kina) 5 miljoner 86% av alla mongoler i Kina
Kina Kina (Qinghai och Gansu, Tu-folket) 0,2 miljoner 82% av alla i Tu-folket i Qinghai och Gansu
Mongoliet Mongoliet 2,7 miljoner 90%
Nepal Nepal 2,9 miljoner 10%
Bhutan Bhutan 0,49 miljoner 70%
Ryssland Ryssland (Burjater, Kalmucker samt i Tuva) 0,7 miljoner 70% i dessa områden/i dessa folkgrupper
Indien Indien (norra och nordöstra) 0,4 miljoner Minoritet
Indien Indien (tibetaner i exil) 0,15 miljoner Minoritet
Pakistan Pakistan 0,16 miljoner Minoritet
Kazakstan Kazakstan och Kirgizistan Kirgizistan 0,1 miljoner Minoritet
Buddhister utanför Asien [47]
Världsdel Antal följare Andel av befolkning
Nordamerika 3 860 000 1,1%
Europa 1 330 000 0,2%
Mellanöstern & Nordafrika 500 000 0,1%
Latinamerika & Karibien 410 000 < 0,1%
Subsahariska Afrika 150 000 < 0,1%

Buddha[redigera | redigera wikitext]

Siddhartha Gautama med sina första fem lärjungar.
Huvudartikel: Buddha

Buddha föddes som Siddhārta Gautama, och tillhörde den sydhimalayanska Śākyaklanen. Inte mycket är känt om denna klan, men det är från denna klan som han fått namnet Śākyamuni (Shakyamuni), som betyder "den vise mannen av Śākyaklanen". Han tillhörde kshatriya-kastet, det näst högsta kastet i hindusamhället, och spenderade sin ungdom i bekvämlighet och lyx. Han förlovade sig vid 16 års ålder och fick en son vid namn Rāhula. Vid 29 års ålder lämnade han sitt hem och blev en religiös vandrare.[48] Han följde många olika lärare, och även extrem asketism som utlärt av vissa av dessa lärare, men trots detta var han inte tillfredsställd. Slutligen satt han i meditation under ett aśvattha-träd (bodhiträd) och hade en upplevelse som fick honom att tro att han hade nått målet av hans sökande. Enligt den buddhistiska traditionen, var detta då Siddharta Gautama blev upplyst, och blev en Buddha. Resten av hans liv ägnade han sedan till att lära ut om lidandet och vägen för att avsluta lidandet. Detta gjorde han till munkar och vanliga lekmän, och lyckades samla på sig ett stort antal följare innan hans död vid 80 års ålder. Hans följare kremerade då hans kropp och lät bygga stupor innehållandes hans kvarlevor.[49]

Buddhistiska koncept[redigera | redigera wikitext]

Karma[redigera | redigera wikitext]

Alla medvetna handlingar, bra eller dåliga, lämnar spår som senare leder till någonting. I den tibetanska traditionen sägs handlingar av hat och våld ofta leda till återfödelse i ett helvete och handlingar fyllda av inbillning och förvirring leder till återfödelse som ett spöke. Om dåliga handlingar inte är allvarliga nog att leda till återfödelse i en värld under människovärlden, påverkar de istället typen av mänsklig återfödelse till det värre. Snålhet leder till fattigdom, att skada andra leder till en återfödelse fylld av sjukdom, ilska leder till en ful återfödelse, och så vidare. Detta innebär dock inte att människor som är fattiga, sjuka eller fula idag klandras för detta från buddhismens sida, eftersom deras tidigare liv är bakom dem. Istället läggs tonvikten vid hur man agerar nu.[50]

Karma ses som en naturlag liknande fysikens lagar, där alla medvetna varelser påverkas av det, oavsett om denne är en gud, människa, djur eller helvetesvarelse. Karma utgör dock inte ett öde, då inte allt som sker är resultat av karma. Det anses också omöjligt att veta exakt vad som varit orsakat av karma, förutom för buddhor. Dessutom kan karma komma att påverka saker och ting långt in i framtiden, flera liv framåt, vilket medför att goda eller dåliga gärningar i nuet inte nödvändigtvis leder till en viss typ av nästa liv, om det finns bra/dålig karma sedan tidigare som kan påverka nästa återfödelse.[51]

Det är främst i människovärlden som karma ansamlas. I helveten sägs varelserna leva ut sin tidigare dåliga karma, för att sedan återfödas i ett högre världssystem när den tidigare dåliga karman har levts ut. Samma sak gäller för himmelriken, där varelserna sägs leva ut sin tidigare goda karma för att sedan återfödas i ett lägre världssystem, förr eller senare.[52] Upplysta varelser samlar inte på sig karma alls, varken bra eller dålig.[53]

God karma är inte i sig själv tillräckligt för att nå slutmålet av den buddhistiska vägen. Om god karma utvecklas utan visdom, kommer det enbart leda till återfödelse i himmelriken och ingenting mer. Enligt Daniel Cozort är god karma (meriter) enbart av provisorisk nytta på den buddhistiska vägen. Med detta menar han, att insikt är vad som leder till nirvana, men att god karma (meriter) kan leda till goda förhållanden för att utveckla denna insikt, såsom återfödelse i ett land där buddhismen utövas, eller liknande.[54] Theravadamunken Bhikkhu Bodhi tar en snarlik ställning, där han menar att ansamlande av god karma måste ske balanserat med utvecklingen av visdom för att leda till utveckling på den buddhistiska vägen.[55]

Tibetansk avbildning av samsara

Återfödelse (samsara)[redigera | redigera wikitext]

En av de termer som används för att beskriva cykeln av återfödelse är samsara. Det sägs inte att vi bara haft många tidigare liv, utan snarare att vi haft omätbart många tidigare liv. Den buddhistiska synen är att återfödelsen saknar början, eller att dess början är okänd. Återfödelse sker dock för alla medvetna varelser, vilket medför att alla tidigare liv inte var människoliv, och alla kommande liv kanske inte är människoliv heller. Växter är dock inte inkluderade som medvetna varelser.[56]

Det finns många olika världar och destinationer att återfödas i, enligt theravada: [57]

  • (Himmel) Formlösa världar, där livstiden är upp mot 84 000 kalpor.
  • (Himmel) Världar av ren form, där livstiden är upp mot 16 000 kalpor.
  • Himmelriken av fem känslosensationer, livstid upp mot 128 000 gudomliga år
  • Människor, varierande livstid
  • Avundsjuka gudar, ospecificerad livstid
  • Hungriga spöken, ospecificerad livstid
  • Djur, ospecificerad livstid
  • Helveten, ospecificerad livstid

Orsaken till återfödelse i dessa är varierande. För världarna utan form/ren form krävs olika jhanor (singularis: jhana) vilket är ett slags meditativt tillstånd. För återfödelse i människovärlden samt himmelrikena av de fem känslosensationerna, krävs det god karma. För återfödelse i världar under människovärlden, krävs dålig karma.[57]

Gud[redigera | redigera wikitext]

Det finns gudar inom buddhismen, men buddhismen förnekar existensen av en skapargud. Det närmaste som återfinns i buddhismens tidiga skrifter till en skapargud är den Store Brahmā. Det sägs dock att buddha såg honom som en mycket långlivad och ärorik varelse, men ansåg samtidigt att denna gud inte var någon allsmäktig skapargud. Det sägs att guden i fråga inbillade sig att han var en skapargud, men att Buddha ansåg att detta var felaktigt.[58]

Beroende uppkomst[redigera | redigera wikitext]

Enligt buddhismen uppkommer saker och ting som följd av andra orsaker. Ett exempel på detta är givet i Paticca-samuppada-vibhanga Sutta (SN 12.2), där ignorans beskrivs som orsaken till allt annat[59]:

  • 1. Ignorans (gentemot de fyra ädla sanningarna) [59]
  • 2. Kroppsliga, verbala och mentala konstruktioner[59]
  • 3. Medvetande[59]
  • 4. Namn och form: känslor, uppfattning, avsikt, kontakt, uppmärksamhet, samt kroppen/materia/form[59]
  • 5. De 6 känslobaserna: ögon, öron, näsa, tunga, kropp och sinne[59]
  • 6. Kontakt: ögonkontakt, öronkontakt, kontakt med näsan), tungkontakt, kroppskontakt och sinneskontakt[59]
  • 7. Känsla (tolkning av ögon-/öron-/näs-/tung-/kropps-/sinneskontakt)[59]
  • 8. Törst/starkt begär: törst för ljud, törst för lukter, törst för smaker, törst för känslosensationer och törst för idéer[59]
  • 9. Fastklamring: klamra sig fast vid känslosensationer, åsikter, buddhistiska träningsregler, buddhistiskt utövande, doktrinen om jaget[59]
  • 10. Känslosensationer, materia/form/kropp och formlöshet tillkommer[59]
  • 11. Födelse[59]
  • 12. Ålderdom, död, sorg, smärta, otillfredsställelse[59]

Fyra ädla sanningarna[redigera | redigera wikitext]

Första ädla sanningen[redigera | redigera wikitext]

Den första sanningen säger att födelse är dukkha, ålderdom är dukkha, sjukdom är dukkha, att bli förenad med det som är obehagligt är dukkha, att bli separerad från det som är behagligt är dukkha och att inte få vad man vill ha är dukkha. I korthet är emotionellt fästande vid de fem aggregaten (skandha) dukkha.[60] De fem aggregaten (skandha) är kropp/materia, känslor, förmågan att uppfatta objekt, mentala formationer och medvetande.[61]

Översättandet av dukkha till "lidande" har mött mycket motstånd, och Paul Williams menar att dukkha är en mycket bredare term än "lidande".[60]

Det finns tre typer av dukkha, den första är smärta, såsom den som uppstår när man kliver på en spik. Den andra är förändring, en form av dukkha som saker och ting karaktäriseras av helt enkelt för att de inte finns för evigt. Således är även lycka en sorts dukkha, eftersom lyckan är förgänglig. Den tredje typen av dukkha är dukkha av förhållanden. Denna typ av dukkha säger att vår lycka är beroende av yttre förhållanden och att den värld vi lever i är uppbyggd av ostabila och opålitliga förhållanden, vilket skapar dukkha.[62]

Andra ädla sanningen[redigera | redigera wikitext]

I buddhismen är individen ansvarig för sitt eget lidande. Detta sker på grund av en törst för fortsatt existens, en törst för icke-existens, och en törst för njutning. Denna form av törst kan dock ta många olika former.[63]

I en värld där allt förändras och alla yttre förhållanden förändras och är ostabila, kommer törsten aldrig att kunna hålla sig kvar vid det som törstas. Detta, orsakar således lidande enligt den andra ädla sanningen.[64]

Tṛṣnā (Pali: taṇhā) kan översättas som "begär" istället för "törst", men Robert Gethin menar att den buddhistiska termen innefattar någonting annat än vad som vanligtvis är kopplat till termen "begär".[64] Enligt Paul Williams missförstås ofta den andra ädla sanningen i och med översättningen av tanha till "begär". Enligt honom är alla typer av begär inte dåliga. Det som är dåligt är det mycket starka begäret, som enligt honom bättre översätts som "törst".[65]

Tredje ädla sanningen[redigera | redigera wikitext]

Om törst/starkt begär orsakar dukkha, så innebär det att om man får slut på denna törst får man också slut på dukkha. Detta görs genom att utrota orsaken till törsten, som är okunnighet/ignorans. Genom att se saker såsom buddhismen anser att de verkligen är, blir man av med denna ignorans och således även dukkha. Det fullständiga slutet på dukkha är nirvana (pali: nibbana).[66]

Fjärde ädla sanningen[redigera | redigera wikitext]

Den fjärde ädla sanningen benämner att vägen till nirvana är den åttafaldiga vägen.[67] I denna ingår:

  • Rätt förståelse: förståelse av de fyra ädla sanningarna [68][69]
  • Rätt avsikt: avsikt med grund i vänlighet och medlidande, samt avsikt fritt från törstande [69][68]
  • Rätt tal: Avstå från ljugande, vilseledande, sårande och löst tal.[69][68]
  • Rätt handling: Avstå från att skada levande varelser, ta vad som inte är givet, samt sexuell vanskötsel.[69][68]
  • Rätt levebröd: Att tjäna in sitt levebröd med rätt tal och rätt handling.[68][69] Vissa källor (i pali) menar även att rätt levebröd inkluderar att avstå från att tjäna sitt levebröd genom att köpa/sälja/tillverka vapen, människor, kött, alkohol/droger, och gift.[68]
  • Rätt ansträngning: Förhindra att ogynnsamma sinnesinställningar uppstår, överge ogynnsamma sinnesställningar som uppstår, framkalla gynnsamma sinnesinställningar, utveckla framkallade gynnsamma sinnesinställningar.[69][68]
  • Rätt mindfullness: Fokus på kroppen, känslor, sinnet och den buddhistiska läran.[69][68]
  • Rätt koncentration: Övning och utveckling av jhana/dhyana vilket är en benämning på olika meditativa tillstånd.[69][68]

Den åttafaldiga vägen kallas också för "mittenvägen".[70]


Anatta/Anatman[redigera | redigera wikitext]

Enligt buddhismen utgör inte kroppen/materiell form något jag/någon själ. Inte heller utgör känslor, uppfattning, mentala formationer, eller medvetande något jag/någon själ.[71]

I Ananda Sutta (SN 44.10) frågar en vandrare Buddha om det finns ett jag eller inte, och Buddha förblir tyst. Han förklarar sedan att, om han sade att det fanns ett jag, skulle han bekräfta tron hos eternalisterna, som tror att det finns en oändlig och bestående själ. Skulle han säga att det inte fanns ett jag, skulle han istället bekräfta tron hos annihilationisterna, som tror att döden innebär slutet på allt. Han säger dessutom att om han sagt att det inte fanns ett jag, skulle vandraren bli ännu mer konfunderad, och fråga om jaget som han hade för fem minuter sedan inte längre fanns.[72]

Nirvana[redigera | redigera wikitext]

Nirvana är målet av buddhistiskt utövande, och innebär således slutet av dukkha. Nirvana betyder bokstavligt "slocknad". Nirvana är dock inte icke-existens, utan är istället definierad som ett tillstånd bortom existens och icke-existens.[73]

Utövande[redigera | redigera wikitext]

Hängivenhet[redigera | redigera wikitext]

En buddhistmunk reciterar kvällsböner i ett kloster nära Kantharalak, Thailand

De flesta traditioner av buddhismen anser att tro är viktigt, som något som måste balanseras med visdom. Det anses dessutom vara en förberedelse för, eller komplement till meditation. Även om hängivenheten ofta kan likna meditation, är det associerat med moral under triaden 'moral, meditation och visdom'.[74]

Hängivenhet till Buddhor - och bodhisattvor inom mahayana/vajrayana - använder sig ofta av olika slags avbildningar av Buddha och/eller bodhisattvor, i hemmet likväl som i tempel. Handlingar av hängivenhet sker i hemmet ofta under morgonen och/eller under kvällen. Att gå till ett tempel kan ske när som helst, men det är mest vanligt vid festivaler eller särskilda dagar (uposatha). Hängivenheten uttrycks ofta genom att ära buddha och/eller bodhisattvorna, vilket inkluderar att ära den som avbildningen föreställer, ge offergåvor samt utföra recitativt sjungande.[75]

Tillflykt i de tre juvelerna[redigera | redigera wikitext]

Det huvudsakliga uttrycket för hängivenhet gentemot buddhismen är att ta tillflykt i de tre juvelerna: Buddha, dharma (buddhas lära) och sangha (den buddhistiska gemenskapen, i synnerhet klosterväsendet). Detta görs ofta genom att recitera att man tar tillflykt i dessa, ofta tre gånger. "Tillflykt" i detta fall avser dock inte att gömma sig undan, utan menar snarare att det är någonting som renar, lyfter upp och stärker sinnet.[76]

Mahayana[redigera | redigera wikitext]

Inom mahayana och vajrayana är Avalokiteshvara en vanlig bodhisattva att utöva hängivenhet mot. I Kina är han/hon känd som Guanyin.[77] Avalokiteshvara är bodhisattvan av oändligt medlidande, som i lotussutran beskrivs som en som hjälper de i nöd.[78]

Hängivenhet gentemot Amitabha återfinns i de flesta inriktningarna inom mahayana, men inom sukhavatibuddhismen är det det huvudsakliga utövandet. Inom sukhavatibuddhismen är detta uttryckt genom att recitera Amitabhas namn genom 'nianfo'. På kinesiska är denna 'Nan-mo A-mi-tuo Fo' och på japanska 'Namu Amida Butsu'.[79]

Inom nichiren-buddhismen vördas lotussutran. Detta görs ofta genom recitation av 'Na-mu myo-ho ren-ge-kyo' som i sin innebörd uttrycker vördnad inför "lotussutran av den rätta dharman".[80]

Etik[redigera | redigera wikitext]

I buddhismen utgör etik grunden för den spirituella vägen. Att fästa sig vid etiska riktlinjer och regler som om det vore helheten av den spirituella vägen, anses dock vara ett hinder mot upplysning. Dygd anses generera frihet från samvetskval och ånger. Dygd anses också hjälpa utövare att genom glädje och nöje utveckla meditativt lugn, insikt och nirvana.[81]

Buddhistisk etik utgår ifrån en kombination av: det mentala tillståndet, inklusive avsikten som handlingen utgår ifrån, de omedelbara effekterna av handlingen, samt den dygd eller det förhinder som handlingen utgör för vägen mot nirvana. Buddhistisk etik har dock olika nivåer beroende på utövare, snarare än universala riktlinjer. Exempelvis får munkar och nunnor inte ha sex, men för lekmän är detta tillåtet.[82]

Skänkande[redigera | redigera wikitext]

En lekman ger en gåva av mat till en munk

Danā eller "skänkande" är den primära goda gärningen som buddhister utövar, och utgör därmed en grund för vidare moralisk och spirituell utveckling. Det huvudsakliga fokuset är på klosterväsendet, där lekmän ger gåvor till munkar och nunnor såsom mat, kläder, medicin och bostad. Munkarna och nunnorna ger i gengäld en gåva som anses väga tyngre än lekmännens gåvor: den buddhistiska läran.[83] Generositet är dock inte bara utövat gentemot klosterväsendet, utan inkluderar även generositet gentemot andra ändamål. Alla sorters givande anses generera god karma, men resultaten för handlingarna anses bli bättre desto renare motivet bakom gåvan är. Utövandet av givmildhet anses dessutom hjälpa spirituell utveckling bland annat genom att reducera habegäret.[84]

Träningsregler[redigera | redigera wikitext]

På grunden av att utveckla givmildhet, anses tillgivenhet till en rad träningsregler utveckla moralisk dygd. De fem vanligaste är: [85]

Under särskilda dagar (uposatha) följer vissa buddhister åtta träningsregler istället för fem. Förutom följande förändringar ser träningsreglerna likadana ut i övrigt [88][89]:

  • Avstå från all sexuell aktivitet (modifiering av träningsregel 3) [88][89]
  • Avstå från att äta efter mitt på dagen [88][89]
  • Avstå från att dansa, sjunga, lyssna på musik, underhållning, bära kransar, använda parfym, och smink [88][89]
  • Avstå från att ligga på höga och lyxiga sovplatser [88][89]

Det finns också tio träningsregler, samma regler som novismunkar följer. Dessa tas dock bara under längre perioder, till skillnad från de åtta ovan som kan följas under kortare perioder. Några theravadamän, ofta äldre, följer dessa permanent. Ett större antal kvinnor följer också dessa, som följd av att fullständig nunneordination har varit omöjligt för kvinnor inom theravada. Fullständig nunneordination har dock nyligen blivit återupplivad i Sri Lanka.[90] Skillnaderna gentemot de åtta träningsreglerna är följande:

  • Träningsregel nummer 7, den som behandlar underhållning, smink, parfym och så vidare, är delad i två. Innehållet är dock detsamma.[90][91]
  • Avstå från att acceptera/använda pengar.[90][91]

Godhet[redigera | redigera wikitext]

Godhet (pali: mettā, sanskrit: maitrī) och medlidande (karuṇā) ses som en del av den andra delen av den åttafaldiga vägen: rätt avsikt.[92][93]

Godhet är en uppriktig strävan för välmåendet av medvetna varelser, och utgör således motgiftet till hat och rädsla. Medlidande är strävan av att alla medvetna varelser ska bli fria från lidandet, och utgör således motgiftet till grymhet.[92] Det finns många olika sätt att öva på metta, vanligtvis är det en meditationsform där man på olika sätt önskar lycka och välmående till andra varelser, vänner likväl som fiender.[94]

Vegetarianism[redigera | redigera wikitext]

I de tidigaste buddhistiska skrifterna finns det inget förbud mot att äta kött. Buddhistiska munkar och nunnor är beroende av de gåvor av mat som de får, vilket innebär att de generellt sett inte bör vara särskilt petiga gällande vilken mat de får. De får dock inte äta kött som blivit slaktat just för dem, förutsatt att de vet om detta. Vegetarianism är dock respekterat, och då sett som en utvidgning av den första träningsregeln. I mahayana/Östasien är dock vegetarianism vanligare, där mahayanska buddhistiska skrifter såsom Lankavatara Sutra argumenterar starkt för vegetarianism, men även där är det inget fast krav.[95]

Meditation[redigera | redigera wikitext]

Mediterande buddhistmunk, Thailand

Någonting som anses viktigt på den buddhistiska vägen, är utvecklandet av förståelse/visdom (pali: pańńā, sanskrit: prajńā). Detta finns i tre typer, som är grundade i att: höra och läsa lärdomar från buddhistiska skrifter och levande buddhistiska lärare, reflektion på dessa lärdomar, samt meditativ utveckling/kultivering. Den tredje aspekten är vad som anses leda till äkta visdom, som leder till insikt i saker och ting "som de verkligen är". Alla buddhistiska inriktningar har någon meditativ aspekt till övningar av hängivelse som utförs av de flesta lekmän.[96]

En vanlig form av meditation är samatha (sinneslugn, frid), som innefattar fokus på ett särskilt objekt och specifika aspekter av objektet. Allt eftersom koncentrationen stärks, utvecklas medveten närvaro/mindfullness.[97] En annan form av meditation är vipassana (insikt), där fokuset ligger på att utveckla insikt i den uppfattade verkligheten genom att utveckla medvetenhet av kroppen och sinnet. I theravada görs detta genom organiserade meditativa övningar. I mahayana är det ett sätt att analytiskt undersöka fenomen, som då kulminerar i en förståelse av sunyata.[98]

Jhana/Dhyana[redigera | redigera wikitext]

Jhana eller Dhyana[99] betyder "trans", "absorptioner" eller "meditation". I theravadatraditionen avser detta de fyra meditativa stadierna som leder till nirvana. I mahayana refererar det till den femte paramita eller perfektionen.[100]

Sukhavatibuddhismen[redigera | redigera wikitext]

Inom Sukhavatibuddhismen är det huvudsakliga utövandet hängivenhet, men traditionen innehåller också kontemplation och meditation. Sukhavatibuddhistisk sjungande recitation kan leda till djup koncentration med ett sinne som kontemplerar Amitabha Buddha och hans kvalitéer. I Kina utövas detta genom att recitera på olika vis, bland annat genom att recitera Nan-mo A-mit-tuo Fo. Ett annat utövningssätt är att visualisera Amitabha och Sukhavati genom en serie av 16 meditationer.[101]

Zen[redigera | redigera wikitext]

Även om chan (japanska: zen) är en förkortad variant av dhyana/jhana är chan/zen meditation inte enbart fokuserad kring dessa. Zen är också centrerad kring meditation i ett bredare perspektiv. Dess tekniker är främst att utveckla höga stadier av närvaro samt att kämpa med koans. Zazen, sittande meditation, börjar oftast för nybörjare genom att räkna andningen för att stilla sinnet. När utövaren sedan blivit avancerad nog, övergår meditationstekniken till att "bara sitta", i försök till att utveckla höga nivåer av medveten närvaro.[102]

Vajrayana[redigera | redigera wikitext]

Visualiseringar är en central del av tantrisk meditation i vajrayana. Komplexa och starka visualiseringsövningar används för att ta sinnet till tillstånd av djupt lugn, för att fokusera på och identifiera med bildspråk som ses som ett uttryck för sinnets basala äkthet, och sedan släppa taget om bildspråket för att utveckla insikt i sinnets natur. Detta kan ses som en form av samatha- och vipassanameditation utvecklat genom generering och manipulering av mentala bilder.[103]

Munkar & Nunnor[redigera | redigera wikitext]

En nunna i Vietnam

Munkar och nunnor lever enligt vinaya, en skrift som bland annat innehåller en rad olika levnadsregler för munkarna respektive nunnorna. Varje regel benämns som en patimokkha (sanskrit: pratimoksa), och varje regel har också en historia bakom sig till varför den blev upprättad. I theravada har munkarna 227 regler att leva efter, och nunnorna 311 regler. I vajrayana har munkarna 258 regler och nunnorna 366, och i mahayana har munkarna 250 regler och nunnorna 348.[104]

Klosterlivet kan delas in i personlig, gemensam och pastorala aktiviteter. Personliga aktiviteter innefattar bland annat att följa levnadsreglerna och att meditera och att studera buddhismen[105] (vilket kan inkludera studier i språk såsom pali och sanskrit[106]). Munkar och nunnor har sedan tidig buddhism ofta specialiserat sig i antingen studier eller meditation.[105]

Även om munkar och nunnor spenderar en del tid i ensam meditation, är klosterlivet byggd och stödd av en livsstil av gemenskap. De har delade värderingar och ideal, och gemenskapen (sangha) stödjer den spirituella utvecklingen hos dess medlemmar genom solidaritet, som uttrycks genom exempelvis: att lära ut till varandra, ömsesidigt erkännande av felaktiga handlingar, och minimalt privatliv. Idealet är dessutom att alla ägodelar ska delas i gemenskapen.[107]

Buddhistiska munkar och nunnor har sedan länge haft goda relationer med lekmännen. Bland annat genom att utgöra goda exempel för lekmännen. I theravadaländer är abboten ofta den mest respekterade och inflytelserika mannen i hela byn som klostret är beläget i, och blir således uppsökt för personliga råd i många ärenden. Dessutom lär munkar och nunnor ut till lekmän bland annat i klostret, vid begravningar och vid minnesstunder i hemmen. De buddhistiska klostren och dess munkar/nunnor gör också många andra saker gentemot lekmännen, däribland ger de husrum till de som kommer dit, instruktioner i meditation, ritualer vid begravningar, och så vidare.[108]

Skogskloster[redigera | redigera wikitext]

I theravada är ett skogskloster ofta mer strikt än andra, och specialiserar sig ofta på meditation. Några vanliga karaktärsdrag av dessa är att: leva enbart på mat från allmoserundor, bara ett mål mat om dagen, intaget omkring 10.00, äta enbart från allmoseskålen, samt att leva minst 0.8km från närmsta by. Några av de mest välrespekterade munkarna i Thailand har varit munkar av denna tradition, såsom Ajahn Mun Buridattta (1870-1949) och en av hans lärjungar Ajahn Chah (1918-1992).[109]

Japan[redigera | redigera wikitext]

Under 800-talet satte Saicho, grundaren av den mahayanska traditionen tendai, undan de vanliga levnadsreglerna för munkar, och insatte istället de 55 bodhisattvareglerna som återfinns i Brahmajala Sutra. Dogen, grundaren av soto zen, förespråkade också andra typer av regler än de traditionella vinayareglerna [110]

År 1872 bestämde den sittande regeringen i Japan att samtliga munkar i landet fick gifta sig. Som resultat av detta lever få av japans munkar idag i celibat; nunnorna förblir dock i celibat. År 1872 bestämdes det samtidigt att munkar också fick äta kött. Munkar i zentraditionen förblir dock för det mesta vegetarianer, men munkar i andra traditioner är kända för att både äta kött och dricka alkohol. Klosterlivet ses numera som en träning inför att bli en präst, som utför ritualer vid exempelvis begravningar. Templen går generellt sett i arv från en generation till en annan.[110]

Buddhistiska skrifter[redigera | redigera wikitext]

Tripiṭaka Koreana i Sydkorea, den kinesiska buddhistkanonen karvad in i över 81 000 träblock

Benämningen på den buddhistiska samlingen skrifter är tipitaka, vilket betyder "tre korgar". Den innehåller tre delar, vinaya, sutror och abhidharma.[111]

  • Vinaya innefattar texter angående personlig och social moral, levnadsregler för munkar och nunnor, regler för hela den buddhistiska gemenskapen (sangha) samt regleringar gällande konsekvenserna av att bryta regler fastställda av dessa skrifter.[111]
  • Sutrorna (singularis: sutra) innehåller buddhas lärdomar i form av historier, anekdoter, och så vidare. Skrifterna handlar ofta om att besvara en viss fråga till en viss grupp, men utgör inte någon systematisk utläggning av buddhistisk filosofi. Majoriteten av tipitaka består av sutrorna.[111]
  • Abhidharma består av diverse skrifter som försöker systematisera och förklara lärdomarna som finns i sutrorna.[111]

Idag finns det främst tre samlingar skrifter som tillhör de olika traditionerna. Theravada har en skriftsamling i pali, kallad för palikanonen. Mahayana har den kinesiska kanonen, och vajrayana har den tibetanska kanonen. Alla dessa skriftsamlingar kan dock delas upp i de tre korgarna, vilket gör att var och en av dessa utgör en tipitaka.[111]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Dharma wheel.svg Buddhism-portalen


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Conze 2008 s. 1
  2. ^ Lamotte 1988 s. 13
  3. ^ Hirakawa 1990 s. 79
  4. ^ Lamotte 1988 s. 124
  5. ^ Hirakawa 1990 s. 70
  6. ^ Hirakawa 1990 s. 79-82
  7. ^ Gethin 1998 s. 51-52
  8. ^ Conze 2008 s. 18-19
  9. ^ [a b c] Conze 2008 s. 16-17
  10. ^ Gethin 1998 s. 50
  11. ^ Shandra Sen, Amulya. ”Ashoka: Emperor of India”. Encyclopædia Britannica. http://global.britannica.com/biography/Ashoka. Läst 20 april 2016. 
  12. ^ Hirakawa 1990 s. 95-96
  13. ^ Hirakawa 1990 s. 100-101
  14. ^ Conze 2008 s. 28
  15. ^ Conze 2008 s. 17
  16. ^ Lamotte 1988 s. 65
  17. ^ Hirakawa 1990 s. 105
  18. ^ Gethin 1998 s. 49
  19. ^ Williams 2000 s. 194
  20. ^ Hirakawa 1990 s. 243
  21. ^ Hirakawa 1990 s. 252
  22. ^ Hirakawa 1990 s. 260-261
  23. ^ Williams 2009 s. 6
  24. ^ [a b] Gethin s. 256
  25. ^ Gethin 1998 s.1
  26. ^ Harvey 2013 s. 2
  27. ^ Damien Keown, Charles S. Prebish 2013. Uppslagsord: Arahant
  28. ^ [a b] Taiz 2005 s.69-70
  29. ^ ”Theravada”. Encyclopædia Britannica. http://global.britannica.com/topic/Theravada. Läst 21 april 2016. 
  30. ^ Taiz 2005 s. 71
  31. ^ Gethin s. 257
  32. ^ Conze 2008 s. 84-85
  33. ^ Silk, Jonathan A.. ”Mahayana”. Encyclopædia Britannica. http://global.britannica.com/topic/Mahayana. Läst 22 april 2016. 
  34. ^ Gethin 1998 s. 226-230
  35. ^ Silk, Jonathan A.. ”Bodhisattva”. Encyclopædia Britannica. http://global.britannica.com/topic/bodhisattva. Läst 22 april 2016. 
  36. ^ Irons 2008 s. 52
  37. ^ Taiz, Emily (2005). Introduction to the World's Major Religions. Greenwood Publishing Group. Sid. 89. https://books.google.se/books?id=VF6ZolMIFn8C&pg=PA89&dq=Vajrayana+spread&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwiUp8WDwqLMAhXHDSwKHUvUCmQQuwUIIDAA#v=onepage&q=Vajrayana%20spread&f=false 
  38. ^ Williams 2000 s. 194
  39. ^ Edward A. Irons 2008 s. 542
  40. ^ Gethin 1998 s. 27-28, 73-74.
  41. ^ Kulananda (1998). En vägledning till buddhismen. Stockholm: Svenska förlaget. Sid. 29-34, 74-77 
  42. ^ [a b] ”Buddhists”. PewResearchCenter. http://www.pewforum.org/2012/12/18/global-religious-landscape-buddhist/. Läst 22 april 2016. 
  43. ^ Harvey 2013 s. 5
  44. ^ Harvey 2013 s. 377
  45. ^ Harvey 2013 s. 403
  46. ^ Harvey 2013 s. 414
  47. ^ PewResearch Center Buddhists Läst 25 April 2016
  48. ^ Lamotte 1988 s. 15-16
  49. ^ Gethin 1998 s. 13-15
  50. ^ Harvey 2013 s. 39-40
  51. ^ Harvey 2013 s. 40-42
  52. ^ Harvey 2013 s. 42
  53. ^ Rahula 1959 s. 23
  54. ^ Powers 2015 s. 176
  55. ^ Bhikkhu, Bodhi. ”Nourishing The Roots: Essays on Buddhist Ethics”. http://www.accesstoinsight.org/lib/authors/bodhi/wheel259.html#merit. Läst 23 april 2016. 
  56. ^ Harvey 2013 s. 32-33
  57. ^ [a b] Gethin 1998 s. 116-117
  58. ^ Harvey 2013 s. 36
  59. ^ [a b c d e f g h i j k l m] Thanissaro, Bhikkhu (Översättning). ”Paticca-samuppada-vibhanga Sutta: Analysis of Dependent Co-arising”. http://www.accesstoinsight.org/tipitaka/sn/sn12/sn12.002.than.html. Läst 23 april 2016. 
  60. ^ [a b] Williams 2000 s. 42-43
  61. ^ ”Skandha”. Encyclopædia Britannica. http://global.britannica.com/topic/skandha. Läst 23 april 2016. 
  62. ^ Gethin 1998 s. 61-62
  63. ^ Gethin 1998 s. 69-70
  64. ^ [a b] Gethin 1998 s. 69-70
  65. ^ Williams 2000 s. 44
  66. ^ Williams 2000 s. 47
  67. ^ Williams 2000 s. 52
  68. ^ [a b c d e f g h i] Williams 2000 s. 53-55
  69. ^ [a b c d e f g h] Gethin 1998 s. 81
  70. ^ Thanissaro, Bhikkhu (Översättning). ”Dhammacakkappavattana Sutta: Setting the Wheel of Dhamma in Motion”. http://www.accesstoinsight.org/tipitaka/sn/sn56/sn56.011.than.html. Läst 23 april 2016. 
  71. ^ Williams 2000 s. 57-58
  72. ^ Thanissaro, Bhikkhu (Översättning). ”Ananda Sutta: To Ananda (On Self, No Self, and Not-self)”. http://www.accesstoinsight.org/tipitaka/sn/sn44/sn44.010.than.html. Läst 23 april 2016. 
  73. ^ Irons 2008 s. 370
  74. ^ Harvey 2013 s. 237
  75. ^ Harvey 2013 s. 238-240
  76. ^ Harvey 2013 s. 244
  77. ^ Harvey 2013 s. 251
  78. ^ Baroni 2002 s. 14-15
  79. ^ Harvey 2013 s. 255
  80. ^ Harvey 2013 s. 257
  81. ^ Harvey 2013 s. 264
  82. ^ Harvey 2013 s. 265-266
  83. ^ Harvey 2013 s. 267
  84. ^ Harvey 2013 s. 267-268
  85. ^ [a b c d e] Harvey 2013 s. 268-269
  86. ^ [a b c d e] ”The Five Precepts: pañca-sila”. Access To Insight. http://www.accesstoinsight.org/ptf/dhamma/sila/pancasila.html. Läst 24 april 2016. 
  87. ^ [a b c d e] ”Buddhist Ethics”. BuddhaNet. http://www.buddhanet.net/e-learning/budethics.htm. Läst 24 april 2016. 
  88. ^ [a b c d e] Harvey 2013 s. 277-288
  89. ^ [a b c d e] ”The Eight Precepts: attha-sila”. Access To Insight. http://www.accesstoinsight.org/ptf/dhamma/sila/atthasila.html. Läst 24 april 2016. 
  90. ^ [a b c] Harvey 2013 s. 277-278
  91. ^ [a b] ”The Ten Precepts: dasa-sila”. Access To Insight. http://www.accesstoinsight.org/ptf/dhamma/sila/dasasila.html. Läst 24 april 2016. 
  92. ^ [a b] Harvey 2013 s. 278-279
  93. ^ ”Right Resolve: samma sankappo”. http://www.accesstoinsight.org/ptf/dhamma/sacca/sacca4/samma-sankappo/. Läst 24 april 2016. 
  94. ^ Buddharakkhita, Acharya. ”Metta: The Philosophy and Practice of Universal Love”. Access To Insight. http://www.accesstoinsight.org/lib/authors/buddharakkhita/wheel365.html#ch6. Läst 24 april 2016. 
  95. ^ Gethin 1998 s. 172-173
  96. ^ Harvey 2013 s. 318
  97. ^ Harvey 2013 s. 325
  98. ^ Irons 2008 s. 550
  99. ^ ”Dhyana”. Encyclopædia Britannica. http://global.britannica.com/topic/dhyana. Läst 24 april 2016. 
  100. ^ Irons 2008 s. 161
  101. ^ Harvey 2013 s. 344-345
  102. ^ Harvey 2013 s. 361-362
  103. ^ Harvey 2013 s. 347
  104. ^ Harvey 2013 s. 289-290
  105. ^ [a b] Harvey 2013 s. 305
  106. ^ Harvey 2013 s. 306
  107. ^ Harvey 2013 s. 310
  108. ^ Harvey 2013 s.314-316
  109. ^ Harvey 2013 s. 308
  110. ^ [a b] Harvey 2013 s. 297-298
  111. ^ [a b c d e] Taiz s. 34-35

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Kulananda (1998) En vägledning till buddhismen. Stockholm: Svenska Förlaget.
  • Williams, Paul (2009). "Mahāyāna Buddhism: the Doctrinal Foundations: 2nd Edition". Routledge ISBN 0-203-42847-1
  • Conze, Edward (2008). Buddhism: A Short History", Oneworld Publications, ISBN 978-1-85168-568-4
  • Lamotte, Étienne, Sara Webb-Boin (översättning), Jean Dantinne (översättning) (1988) History of Indian Buddhism Peeters Press Louvain-Paris ISBN 90-6831-100-X
  • Hirakawa, Akira (1990) A History of Indian Buddhism: From Sakyamuni to early Mahayana. University of Hawaii Press. ISBN 0-8248-1203-4
  • Gethin, Rupert (1998). The Foundations of Buddhism Oxford University Press. ISBN 0-19-289223-1
  • Williams, Paul & Tribe, Anthony (2000). Buddhist Thought: A complete introduction to the Indian tradition Routledge ISBN 0-203-18593-5
  • Harvey, Peter (2013). An introduction to buddhism: Teachings, History and Practices Cambridge University Press ISBN 978-0-521-85942-4
  • Irons, Edward (2008). Encyclopedia of Buddhism Facts On File Inc. ISBN 978-0-8160-5459-6
  • Taiz, Emily (2005). Introduction to the World's Major Religions Greenwood Publishing Group. (10)ISBN 0313336342 (13)ISBN 978-0313336348
  • Keown, Damien & Prebish, Charles S. (2013) Encyclopedia of Buddhism Routledge (10)ISBN 0415314143 (13)ISBN 978-0415314145
  • Rahula, Walpola (1959) What the Buddha Taught
  • Powers, John (2014) The Buddhist World Routledge ISBN 9780415610445
  • Baroni, Helen J. (2004) The Illustrated Encyclopedia of Zen Buddhism Rosen Publishing Group,U.S. (10)ISBN 0823922405 (13)ISBN 978-0823922406

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]