Budge Patty

Från Wikipedia
Budge Patty
FöddJohn Edward Patty
11 februari 1924[1]
Fort Smith, Arkansas, USA
Död3 oktober 2021[2] (97 år)
Lausanne[2], Schweiz
Medborgare iUSA
Utbildad vidLos Angeles High School
SysselsättningTennisspelare
Barn2
Utmärkelser
International Tennis Hall of Fame (1977)[3]
Redigera Wikidata

Budge Patty, eg. John Edward Patty, född 11 februari 1924 i Fort Smith, Arkansas, död 3 oktober 2021 i Lausanne, Schweiz,[4] var en amerikansk tennisspelare. Patty var en av världens tio främsta tennisspelare 1947-57 och rankades 1950 som världsetta. Under karriären vann han två singeltitlar i Grand Slam-turneringar.

Patty upptogs 1977 i International Tennis Hall of Fame.

Tenniskarriären[redigera | redigera wikitext]

Sin första Grand Slam-titel vann Patty säsongen 1950 då han finalbesegrade Jaroslav Drobný (6-1, 6-2, 3-6, 5-7, 7-5) i Franska mästerskapen. Samma säsong vann han också Wimbledonmästerskapen genom att i finalen besegra den toppseedade australiske spelaren Frank Sedgman med setsiffrorna 6-1, 8-10, 6-2, 6-3. Året därpå nådde han fjärde omgången i Franska mästerskapen men förlorade där mot svensken Lennart Bergelin.

Förutom sina båda singeltitlar vann Patty också en dubbeltitel (Wimbledon 1957) och en mixed dubbel-titel (Franska mästerskapen 1946) i GS-turneringar. Wimbledonturneringen spelade han tillsammans med amerikanske dubbelspecialisten Gardnar Mulloy. Paret nådde finalen där de oväntat besegrade det australiska paret Lew Hoad/Neale Fraser. Patty vann Italienska mästerskapen i Rom 1954 och Båstadturneringen 1952-54. Han spelade i det amerikanska Davis Cup-laget 1951.

Spelaren och personen[redigera | redigera wikitext]

Budge Patty var visserligen amerikan, men stannade i Europa efter andra världskriget, under vilket han tjänstgjort i US Army. Spelkulturen i Europa kom därför att prägla hans eget spel som har karakteriserats som klassiskt. Han var högerhänt och hade en förnämlig forehandvolley och goda passerslag som främsta vapen.

Efter avslutad tenniskarriär fortsatte Patty spela på seniortouren och 1976 vann han tillsammans med Lennart Bergelin dubbeltiteln för veteraner i Wimbledon.

Grand Slam-titlar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Martin Hedges, 1978. The Concise Dictionary of Tennis. Mayflower Books Inc.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lance Tingay, 100 years of Wimbledon, Guinness Superlatives, 1977, s. 203.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] läs online, The New York Times.[källa från Wikidata]
  3. ^ Bud Collins, The Bud Collins History of Tennis : An Authoritative Encyclopedia and Record Book, andra utgåvan, New Chapter Press, 2010, s. 625, ISBN 978-0-942257-70-0.[källa från Wikidata]
  4. ^ https://www.usatoday.com/story/sports/tennis/2021/10/08/budge-patty-1950-wimbledon-roland-garros-champ-dies-at-97/119032264/